Uppsats med tankar.

Jag snubblar över tangenterna när jag gör försök till att skriva på min uppsats.
Första utkastet ska vara inne i morgon.
Tror jag.
Det finns inte någon information någonstans.
Ingen vet när man ska vara klar.
Kursare ringer och skriker hjälp.
Vi vet inte vad vi ska göra och när vi ska göra det, så jag fortsätter och snubblar över tangenterna i några sidor till.
Och hoppas att att någon förstår.
Att det går att läsa.

Koncentrationsnivån skiftar.
Jag tänker på Amsterdam. På Berlin.
På människor, platser och upplevelser.
Relationer och sånt som jag har gett mig in i av anledningar som kunde vara bättre.
Dricker te och drömmer mig bort till ett baristajobb. Tror ni inte att jag skulle passa som barista?
Ord trillar omkull och vardagen omsluter mig.
Jag har inte landat än. Vardagen kom för fort.












Jag vill leva i min bubbla av semsterhet. En stilla or utan ett enda bekymmer att tänka på.
Gå omkring och titta på hus samt träffa människor på en trevlig bar i Amsterdams centrala utkanter.
Se soluppgången från ett tågfönster och allt annat jag gjorde.

Även om gula villan är bra och Näckrosen är ett kollektiv så finns det en viss del av resan jag inte har kunnat släppa än.
Återgå till uppsatsen Jenny, återgå.
Bli klar, Jenny. Bli klar!