Eoin Colfer på balkongen.

Jag sitter ute på balkongen med min favorit kriminella 14-åring i handen.
Må låta konstigare än tänkt, men jag sitter med Artemis Fowl - The Opal Deception, den fjärde boken i serien om Artemis och the fariy people.
Jag vet att jag har skrivit minst en gång tidigare om Fowl och jag är fortfarande lika intresserad och blir alltid lika läsglad så fort jag öppnar Colfers skapade Atemis och allt som händerr honom.
Det är ungdomslitteratur när den är som bäst. Varje sida är ett spännande äventyr av snabba tankar, intressanta planer av olika slag och unika personligheter. Artemis, den minst skrivet smarta 14-åring med kriminella planer som ingen annan kan tänka på. Guld är makt är hans motto och han gör allt för att få just det, guld. Han analyserar varenda del av sitt liv för att göra planer och använder alltid sitt intellekt i alla situationer Med sig har han Butler, han trogne vän och också livvakt som assisterar honom i vartenda av hans upptåg. Så har vi Holly Short, en älva som bor under jorden med de andra ävlorna som bor där. Hon är kapten inom deras säkerhetregion under jorden, och ska se till att människorna, eller Mud men som de kallar oss, inte får reda på deras existens. Hon är också envis, snabbtänkt, varmhjärtad och tänker på allas bästa.
Dessutom finns dvärgen Mulch med i spelet. En tunnelgrävare med äcklig doft som har spenderat många år bakom lås och bom men alltid lyckas ta sig ut.

Jag och författaren Eoin Colfer har känt varandra länge. Jag menar då genom de böckerna jag har läst av honom. The Opal Deception må vara Colfers fjärde bok om Artemis, men det är också den sjätte boken jag läser av Colfer. Jag läste The Supernaturlists nyss och är mycket nöjd.
Colfer är bra på fiktionen. Då Colfer i de flesta fall skriver om fiktiva världar och framtiden så har Colfer mycket fantasi. I Fowl-böckerna har han kommit på massa magiska figurer och hur det fungerar med varandra och med människorna.
I The Supernaturlists har han kommit på en helt ny värld där Cosmo Hill lever och de blåa monsterna som suger ur människor sin kraft när de är skadade.
Jag måste säga att jag truvs i Colfers värld, oavsett vart han tar mig. Jag trivs att vara under jorden med Mulch och Butler som snor en 'tåg' för att rädda Artemis och Holly eller när Artemis bara är hemma på Irland. Jag trivdes också med Cosmo Hill i hans föräldrarlösa liv i en stad som inte har någon nåd många tusen år fram i tiden.

Det känns som om jag och Colfer fungerar bra ihop. Jag läser självklart på engelska och tycker verkligen om språket. översättningar jag har läst av hans tidigare böcker han inte fungerat lika bra.
Colfer ger verkligen sina karaktärer liv och jag kan verkligen se mig Artemis och Cosmo framför mig.
Jag njuter av att jag har tvåhundra sidor kvar att läsa innan jag lämnar Artemis tills jag plockar upp nästa bok om honom.
Jag sitter nog kvar på balkongen, hör ljuden från Hjulstafältet och tar mig en kopp te när det blir kallare. Än är jag inte klar med Colfers värld och vänder spänt sida för att se vad som händer näst.