Till Syster 1.

Hej syster. Det här är dina fantastiska döttrar del 1.

Massa kramar /lilla j

Tillbakablick i musik.

När jag var sexton och gick på gymnasiet började jag lyssna på en hel del olika sorters musik och jag klädde mig i svart.

Den musiken som jag fastnade mest för var folk-metalen, alltså metal med inslag av folkmusik. Jag lyssnade på den genren i massor och på flera olika språk, så som finska, isländska, färöiska, svenska, tyska och spanska. Det var en ny stil av musik för mig och jag var så glad att min dåvarande pojkvän hade berättat om olika band inom genren.

Idag gillar jag fortfarande den musiken och det är vissa låtar som har bitit sig fast och som jag inte kan släppa från när jag var sexton. Som jag fortfarande kan lyssna på om och om igen, och känna precis samma känslor som jag hade under gymnasietiden. Tågresorna till och från skolan, stunder spenderade under ett sned-tak i en förort, tonårspoesi och texterna som trängde ur mina fingerar och långa håltimmar.

För en stund sen kom en sådan låt igång när jag satt musikspelaren på shuffle och jag fick ett tillbakablick i hur mitt liv såg ut för åtta år sedan. Underligt men ack så härligt.

Must have.

Jag såg om "Casablanca" med mor, far och bror på juldagsmorgonen. Jag älskar den filmen och skulle kunna se den igen redan nu. Det är så mycket som är bra med den och Humphrey Bogart är min idol ända sen jag såg en filmen med honom för första gången.

Det här är inte tänkt att bli en långt inlägg om "Casablanca" även om jag skulle kunna skriva mycket om den, utan om en detalj i filmen, nämligen Ingrid Bergman/Ilsa Lunds basker i scen som utspelar sig i Paris, som ses på översta bilden.

Den baskern är helt fantastisk och något som jag nu känner att jag verkligen vill ha. Jag skulle skulle med största sannolikhet överutnyttja den, men den är ju så väldigt stilig och elegant.

När jag försökte hitta en bild på baskern hittade jag också en bild på Lauren Bacall i samma sorts basker. Fortfarande lika elegant och stilig. Någon dag hoppas jag att jag hittar en sådan basker och gärna också 'råkas' porträtteras i den i svartvit. Vilken dröm.

Tensta konsthall!

Sen första gången jag besökte Tensta konsthall så tyckte jag om det där.

Förutom att det är gratis för alla som bor i Rinkeby-Tensta så har de också bra utställningar. En gång spenderade jag två timmar på hallen med att titta på en hel del videokonst.

Idag slog jag upp DN och kulturdelen och ser rubriken "Från New York till Tensta konsthall". Där står det att Maria Lind, curator och som har jobbat som intendent på Moderna museet bland annat och har för ett tag sen flyttat tillbaka till Sverige efter några år i New York. Jag har läst flera av Maria Lind texter i konstvetenskapen om utställningsverksamhet hon har jobbat med och lite av konstkritiken hon har skrivit.

Denna Maria Lind ska bli chef för Tensta konsthall. När jag läste det blev jag, och är fortfarande, sjukt glad! Jag tror att det här kan blir något bra.

Förutom att Maria Lind är en väldigt kunnig curator så tror jag också att det i konstkretsar inte minst, kommer öka besöksantalet på Tensta konsthall. Det borde verkligen vara fler som går till min stadsdels konsthall och jag ser fram emot att se vad Maria Lind kommer att göra med konsthallen. Det här är en fantastisk nyhet och jag kan inte påpeka det nog.

I och med detta ska jag lyssna på Miss Universum - Åh, det är konsten. >

#prataomdet

När jag för första gången, någon dag sen, hörde om #prataomdet på twitter ryggande jag tillbaka. Jag läste Johanna Koljonens ord eller rättare sagt twitterinlägg förstod jag inte vad det skulle leda.

Det ledde till en storm av tweets från alla möjliga om sexuella kränkningar. Män och kvinnor pratar om det, sexuella kränkringar, gråzoner och tveksamheter, helt öppet. Historierna som finns på twitter är många.

Igår när jag försökte läsa dem var jag inte redo och stängde ner. För ett tag sen försökte jag igen med bättre resultat. Jag läste flera sidor av tweets med hashtaggen #prataomdet. Det är så ledsamt att läsa vad folk har varit med om utan att våga säga till när det väl händer, men såhär i efterhand vågar berätta om det. Jag får tårar i ögonen när jag läser om människor som blivit utnyttjade som barn eller av sina partners, då det ingår i ett förhållande att man "ska" ha sex.

Saken är den att jag inte vill prata om det. Jag vet att om jag skulle börja gräva bland det som har hänt mig. Det är så svårt och det skulle ta fram så många tårar som jag inte orkar ta tag i eller att ens känna den sorg som det skulle framkalla.

Meningen är att det är svårt och det är just därför man ska prata om det, men efter att ha läst twittrade jag att jag tycker om initiativet men själv inte vet om jag vill prata om det. Genast svarade Johanna Koljonen med en tweet: "det är nog hemskt viktigt att man bara berättar om det när man verkligen vill #prataomdet".

Johanna har säkert rätt men jag kan inte se om jag är där än. Jag hoppas verkligen att jag kommer dit, även om jag bara pratar om det med mig själv.

Innan Operan.

Jag har precis gjort mig klar för en kväll på Kungliga Operan, där jag ska på dejt med han som gör mig glad genom att bara vara nära och se "Nötknäpparen".I morse en stund efter att jag vaknat frågade jag honom vad jag ska ha på min ikväll. Hans svar var "den där gulvita klänningen med de bruna blommorna", och det kändes bra, även om jag vet att han mest tycker om den för att den brun. Så jag är egentligen redo att lämna lägenheten bara att det är lite tidigt fortfarande. Det ska bli kul att gå på operan dock.

Denna tid som jag hade och fortfarande har kvar gav resultat genom bilder. Jag tog helt enkelt kameran och lekte med töntiga inställningar vid vår lilla vägg och fotade mig själv. Några utan blixt blev sådär men men.. bilderna kommer under.

Första bilden är en sprayfärgs-teckning Anna gjorde av en bild av mig (min presentationsbild på bloggen). Anna säger att jag har för mycket hår och därför blev den inte så bra. Jag älskar den.

I torsdags.

Här om dagen stod jag i kö för att få en bok signerad av Kat von D, en riktigt bra tatuerare. Kat har skrivit sin andra bok och då jag tyckte om den första samt att Kat var i Stockholm så var det en självklart ställe att vara på. Allt gick väldigt snabbt och jag önskar jag hann säga något mer om hur mycket jag uppskattar henne, men då kön bakom mig gick allt för långt så hann vi bara byta några ord. Men det skickades runt en sorts gästbok i kön där man kunde skriva längre hälsningar till Kat, vilket jag självklart gjorde.

Jag ser fram emot att läsa The Tattoo Chronicles och se på de fina bilderna som boken är fylld av. Bara att titta på boken gör mig glad och jag vill egentligen släppa allt jag gör och läsa den, men den som väntar på något gott. Snart så.

Lördagsmorgon.

Vid köksbordet sitter jag i en röra av saker. Min frukost, Annas grejer och min kurslitteratur samt en del papper. Jag valde att gå hem från gårdagens festligheter tidigt igår och somnade så fort jag kom hem. Vaknade tidigt för att börja skriva på min B-uppsats. Ja, för nu är det dags för uppsats igen.

Jag är inte så jättesugen på uppsats men tänker att jag ska klara det den här gången. Inte dra ut på hela grejen och göra andra saker, vilket slutar med att jag inte blir klar. Den här terminen ska jag bli klar. Så därför är mitt första skiss på uppsatsen klar. Jag har inte alls hunnit läsa allt jag vill läsa och ens hittat böckerna & texter jag vill läsa men det känns ändå som om det går bra. Varje tisdag blir det seminarium om vad alla i klassen har gjort sen sist och varje fredag ska ett nytt utkast vara inne. Det är mycket att göra och det känns som om jag kommer vilja jobba på uppsatsen under hela julen för att vara säker på att bli klar i tid.

Den senaste tiden har det varit mycket att göra. Universitetsstudier, två jobb och ett socialt liv kan vara lite svårt ibland och det känns som om jag stannar hemma oftare då jag verkligen bara vill sova och inte alls få nya intryck hela tiden. För självklart händer det massa saker runt omkring mig som jag vill göra. Konserter, klubbar, konstevenemang och annat som jag mer än gärna skulle gå på men finner varken tid eller pengar till att roligt.

Det finns väl tid för det sen, men just nu är tiden då jag läser om ekonomi och konst samt lyssnar på poddar om kultur. Det är också en tid värd att uppleva.

Dagens text & låt.

Zero 7 - Throw It All Away

Try talking to you
While you do, what you do
I swap places with you
Just to see things through
Just sing me the tune
And you'll see
I'll keep it here for you
I'll wait for your cue

You wrote down all the words
Black and white
In a row
Just keepin' it slow
Yeah you know how it goes
No plans for a change, nothing strange
No not today no way
Now sing me the tune

Cash it in and throw it all away
Never needed any of it anyway

So you twist and you turn
Comfortable fool, you'll never learn
But you can take a stand
Forget all about the plans California rose

Side one track two

On a record of you
A needle stuck in a groove

That I don't wanna lose

Just play it again, as a friend

It's your favorite worn-in shoes

Now sing me the tune

Cash it in and throw it all away, yeah
Never needed any of it anyway

So you crash, and you burn
Sometimes the road will twist and turn
Some of this, less of that
Forget all about the map California road

Cash it in and throw it all away
Never needed any of it anyway

Cash it in and throw it all away, yeah
Never needed any of it anyway

Cash it in and throw it all away
Never needed any of it anyway

Cash it in and throw it all away

Snö-dikter.

Jag loggade in på ett gammalt skribentforum som jag använde mig av mycket tidigare.

Där skrev jag flertalet noveller och dikter bland annat. Jag hittade två texter/dikter som jag skrev 2004 om snö.

Snön påminner om dig.

Det började snöa och jag tänkte på dig.

Jag undrade var du gör nu.
Vem du var med.

Vem som nu ligger i sängen där jag brukade ligga
och pratar, lyssnar och älska med dig.

Bilderna som for i mitt huvud ville jag inte se,
men nu var de där och vägrar att ge sig iväg.
De är som spöken;
De skrämmer mig med sina bilder som de stoppar i mitt huvud.

Jag tänkte på hur de var när det var VI.
Hur vi skrattade, grät, kramades och hur våra läppar möttes i
långa kyssar.
Jag minns allt som vi gjort.
Dagar då vi gick omkring i staden; långa nätter som aldrig tog slut.
Hur det var jobbigt att vara ifrån dig mer en fem minuter,
och hur dina och mina ögon lös upp när vi såg varandra.

Jag minns när du kastade ner mig i snön.
Den mjuka och varma snön där du lade dig på mig
och gav mig mer värme av dina läppar.
Du tittade på mig och sa
"Jag älskar dig"
emedan snön blev allt varmare.

Jag log och tänkte på hur bra vi hade det.

Saknar jag dig?
Nej.
Det var bäst att det blev så här...

Snön påminner om mig.

Snö faller utanför mitt fönster
och tårar ner för mina kinder.

Vit, kall och blött.
Mitt ansikte bleknar ju mindre sömn jag tar mig,
fötter och kropp är konstant frusna eftersom värmen är borta,
ingen rör mig och min kropp är blött av lust.
Jag känner mig som snö.

Ge mig:
godnattsagor, en filt och smek.
kropp som värmer, som älskar, som tröttar ut.
stunder med bortglömda timmar av sömn.
otaliga njutningar och lek (under täcket)
armar runt mig alltid värmande.

Det är spännande att läsa igenom så gamla texter. Jag hade mycket tonårs-angst då som jag utan tvekan verkat ha delat mig om till världen.