Ger upp.

Jag sitter vid en dator på Södertörns bibliotek. Det finns knappt några människor här och är ganska tyst. Skönt.
Jag har skrivit ut min uppsats och andra anteckningar här och läser igenom dem. Ju mer jag läser ju mer märker jag hur mycket jag saknar. Jag inser att vara klar den fjärde januari faktiskt inte är möjligt och att jag avskyr min text. Jag är inte nöjd med språket, upplägget eller informationen. Ångesten stiger i mitt bröst och jag orkar inte ens titta på de där papperna som ändå på något sätt ska visa vad jag har gjort de senaste månaderna. Jag är minst sagt missnöjd på mig själv och skyller allt på mig själv också.

Jag vet att min kropp har sagt emot mig så många gånger under hösten. Jag har varit sjuk, haft otroligt ont i olika delar och vissa dagar inte orkat ta mig upp ut sängen.
I mitt huvud händer fler saker än någonsin tidigare. Allt snurra runt och jag orkar inte ta tag i det för det skulle ta för mycket av den styrka som jag har kvar. En styrka som snart hamnar på minus. De gånger jag har börjat ta tag i saker och ting som rör sig där uppe har jag inte orkat göra något annat på hela dagar, inte heller prata med någon och blir halvt förlamad
Jag tror att det som händer i mitt huvud som inte får komma ut eller som kommer ut på fel sätt i och med att jag tar ut det på folk som inte alls har något med saken att göra har gjort att min kropp inte vill med mig.

Jag vill göra det som får mig att känna mig bra. Som ger mig något och just nu verkar det inte vara mina studier som jag verkligen inte klarar av. Jag blir också besviken på mig själv när jag inte gör något på en dag eller två. Bara är där i min bubbla där saker och ting inte händer. Inget händer, men jag fortsätter ändå någonstans i bakhuvudet att ha tankar på att saker och ting kommer att lösa sig på något magiskt sätt och ha ambitiösa tankar på vad jag ska göra nästa dag eller någon annan dag. Den där andra dagarna verkar inte riktigt ha kommit.
Jag har så svårt att ta mig i kragen och faktiskt göra det som behövs och inte det jag vill just för stunden eller distraherar mig med.
Jag gör slut på saker som jag aldrig vill ska ta slut och förstör min egen väg. Gör allt för att det inte ska synas utanpå för där ska det vara städat och bra. Utåt mår jag nog som vem som helst.

Även om jag under de senaste månaderna tror och tycker att jag har blivit mer stabil i mitt humör utan att börja gråta på när jag går i stan utan någon anledning så är det mycket kvar att göra. Jag påstår ofta att jag är nöjd med mig själv, vilket är sant till en viss del. Jag är nöjd med mitt utseende och kan ärligt säga att jag inte skulle vilja ändra på något. Visst skulle jag må bra av starkare muskler och mer trimmad kropp, men jag är väldigt nöjd annars.
Mitt självförtroende och självkänsla är jag också nöjd med. Det är på topp.
Det jag är mindre nöjd med är mitt beteende och hur jag hanterar saker och ting, som framgår här tidigare. Jag har behandlat människor sämre än det förtjänats, behandlat mig själv som skit eller som en jävla prinsessa och nästan inget emellan. Jag inte uttryckt mig när jag borde och skulle ha tjänat på det. Jag har gråtit en hel jävla massa under hela 2009 och mestadels själv tyst i ett hörn.
Mitt känsloregister har varit högt och lågt. Jag har känt enorma lyckokänslor och nekat mig den lyckan. Jag har varit låg och tyckt att jag förtjänar att vara ännu lägre.
Jag tror att jag ska kunna göra massa saker men gör mindre än hälften och låter min kropp ta över i trötthet och värk.

Min kropp och jag har lite gett upp.
Jag gömmer mig bakom skönlitterära böcker, jobb och andra aktiviter. Jag vill att allt löser sig sådär mystiskt som alla säger att det gör. "Sånt där brukar ju lösa sig". Inte för mig, inte just nu.
Min plan nu är att att låna några böcker här på Södertörn och i början av januari tenta av en kurs som gör det möjligt att jag kan få fortsatt studiestöd, vilket inte är möjligt just nu.
Jag vet just nu inte om jag är sugen på att fortsätta plugga. Jag vet inte vad jag vill göra med något. Att läsa konst skulle säkert vara kul, men det skulle också att jobba på något café eller dagis till exempel. Jag är vilse och vet inte vart jag ska ta vägen. Var jag vill vara. Vad jag vill bli.

Det löser sig, så brukar allt bli. Det kommer fixa sig till slut.
Det är inget tvivel om, fast nu känns skiten sur och 
flera mil ifrån, det ordnar sig...?
Ja, vi får väl se hur 2010 går. Jag är inte redo men om några dagar börjar vi ett 
nytt årtionde.

Ge blod.

Jag fick nyss ett sms från Amy där det stod: Är du mogen för blodlämning? Vi tänkte gå idag.
Jag svarade att jag inte kunde, även om jag gärna vill. Tidigare har jag gett blod en gång. Som tjej får man ge blod tre gånger om året, killar får ge fyra gånger per år.
Så det skulle betyda att jag kan ge blod var fjärde månad. Detta har blodcentralen påmint mig flera gånger efter att jag gav blod någon gång i somras. Det gör inte ont och det tar ungefär tio minuter. Dessutom får man lite att äta när man är på blodcentralen.
Dock finns det flera krav som gör att det lite svårt att ge blod, på gott och ont. Alla krav hittar ni här. Jag vet att jag just nu inte uppnår alla krav eller hur jag ska uttrycka mig. Jag går bort på av tre anledningar.

Jag piercade mig i slutet av augusti och får därför inte ge blod på ett halvår. Jag känner mig inte alls fullt frisk då min förkylning inte vill ge sig och jag har haft en ny sexpartner under de senaste tre månaderna.
Slutsats: jag får ge blod tidigast i mars.

Jag förstår lite varför de ska ha alla krav att uppfylla, men samtidigt så säger de också att de testar allt blod innan det hamnar i någon annan person. Så om jag faktiskt skulle fått HIV eller något annat skulle mitt blod ändå inte användas. Och så vidare.
Dessutom så tycker jag fortfarande att det är helt fel att homosexuella män inte alls får ge blod. Samma sak med att människor som spenderat mer än tre år i Mellan- och Sydamerika inte får ge blod. Det är galet.
Om nu blodet testas innan det används varför tar man då bort en stor grupp av befolkningen som kanske är villiga att ge blod, blod som skulle behövas vid en olycka till exempel, om man fortfarande vill att folk ska ge blod?
Det är klart att inte alla vill ge blod, men jag tror att det skulle vara fler som gav blod om de fick. Jag hoppas i alla fall det.

Jag ska göra mitt bästa för att vara på blodcentralen i mars.
Om det är någon som vill följa med mig då eller som känner sig inspirerad att ge blod nu - gör det. Ditt blod behövs.

Böcker.

På senare tid har jag gjort allt och inget.
Jag har pluggat, jobbat med de två barnen jag tar hand om två dagar i vecka, gått på konsert och så vidare. Allt och inget. Saker har känts så vardagliga att det nästan är tråkigt.
Ändå är jag mer stabil i mitt humör än på länge.

Jag har bestämt mig att jag ska läsa alla böcker på BBC - The Big Read - Top 100-lista på ett år. Då jag har läst runt 20 innan och en tar jag bort, det finns inte en chans i världen att jag skulle ta mig igenom hela James Joyce Odyssen så tror jag att jag kan klara det. Bara den är ett ett års projekt. Listan i sig är ganska dålig egentligen. Alla Harry Potter-böckerna har till exempel kommit med och chicklit som Bridget Jones Dagbok är också med. Dessutom finns några klassiker som Skattkammarön, Catch-22 och Räddaren i nöden bland andra.
När jag kom på att jag ville göra det här gick jag runt i bokhyllorna och letade efter vilka böcker vi faktiskt har som finns på listan och som jag inte har läst. Jag fick ihop ett tiotal böcker efter en tids letande. Nu står de staplade vid min säng och väntas på att läsas.
Anna och jag pratade om att det kan vara svårt att klara cirka 80 böcker på ett år för mig. Vissa är riktigt tjocka medans andra är tunna. Dessutom ska jag ju plugga så jag kommer att behöva läsa kurslitteratur också. Jag ska i alla fall göra mitt bästa och tycker det på ett sätt är ganska skönt att veta vad jag ska läsa framöver.

MIn litteratur nu består av ekonomi - Freakeconomics, som förklarar ekonomi genom att ställa frågor som Vad har en fastighetsmäklare och en sumobrottare gemensamt? Roligt och intressant.
Jag läser också älskade Jonatan Saffran Foers senaste bok Eating Animals som handlar om djurplågeri. Hur djur behandlas och ses och äts bland annat.
Sista boken som ligger där i böcker som ska läsas innan 2010 är en pocket om finska vinterkriget. Kurslitteraturmässigt och med lite för många detaljer än vad jag orkar eller vill läsa, men då jag måste ha en bakgrundsbild till min uppsats och skriva en hel del om just vinterkriget för att förklara varför min kommitté, Centrala Finlandshjälpen, bildades och så vidare så måste jag förklara krigsförloppet. Något som tar lite längre tid än vad jag hade tänkt.
Det känns, när jag tänker på det, lite som en tragisk litteratur jag läser.
Ekonomi, krig och djurplågeri är inte de muntraste ämnerna man kan läsa men något får mig att fortsätta läsa alla komma en tredjedel in i alla.

Nu ska jag ta Obbans dator(hans dator har word och är tusen gånger bättre än min) och mitt USB-minne med mig till Tensta bibliotek. Där ska jag försöka skriva på utan att känna att det är massa saker som jag annars skulle kunna göra i lägenheten. Ska bara få i mig ännu en kopp te och övertyga mig om att förkylingen är borta efter det.