Svullen hjärna.

I måndags jobbade jag. Mitt huvud värkte efter jag natten till söndag trillat och slagit i det rejält. Dagen började okej men ju mer dagen gick kände jag att jag inte kunde fokusera. Jag mådde illa och visste inte vad som var fel.
Jag tänkte hjärnskakning och blev orolig och ringde vårdgudien. En förvirrad sjuksköterska svarade att jag borde åka in och kolla mitt huvud på akuten.
Det gjorde mig ännu mer orolig och rädd. Berättade för 'chefen' på jobbet och gick därifrån i tårar för att ta bussen till Karolinskas akutmottagning.

Annika mötte mig väl där och far råkades ringa vilket ledde till att han också befann sig på akuten med mig. Tre timmar väntan. Under den tiden hinner de kolla mitt blodtryck, ta tempen samt göra flera neurologiska tester med mig och komma fram till att jag har en hjärnskakning. En mild sådan och att mitt huvud troligen kommer göra ont ett tag framöver. Farbror doktorn berättade att jag inte ska vara rädd att ta värktabletter en tid nu. Det kommer göra ont men det går också över. Jag ska undvika alkohol i minst två veckor.
Jag gör som farbror doktorn sa, men har fortfarande ganska svårt att fokusera på någonting under en längre tid. När jag inte förstår något skyller jag på min svullna hjärna, även minsta lilla sak. Det känns inte helt som om jag är mig själv.

Veckan hittills känns fyllde med vård.
Jag har varit två gånger på ungdomsmottagningen och bokat tid till mödravårdcentralen nästa vecka. Så jag har träffat tre läkare, en barnmorska och tre sjuksköterskor på tre dagar. Det känns sådär. Ibland har jag för otur känns det som.
Jag lever däremot. Standing strong. Jag är här även om jag inte är helt hundra på allt just nu.