Den här terminen har inte börjat galant för mig och här kommer historien om de dagarna jag har varit på Södertörn.
Första dagen var i tisdags. Jag kom dit långt före föreläsningen för att försöka hitta min studieexpedition, vilket var så gott som omöjligt och när jag väl hittade den hade de stängt. Hittar till min sal och sätter mig. Känner bara igen en enda människa, vilket är helt okej. Vår lärare kommer in. Han verkar anmält förvirrad och upprepar sig om saker en miljon gånger. 'Ja, på tisdag får ni ut förslag på uppstasämnen men om ni har något speciell intresse kanske från b-kursen så får ni välja ett eget ämne. Jag uppmuntrar till det. Det är inget man inte får. Jag kanske bara måste hitta en handledar som känner sig manad att handleda er. Man måste ha en handledare, man kanske tror att man kan handleda sig själv men så är det inte. Om man har något ämne man vill skriva om så får man det...' Han pratar i cirklar och nämner allt han ska säga minst fem gånger. Det blir så jobbigt att lyssna på att några kurskamerater börjar skratta för sig själv tyst. Några andra skruvar på sig och jag vill bara därifrån eller skrika till honom att VI VET! DU HAR REDAN SAGT DET! 'Ja, på tisdag får ni ut förslag på uppstasämnen men om ni har något speciell intresse kanske från b-kursen så får ni välja ett eget ämne. Jag uppmuntrar till det. Det är inget man inte får. Jag kanske bara måste hitta en handledar som känner sig manad att handleda er. Man måste ha en handledare, man kanske tror att man kan handleda sig själv men så är det inte. Om man har något ämne man vill skriva om så får man det...' Efter en och en halvtimmes plågeri sticker jag därifrån med dåligt humör. Det kändes så mycket mindre kul att börja plugga igen där och jag blir arg inombords samt för spratlig för att åka pendeltåget hem.
På onsdagen jobbar jag. Jag skulle åka till Södertörn för registrering till kursen Barns språkutveckling. Jag ser till att jag får gå en haltimme tidigare från jobbet så att jag hinner med god tid till registeringen. Trodde jag. Mellan Brommaplan och Solna sitter jag fast i trafiken i en timme, en sträcka som brukar ta en kvart. Jag missar mitt pendeltåg och när jag väl har lyckats ta mig till Södertörn är jag mer än en halvtimme sen. Det finns ingen i den salen som är angiven och knappt någon på området. Jag rusar ut i receptionen och de vet inte heller vad jag ska göra, men en sak är säker, jag kommer inte att kunna registrera mig idag. Jag svär och blir arg igen. Jävla trafik! Jag sätter mig på pendeltåget och åker till universitet för att gå på studentpub och dricker öl för att dränka ilskan inom mig. Pratar med folk och åker hem tidigt med en Julia som sällskap så gott som hela promenaden från Tensta till och med.
Jag vaknar tidigt i morse och dricker min morgonkopp kaffe samt lyssnar till morgonpasset. Drömmer om en bättre dag och när jag känner att jag ändå inte gör något hemma åker jag hemifrån. Plockar upp några böcker på vägen och läser en halv bok på vägen dit. Väl på Södertörn hittar jag mina studieexpeditioner och springer omkring mellan husen. Letar lite litteratur och äter en macka. På min föreläsningar förväntar jag mig ännu en katastrof i kursen historie teori, men får det motsatta - en intresserad lektor som verkligen tycker det är viktigt att prata om teorier. Han pratar och vi diskuterar och allt sätter sig. Jag går därifrån och känner mig genast mer motiverad till historia och lånar mer litteratur och läser gamla uppsatser innan jag åker hem.
Jag hoppas det fortsätter vara intressant och att jag orkar med litteraturen då vi har en litteraturlista som inte är nådig någonstans. Jag ser i nuläget fram emot nästa lektion och hoppas på inspirerande föreläsningar där jag blir mer intresserad att komma på ett eget uppstasämne, något som jag funderar över varje dag. Nästa vecka börjar det på riktigt och min nya filofax är full med lektionstimmar, biblioteksbesök och jobb. Jag är halft på väg att få ett nannyjobb och har dessutom pass på slottsboden på schemat. Mycket händer och jag tycker om det.
Jag finns. Bristen av blogginlägg beror på att det inte händer någonting. Allt har gått och blivit vardag. Jag jobbar mest. De dagarna jag är ledig på tvättar jag och går på bibliotek. Jag letar ständigt nya böcker och kommer alltid hem med minst två nya böcker per biblioteksbesök. Böckerna läses till och från jobbet, vilket är mycket mer lästid än väntat.
Jag trivs finfint på jobbet och har sagt till om att jobba helger i höst och att bli inringd så mycket som möjlig under hela september. Skolan är igång igen, men mitt schema är långt ifrån fullproppat. Jag trivs så bra med mina kollegor och att driva omkring i på de olika våningarna och prata om allt från mat till musik och språk bland mycket annat. Jag går mycket mer än står still. Det är härligt och det märks när jag väl sätter mig hur mina fötter värker. Jag har fått jobba lite i slottsboden med att sälja sovenierar och hjälpa förvirrade och borttappade turister. Något jag redan vet att jag kommer fortsätta med att göra under september.
Jag trivs bra med mitt liv just nu och ser också fram emot att börja historienörda på tisdag då jag sätter mig i skolbänken igen. Nu ska jag ut på balkongen och läsa en halvdan chicklit, även om jag inte är ett fan av genren, ett tag till och njuta av det fina vädret här.
Jag sitter ute på balkongen med min favorit kriminella 14-åring i handen. Må låta konstigare än tänkt, men jag sitter med Artemis Fowl - The Opal Deception, den fjärde boken i serien om Artemis och the fariy people. Jag vet att jag har skrivit minst en gång tidigare om Fowl och jag är fortfarande lika intresserad och blir alltid lika läsglad så fort jag öppnar Colfers skapade Atemis och allt som händerr honom. Det är ungdomslitteratur när den är som bäst. Varje sida är ett spännande äventyr av snabba tankar, intressanta planer av olika slag och unika personligheter. Artemis, den minst skrivet smarta 14-åring med kriminella planer som ingen annan kan tänka på. Guld är makt är hans motto och han gör allt för att få just det, guld. Han analyserar varenda del av sitt liv för att göra planer och använder alltid sitt intellekt i alla situationer Med sig har han Butler, han trogne vän och också livvakt som assisterar honom i vartenda av hans upptåg. Så har vi Holly Short, en älva som bor under jorden med de andra ävlorna som bor där. Hon är kapten inom deras säkerhetregion under jorden, och ska se till att människorna, eller Mud men som de kallar oss, inte får reda på deras existens. Hon är också envis, snabbtänkt, varmhjärtad och tänker på allas bästa. Dessutom finns dvärgen Mulch med i spelet. En tunnelgrävare med äcklig doft som har spenderat många år bakom lås och bom men alltid lyckas ta sig ut.
Jag och författaren Eoin Colfer har känt varandra länge. Jag menar då genom de böckerna jag har läst av honom. The Opal Deception må vara Colfers fjärde bok om Artemis, men det är också den sjätte boken jag läser av Colfer. Jag läste The Supernaturlists nyss och är mycket nöjd. Colfer är bra på fiktionen. Då Colfer i de flesta fall skriver om fiktiva världar och framtiden så har Colfer mycket fantasi. I Fowl-böckerna har han kommit på massa magiska figurer och hur det fungerar med varandra och med människorna. I The Supernaturlists har han kommit på en helt ny värld där Cosmo Hill lever och de blåa monsterna som suger ur människor sin kraft när de är skadade. Jag måste säga att jag truvs i Colfers värld, oavsett vart han tar mig. Jag trivs att vara under jorden med Mulch och Butler som snor en 'tåg' för att rädda Artemis och Holly eller när Artemis bara är hemma på Irland. Jag trivdes också med Cosmo Hill i hans föräldrarlösa liv i en stad som inte har någon nåd många tusen år fram i tiden.
Det känns som om jag och Colfer fungerar bra ihop. Jag läser självklart på engelska och tycker verkligen om språket. översättningar jag har läst av hans tidigare böcker han inte fungerat lika bra. Colfer ger verkligen sina karaktärer liv och jag kan verkligen se mig Artemis och Cosmo framför mig. Jag njuter av att jag har tvåhundra sidor kvar att läsa innan jag lämnar Artemis tills jag plockar upp nästa bok om honom. Jag sitter nog kvar på balkongen, hör ljuden från Hjulstafältet och tar mig en kopp te när det blir kallare. Än är jag inte klar med Colfers värld och vänder spänt sida för att se vad som händer näst.
Igår natt spökade min mage. Det måste ha varit något jag hade ätit för den ville inte sluta att göra ont och låta. Det leder till att jag somnar tidigt och försöker sova bort det. Jag vaknar dock för många gånger med så ont i magen att jag bara vill spy för att må bättre, vilket jag inte lyckas med. Jag virder mig i krämpor innan jag somnar nästa gång och vaknar av det onda igen. Detta händer stora delar av natten och jag inser att jag inte borde jobba när jag känner mig så. När klockan slår åtta på morgonen ringer jag jobbet och förklarar för min arbetsledare att jag är sjuk. Jag kommer med största sannolikhet vara tillbaka imorgon, men det känns som om jag borde kurerar mig lite till och jag vill definitivt inte smitta någon. Några timmar senare vaknar jag utan krämpor i magen och tar det bara lugnt hela dagen. Mirjam och jag har sett på dansfilm. Hon kurerar sig också i en förkylning som inte verkar gå över. hela dagen har vi sett på dans tills jag gick hem för att laga matlådor till jobbet. Jag mår mycket bättre nu. Nu ska jag till Mirjam igen för att se familjefilm och sen blir det mer sömn. Min mage är konstigt ibland men mår bra idag. Hoppas den gör det imorgon med.
.jpeg)
Väl på Södertörn hittar jag mina studieexpeditioner och springer omkring mellan husen. Letar lite litteratur och äter en macka. På min föreläsningar förväntar jag mig ännu en katastrof i kursen historie teori, men får det motsatta - en intresserad lektor som verkligen tycker det är viktigt att prata om teorier. Han pratar och vi diskuterar och allt sätter sig.
Inlägg
