Sortera.

Jag försöker få ordning på mitt liv genom att sortera.
Sortera bort saker jag inte vill ha längre, allt från kläder, böcker och musik.
Den jobbigaste delen, papper, kommer jag inte orka mig på på ett tag. Det är alldeles för mycket och att bara titta på det gör att jag tappar orken direkt.
Jag har gjort en första rensning av kläder och skivor. Böckerna jag vill bli av med står i en papperspåse i hallen för vidare transport till Stadsmissionen.
Men ju mer jag rotar i saker som finns runtom i lägenheten desto snurrigare blir jag. Det känns som att alla saker snarare blir fler än färre, som att de matrealiseras från ingenstans, och lägenheten förblir lika klottrig som tidigare även om jag gör allt för att den inte ska vara det.
Saker som jag faktiskt skulle vilja ha kvar kan jag däremot inte hitta någonstans.

Jag är så osorterad och tar verkligen inte hand om saker och ting. Högar av papper ligger på mitt skrivbord som borde sorteras in i någon pärm. På en stol, eller två ligger kläder jag bara slängt iväg som bara skrynklar. Överallt i lägenheten ligger böcker och annat på ställen där de kanske inte borde vara.
Diskmaskinen är trasig igen så det är alltid lite mer disk än det borde vara i köket och då vi alla på Dyvingegränd springer in och ut ur lägenheten men aldrig stannar tillräckligt länge för att ta hand om lägenheten så den kanske ser ut som den förtjänar. Ibland.
För att citera Annika "Jag blir stressad av er lägenhet". Ja, jag blir också stressad av vår lägenhet till och från.

När jag satt på vardagsrumsgolvet med högar av CD-skivor runt mig som jag försökte få någon ordning på, poppade Kungers låt Soptipp upp från någon vrå av mitt musikarkiv i huvudet, för det känns ibland stämmer raderna "Det verkar som vi bor i mitten av soptipp. Ju mer jag tänker på det så är det ganska roligt."
För visst är det kul att bo här ändå.