Jenny sju år, Jenny 21 år.

Jenny och Jenny med fjortonårs åldersskilland.
Mycket fint. Jag har framtänder nu och kort hår.
Fortfarande massa röda kläder däremot. :)

Inflyttade.

Jaha. Flytten är klar. (I och för sig för flera dagar sen, men ändå.)
Nu sitter jag i vår nya lägenhet.
Vår väldigt stora lägenhet.
Det har hänt flera gånger att Anna och jag inte har hittat varandra och skriker till varandra eftersom annars hör vi inte varandra. Väldigt stor skillnad från när vi bodde i Spånga i en liten etta på 40 kvadrat.
Nu är det 104 kvadrat i en enorm fyra.
En fyra som behöver ganska mycket reparation, färg och likande.
Tapeterna är fula och på ställen ganska äckliga. Jag har täckt de äckligaste fläckarna i mitt rum.
Vi ska tapetsera om hela lägenheten och måla där det behövs.
Vi har en fond som ska betala det här så vi hoppas på att det blir riktigt fint.
Dock har jag ingen aning om vilken/vilka färger jag vill ha i mitt rum.
Det enda jag vet är att jag känner mig klar med färgerna rött och lila för ett tag. I alla fall som ensam färger.
Resten av lägenheten vet vi inte heller vad vi vill/ska ha för färg på.
Och jag vet inte vad jag ska göra med mina garderober.
Det har inga lådor och min byrå kommer inte få plats i mitt rum då jag vill ha ett skrivbord där.
Måste skaffa lådor att ha för alla kläder vill jag inte hänga upp och det kan jag inte heller på grund av brist av galgar.

Många av bananlådorna är borta och gömda i förrådet.
Vi vet inte vilken nyckel som går till vår matkällare. (vilka har en matkällare? Är inte det lite konstigt?)
Vi behöver köpa massa grejer.
Claras rum är just nu, eftersom Clara inte flyttar in på ett tag, stället där vi har alla lådor som vi inte vet var de ska eller vad vi ska göra med dem. Anna har packat upp det mesta så det är mest mina lådor där.
Jag känner inte för att ta tag i det där just nu. Jag är ineffektiv och den mest ineffektiva människan Anna känner.
Känns bra det där.
Idag har jag äntligen satt på benen på min säng och flyttat den till där jag tror kommer bli dess permanenta plats.
Försökt att organisera mina kläder och lite smått och gott.
Jag har också ringt och sjukanmält mig från jobbet.
Jag har för grova humörsväningar samt magont för att klara av att jobba idag kände jag.
Det känns som ett bra val.

Jag ska skriva lite om flytten.
Vi hade ett så bra flytt-team bestående av mamma Lil och mamma Berit också kända som mammapatrullen. Denna patrull åkte i förväg till lägenheten för att städa och fixa.
De som flyttade sa att de skulle städa vissa rum noga och andra mindre noga.
Alla vara verkligen mindre noga städade, men vi klagar väl inte som fick flytta in en vecka tidigare än tänkt.
Flyttpatrullen bestod av: mig, Anna, Timcito, pappa, Erik, en av Annas bröder, Asim och David.
Alla våra tjejkompisar som hade sagt att de skulle hjälpa till fick konstiga förhinder av olika slag.
Vi var effektiva. På två timmar var grejerna ute ur ena lägenheten och inne i den andra. Väldigt bra tema.
När allt var inne i den nya lägenheten tog jag fram plattan öl jag köpt åt flyttarna och det blev flyttfest eller vad man nu ska kalla det. Mirjam, Isse och Amy kom förbi senare och drack med oss.
Klockan sju var de som var kvar (jag, Anna och Asim) fulla och trötta. Därför förstörde vi våra dygnsrytmer lite mer. Så bra som vanligt.

Sambosarna Amy och Mirjam bor jättenära oss så kollektivlivet har redan börjat.
Vi glider in till varandra när vi vill.
Ser på film, äter mat och likande hos varandra. Vi bara går över.
Anna och jag tror att Mirjam och Amy kommer tröttna på oss ganska snart och ångra att vi flyttade hit.
Mirjam tror inte det.
I morgon ska vi spendera nyår hos dem.

Nu blir det soppa.
Soppa gjordes för ett helt kompani här igår.
Det är den vi kommer börja det nya året mer.
Jag diggar det.
Gott nytt år!

Sex juldagar.

Då så. Nu är julen över.
Så känns det för mig i alla fall.
Min jul började den 20:e december och slutade för en timme sen ungefär.

Sent den 20:e kommer jag till Trosa efter att ha tagit snålskjus med Sigrid och hennes mor.
Sigrid, en av mina närmaste Trosa-vänner, bor numera i Kranfors (Ångermanland) och blev hämtad från tåget vid centralen.
Detta var perfekt för mig, eftersom då fick jag gratis skjus hela vägen till Trosa.
Väl där bjuds det på massa biff.
Sånt är bra att få eftersom när man är student äter man inte mycket sånt.
Efter lite TV-tittande somnar jag i den röda villan kallaste och mest lila rum.

Den 21a var det dags för jobb på Börjessons för att få ihop lite extrapengar.
Det blev mycket märkning av handskar och flyttande av lådor i nio timmar.
Blev dessutom korthårig i samma sväng. Bort med det långa håret, bort.
Lillebror drar till storstaden och lämnar mig med hans dator i några timmar för att sen somna i det gröna, inte alls lika kalla rummet den natten.

Den 22a bar det av till Nyköping för lite julklappslämning och sista minuten julklappsshopping.
Detta i min nya röda klänning. Mycket fin klänning jag fick i tidigt julklapp med matchande kofta till.
Tack, mor och far.

23:e kommer och det var dags att åka till Finland.
Innan det fick Tim och jag ytterligare julklappar; minneskort till våra kameror.
Dock har Tim, när han valde ut dessa minnekort, inte tittat så nog så det visar sig att de inte fungerar.
Illa, men det är bara att skicka tillbaka och få tillbaka fungerade av ett annat märke.
Så vi begav oss till Stockholm och tog en sväng om till syster stor och systerdotter som bara blir större och större.
Där fikade vi och pratade om julen och annat en stund innan det var dags att åka till hamnen för att ta den stora båten.
A-hytt var fint med fönster utåt och undertiden vi väntade på att båten skulle börja åka satt vi vid gågatan och drack glögg.
Tittade på människorna som kom på båten.
Julbordsbuffé blev middagen. Mycket gott men inget slår ju ändå morotslådan. Min ständiga favvo på julbordet.
Detta följt av att lyssna på husbandet och drickade av drinkar och öl.
På den första bilden sitter Tim manligt med sin appletini i handen. Jag bad honom göra en easy on the tini-pose men jag vet inte riktigt om jag tycker att han lyckades.
Efter midnattsshowen med Queen-tema, alltså sång till Queen-låtar och dans så drog Tim och jag vidare till överersta våningen för att se hur nattlivet på discot var.
Det blev några fler drinkar och eftersom lillebror tjänade fem gånger mer än vad jag gjorde den här månaden (helt sant också) så var det Timcito bjuder hela kvällen. Båten var packad av ryssar och de dansade till allt som spelades.
Inte vi dock. Vi hade våra drinkar och pratade om allt möjligt samt studerade ryssarnas dansstil.

Julafton började med frukostbuffé på båten.
Väl framme i Helsningfors gick vi till vårat hotell.
Timcito och jag fick ett eget rum.
Vi tog en tur på stan, men eftersom det var julafton hade affärerna begränsade öppettider.
Eftermiddagen spenderades med tupplur på rummet och TV-tittande innan den fina restaurangmiddagen vi åt senare på kvällen.
Mycket mat på en fin restaurang. I hotellet bredvid så det var lagom när sen när det var dags att gå hem igen.
Tillbaka på rummet läser T-cito sin nya serietidning och jag läser på lite till min uppsats samtidigt som vi har TVn på i bakgrunden.
Vi börjar att se på en film alldeles för sent på natten och jag somnar innan slutet.
Bra att jag hade sett filmen innan då.

Juldagen börjar också med frukostbuffé.
Mycket mat och katastrofalt val av te från min sida. Vet inte riktigt vad det var men gott var det inte.
På juldagen är allting stängt så vi hade ingen aning om vad vi skulle göra.
Det smartaste verkar vara att lämna våra väskor på båtterminalen tänkte vi och beger oss dit.
När vi väl är framme öppnar de inte på två timmar så vi åker runt Helsingfors på spårvagnen och hamnar efter en runda på järnvägsstationen. Den fina järnvägsstationen från 1860 är fortfarande fungerade.
Där åt vi broilerikeitto, alltså kycklingsoppa.
Mumsi och sen gjorde vi ännu ett försök att lämna av väskorna.
Spårvagnen tar oss tillbaka och framme insåg vi att det är onödigt att lämna terminalen igen.
Allt är ändå stängt och där finns det ett öppet café som vi spenderar tiden innan vi fick gå på båten.
Ny hytt högre upp med havsutskikt hittas.
Middagen blir på Happy Lobster.
Skalldjursfat är ett måste när man åker på kryssning.
Tim och jag tog för oss av alla godsaker som är på det där stora faten.
Mycket skalande och ätande blev det.
Gott var det och det var helt klart värt att bli kladdig.
Kvällen fortsatt med kareoke av finska låtar mestadels men också klassiker som Poison och Ice ice baby.
Jag ville se midnattsshowen. Det skulle vara
en annan eftersom vi var på en annan båt.
Därför gled vi ner och lyssnade på husbandet på denna båt och kollade när alla finnar dansar samt dricka öl.
Timcito bjöd fortfarande.
Den båten var ryssmängden betydligt mindre.
00:05 finsk tid har inte showen börjat så vi tror att den börjar tolv svensk tid så vi satt kvar.
Det kommer ingen show märker vi.
Jaha. Där har vi suttit på bra platser för att kunna se showen men tydligen så kommer det ingen show på juldagen. Bra sak att komma ihåg om man åker båt någon annan gång samma dag.

Annandag jul börjar igen med frukostbuffé.
Känner mig ganska klar med det nu efter flera dagar av det.
Har dessutom ätit massor av godis på resan.
Vi gick av båten och jag blev hemskjusad och sitter nu i en lägenhet full av lådor och saker överallt.
I morgon ska vi flytta. Om ett tag ska vi pre-flytta lite.
Steffan (Annas mammas sambo), han som står på kontraktet för denna lägenhet har lite saker kvar här som vi ska flytta till honom samt kanske köra några få grejer till den nya lägenheten.
I morgon kommer pappa med ett stort flak hit så att vi får plats med våra sängar och vår soffa.
Håll tummarna att allt med flytten går bra.

Samtal.

Samtal på villan med Anna och Asim.

J - Anna, jag mår verkligen inte okej.
A - Jag vet.
J - Nej, alltså verkligen inte okej.
A - Jag vet.
[...]
As - Vad då?
A - Vad ska man göra för att komma över någon?
As - Man super sig redlös.
A - Hur många gånger då?
As - Måååånga gånger.
*Jenny dricker*

I got good at feeling bad and that's why I'm still here.
Kimya Dawson - The Competition

Seriös student?

"We sure are cute for two ugly pepole"
/ The moldy peaches - Anyone Else But You

Jag är okoncenterad och hittar inte ett trådlöst nätverk i min
närhet. Det stör mig lite, så detta blogginlägg skrev mycket tidigare
än vad det kommer upp på bloggen.

Jag sitter i Södertörns bibliotek och tittar ut på Karolinska institutet
mellan de försök till att läsa uppsatser, vilket är det jag ska göra.
Det är dags för uppsatsseminaruim så jag läser alla andras uppsatser nu.
Många olika saker de skriver om så som, nationsbegreppet i skolböcker,
kurdfrågan, balkan, konstfack och så vidare.
Just nu läser jag en uppsats om norska flyktingar.
Jag har kommit halvvägs. Okoncenterat läsande leder till att allt går
mycket långsammare än vad det brukar gör. Jag läser om för att förstå
och tappar bort mig hela tiden.
Samtidigt lyssnar jag på Kimya Dawson som möjligtviss kan var en ny favorit.
Hennes musik är väldigt annorlunda och hennes texter är ofta glada, men
hemska, vilket jag självklart tycker om.
Hennes musik korsade min väg genom filmen "Juno" där flera av Kimyas låtar
är med.
Juno-soundtracket har gått varmt i några dagar och det var dags för lite byte.
Det finns mycket bra på det soundtracket som jag är så glad för att jag har hört.

Men... jag skulle ju läsa uppsats och inte sitter här och bara skriva på
blogginlägg hela tiden.
Ska också hinna äta innan det är dags för det där seminariet som har gjort att
jag är vaken vid en "normal" tid och gör "normala" grejer som studenter gör.
Åka kollektivtraffik i rusningen och sitter med min dator och faktiskt pluggar.
Eller ja, okoncenterat så klart.
Vad mer kan man begära?

Låt mig avsluta med några Kimya Dawson citat.
"Your so nice and your so smart
Your such a good friend I have to break your heart
I tell you that I love you then I'll tear your world apart
just pretend I didn't tear your world apart."
/ från "So nice so smart"

Lite mer personalfest.

Jag somnade bara för någon timme sen.
Nu vakande jag igen. Så pigg och kan inte somna om.
Tänkte hänga vaken tills sömnen återkommer.
Så vad ska jag skriva om?
Känns som om jag kan få ner några fler rader om personalfesten.

Jag kommer till stället, dricker en öl och umgås med människor man i vanliga fall aldrig ser i vanliga kläder.
Det är lite skumt att se folk utan sina McDonaldsskjortor och så vidare.
Går förbi en områdesledare som tittar mig från topp till tå och utbrister: "Jenny!".
Jag vet inte vad det betyder riktigt.
Middagen kommer efter en hel del väntande och maten var helt okej.
Pris delas senare ut för årets arbetsledare, grillkung och service.
Detta på sju restauranger. Det var många där så det tar ett tag.
Rissne låter mest när det gäller allt.
Sen är det dags.
Dansgolv.
Alla börjar dansa. Rissne startar självklart upp en stor ringdans av något slag.
Dansen fortsätter. Dansar mycket med alla och de flesta skiftledarna är de som är fullast där.
En av dem säger:
- Jag är så full så att jag inte vågrar resa mig.
Vår servicevinnare är en av de fullaste människor där och kommer fram till mig flera gånger och pratar om hur vi ska jobba ihop när han har blivit skiftledare om några månader.
Hur bra det kommer vara och så vidare.
Sen pussar han mig och börjar hälla öl i min mun.
Skumt, men ja man får ta det man får, tänker jag och bli ganska ölvåt.

Efter ett tag av dansade ringer Anna.
Hon har varit på bio tidigare och undrar hurdana möjligheterna är att ta sig in på personalfesten.
Två sekunder senare är hon inne med hennes dejt som bjuder på mer öl.
Jag berättar alldeles för mycket om alla mina arbetskamerater för dem och varannan låt springer jag iväg för att dansa eller mingla.
Det är väldigt hett.
När stället blir tomt försvinner också vi. Säger hej då till jobbfolket och går hundra meter till... gissa?
Ja, McDonalds för att äta.
Taxi hem, bakisdricka och sen hamnar jag i sängen.
Trevlig kväll.

Tror att jag ska fördriva tid tills jag blir trött igen med Dawson's creek.
Den serien är ju så underbart bra.

Tänkte återuppliva alkoholstatusen lite också.

Alkoholstatus:
Öl - fyra öl
Cider - en cider
Vin - ett glas
Shot - en hallonshot

Vad hände?

Så jag är nyss hemkomen från personalfesten efter ett besök på trogna McDonalds på vägen hem.
Det var verkligen fest ikväll.
Kommer dit så blir det fördrinkar, folk är redan massa fulla.
Rissne låter mest och gör massa ljud ifrån sig på alla sätt och viss.
Middagen är ganska god. Lite mer gratis alkohol bjuds på.
Prisutdelningarna börjar.
Jag vann inget, men andra gjorde från mitt McD och andra McD.
Dansgolvet kommer igång och jag dansar med min outfit-tvilling.
Jag hade minikjol, svarta stumpbyxor och en svart topp. Hon detsamma. Kooolt.
Vi dansade massa. En bra McD-människa.
Sen dansade jag massa med andra människor och alldeles för nära med en av de manliga skiftledarna.
Inte okej, men ja, sånt händer när det är personalfest tror jag.
Det är dags att sova nu.
Överlag så var det en bra kväll. Trevligare än vad jag trodde, och jag dansade inte med medarbetaren som ville bjuda mig på öl, om ni vill veta.
God natt.

Personalfest.

I morgon är det personalfest.
Detta leder till att allt som pratas om på jobbet är denna fest.
Vad man ska ha på sig, vilka som kommer, vad man ska dricka, vad man tror kommer hända, vilka som kommer hångla och så vidare.
Det här har pågått i snart två veckor.
Nu när det närmar sig är frågorna ännu fler.
Alla som vill får komma på peronalfesten. Det är ny inhyrd personal just den kvällen.
Det pratas mycket är alltså min poäng.

Medarbetare: - Jenny?
Jag: - Ah?
Medarbetare: - Har du pojke?
Jag: - Va? Ah. Nej, det har jag inte.
Medarbetare: - Bra. Då ska vi dansa i morgon.
Jag: - Jo, visst...
Medarbetare: - Vi ska dricka några öl och sen dansa. Eller hur?
Jag: - Mmm...

Jag undrar om det verkligen kommer att hända.
Och hur det kommer bli...

Lucia movie night.

Lucia movie night slutade vid sju i morse.
Då kom jag hem efter att ha sett gansterfilmen We own the night med Joaquin Phoenix i huvdrollen. Inte min kopp te riktigt, men den var väl okej.

Bästa filmen var film två, Juno.
Vilken film det var.
Den handlar om den 16-åriga tjejen Juno som blir gravid och ska adoptera bort barnet till en rikt par som inte själva kan få barn.
Filmen är roligt, människorna är annorlunda och filmen är så speciell.
Juno och hennes vänner pratar som ingen man har hört och scenografin är fantastisk. Underbar komedi som lätt var värd att se klockan tre på morgonen.
http://youtube.com/watch?v=cOiP8PwHQss
Det är verkligen en film jag tycker att alla som får chansen ska se.
I alla fall för att skratta ett tag.
Jag är lite smått förälskad i rollfiguren Juno, som Ellen Page spelar, och alla hennes skämt och ironi till det hela med graviditeten.
Ironiska henne och hennes vänner Leah och Bleeker.
Rekomenderas varmt. Jag vill redan se om den.
Juno MacGuff: You should've gone to China, you know, 'cause I hear they give away babies like free iPods. You know, they pretty much just put them in those t-shirt guns and shoot them out at sporting events.

Sista filmen var Bee movie. Jerry Seinfeld och Dreamworks.
Småkul men ganska långtråkig på vägen.
Somnade till ett tag och kände inte riktigt att jag hade missat något alls.
Tog lite frukostmat när jag gick från biografen och åkte hem till en sovande lägenhet.
Duschade och efter ett tag av att ligga på soffan somnade jag.
Jättebra dygnsrymt som alltid har jag nu.
Heja!

Helgen som var.

Jag har inte skrivit om förra helgen och tänker därför sammanfatta den lite.
Fredagen blev det gula villan (oh så ovanligt) där det var David Hasselhof-pub.
Det var limbo och dans.
Efter några rundor limbo av trillande (jag är verkligen dålig på det där) fick jag blåmärken på knäna samt stukade ena foten vilket har gjort att jag har haltat ända till nyss.
I vilket fall, var det en trevlig kväll.
Lördagen var det jag, Clara och Mirjam som utforskade universitetsområdet kan man säga. Vi började vid den enorma Lapdancefesten på Lappis som kryllar av studentkorridorer.
Denna stora fest var på tre våningar i ett av husen där.
Massa människor och olika musik på de olika "dansgolven" på de olika våningarna.
Vi gled omkring ett tag, men sen gick vi till universitetsområdet.
Där hör vi hög musik från Greens. Den gröna villan där naturvetarna håller hus.
Vi bestämmer oss för att gå dit och in kommer vi.
Det spelas massa bra musik så vi dansar och dansar.
Det är någon sorts privatfest där, tror vi så det finns lite tilltugg på ett bord.
En chokladfontän, bananer, godis, pepparkakor, kladdkaka, masmallows...
Vilka har en chokladfontän?
Bra för oss i och för sig som känner att ska man crasha så får man göra det bra.
Vi tar masmallows och doppar i chokladen och blir kladdiga och snor med oss lite godis.
Fortsätter att dansa massa och den bra musiken slutar aldrig.

Efter ett tag känner vi ändå att det kanske är dags att dra till den gula villan igen. Som vanligt.
Det har varit ämnesföreningsgala där tidigare, så alla är uppklädda i kostym och finkläder. Vi är ganska underklädda men går in ändå.
Musiken var inte alls lika bra och vi börjar självklart jämnaföra med gröna resten av kvällen.
"Det här skulle aldrig hända på gröna!" och "Gula är så efter." var vanliga meningar som vi sa under kvällen.
Mycket kul kan man ha.
Festen slutar med att Clara och jag hamnar här hemma tillsammans för att dricka bakismedicin och sen sova.
Det var en lyckad kväll och ingen av oss ser riktigt fram till att jobba dagen efter.
En trevlig helg var det.

I morgon är det insomia som gäller.
Dagen börjar med jobb på förmiddagen, studier och alternativt en kort tupplur, middag på villan innan det är dags för lussevaka på Rigolettobiografen där det är Lucia movie night som gäller.
Från 23-07 ungefär kommer jag att se tre filmer som inte har haft premiär på bio än. Vilka dessa är får man vet när man väl är där.
Kommer blir toppen. :)

Nattvaken.

När ska jag börja gå och lägga mig i tid?
Och också för att jag verkligen vill sova.
Nu kan jag inte somna, så det blir väl TV-serier till datorns batteri dör.
El är inte det hetaste som finns liksom.
Jag har butit mina principer om inga datorer i sängen i hopp att jag ska somna efter något avsnitt av TV-serier.
Min själ mår lite dåligt av det.


Jag har redan hört hur tidingen har kommit.
Hur regnet slår mot fönsterna sådär som Tim tycker är lite läskigt.
Gått igenom ett känsloarkiv.
Skrivit om detta.
Egentligen har jag ingen aning om varför jag är vaken så här sent/tidigt.

Dagens låt.

Vissa dagar börjar med en soundtrack.
Idag när jag vaknade hade jag dagens soundtrack på hjärnan redan.
En låt som jag har hört några få gånger men fortfarande tycker om.

Kate Nash - Foundations
http://youtube.com/watch?v=w9XA5Xb-ALk

My finger tips are holding on to the cracks in our foundation,
and I know that I should let go, but I can't.
And every time we fight I know it's not right,
every time that you're upset and I smile.
I know I should forget, but I can't.

Det är låten jag kommer nynna på hela dagen.

Överdos?

Ibland kan ens studier bli så mycket eller så kommer man in i något som man verkligen inte kan släppa.
Från tio i morse har jag suttit och läst igenom min uppsats.
Skrivit på, förbättrat, tagit bort saker och så vidare.
I morgon är det nämligen dags för mig att träffa min handledare och få vägledning, kritik och likande under en tid.
Det känns bra, men samtidigt var det lite nervöst när jag för ett tag sen skickade in det senaste utkastet till honom.
Nu är det bara hoppas på att något i alla fall är bra.

I de små pauserna mellan att läsa delar av uppsatsen har jag beställt fram material från Slba (Statens ljud-och bildarkiv), beställt fram böcker från Kungliga biblioteket och planerat min morgondag.
Näckrosen -> Flemingsberg -> Karlaplan -> Östermalm -> Näckrosen.
Tänker igenom vad som måste göras och så vidare.
Det känns dock som om jag har lite uppsatsöverdos.
Jag läser på till uppsatsen, skriver uppsats, tänker på uppsatsen så den tar upp mycket av min tid.
Åka till ställen för att hitta källor till uppsatsen tar också en del tid. Fram och tillbaka med en dator genom staden.
Egentligen vill jag bara att det ska bli januari och allt är klart.
Det skulle vara så skönt, men än så finns det mycket att göra innan dess.

Snart är det jul och snart är det dags att flytta.
Den 27:e december tar Anna och jag vårt pick och pack till Tensta, Dyvingegränd.
Till en fyra på 104 kvadrat.
Anna är ägaren så nu kan vi stanna där så länge vi vill.
Clara kommer också bli medsambo till oss i februari.
Det känns bra att slippa flyttångest men samtidigt lite jobbigt att flytta. Vår lägenhet i Näckrosen är så bra.
Här trivs jag. Det är nära till stan och till syster.
Nu blir tiden till stan den dubbla och tiden till syster också längre.
Men samtidigt får jag ett eget rum med "egen" toalett (ni kanske kan gissa vilket rum det är jag ska ha) och närmare till sambo Mirjam och Amy.
Alla som vill och kan är välkomna att hjälpa till i flytten.
Bil med släpp eller likande önskas och starka människor som kan bära ner sängar och soffa för trapporna (de kommer aldrig få plats i hissen.). Alla hjälp uppskatts.

Nu är det dags att återgå att överdosera uppsats.

Alicebild.

Curious and curiouser!

Det här är en av de finare Alicebilderna jag har sett på länge.
Älskar den. Tyvärr har jag ingen aning om vem som har gjort den, annars skulle den människan få all ära.

Vaken?

Ibland kan jag inte förstå varför jag är vaken vid den här tiden.
Klockan är över fyra och jag sitter fortfarnde vid datorn.
Varför gör jag sånt?
Jag borde ha sovit för timmar sen....

En vanlig måndag.

Olika dagar kan verkligen vara så annorlunda.
Den här dagen började med att jag och Sussi, en kursare, skulle åka till Riksarkivet.
Tyvärr var det inte Riksarkivet inne i stan utan Riksarkivet i Arninge.
Det tar låååång tid att åka dit men olika bussar och likande.
Och när vi väl kommer fram är vi förvirrade.
Allt är så långt utanför stan.
Det känns som om vi är så väldigt långt borta från världen.
När vi väl kommer till Riksarkivet där är det inte alls vad vi tror.
Visst det finns mycket fakta och likande men vi är förvirrande.
Vi äter lunch på en allt för dyr krog i närheten eftersom vi inte hittar till någon annan.
På vägen dit slänger Sussi ur sig: Vad är det här egentligen?
Det känns inte som Sverige ens. Det är som som... POLEN!
Resten av dagen kallade vi Arninge Polen.
När vi väl ska åka hem så hamnade vi på något sätt på första bussen därifrån.
Det var en vilsen buss som gick allt för konstiga vägar och vi satt på den i över en och en halvtimme.
Vi beklagar oss tydligt och orkar verkligen inte vara på den bussen vi är men kan inte heller gå av, eftersom vi verkligen inte vet var vi är under så gott som hela resan.
När vi kommer fram är vi trötta och arga. Hamnar på tunnelbanan.
Hon till stan och jag på väg hem.

Timmarna går och jag och Anna äter middag som hon lagat tills jag kommer hem.
Sen blir det gamla stan för en spelning.
Efter det drar vi vidrare till en annan pub för det är dags att dricka mer och lämna sällskapet från förre puben.
Vi kommer dit.
Startar dansgolv och helt och hållet kommer det fler människor till dansgolvet som vi lär känna.
En solven som fyller år och bjuder alla, inklusive mig och Anna på öl är där.
Efter vad som känns som några sekunder senare stiger Sussi med vänner in genom dörren.
Med några amerikanare som hon träffat på förra puben hon var på.
Jag hamnar i en soffa med en av dem som bjuder på allt jag vill dricka.
Det är tydligen the american style eller något så jag i frågasätter inget mer och får öl.
Varför klaga liksom?
Så är man där och hänger mer.
Får mer öl och pratar med människor. Dansar.
Har kul och är glad.
När klockan blir för mycket sätter vi oss i en taxi och drar hem.
Vi hade en bra natt.
Det var en kul kväll. Jag är nöjd.

Lite Berlin.

Behöver bilderna ens beskrivas?
En bild säger mer än tusen ord.

Torsdagskväll & fredagmorgon.

När en kursare ringer och frågar om man vill ta en öl
så kan man ju inte tacka nej och helt och hållet sitter man i en pub och dricker.
Nära hemma. Då blir det lätt att ta sig hem, tänker jag.
En öl är tre öl och efter den tredje ölen hoppar vi in i en taxi för att ta oss till stan.
Gamla stan. Där dricks det mer öl och en drink.
Kvällen känns ung men både jag och kursare Sussi måste uppsatsa
nästkommande dag. När klockan är efter två känner jag
att det är dags att möta kudden.
Hoppar in i en taxi. Hemma en kvart senare.
Fyllefacebookar och skriver där en note som jag idag knappt förstår.

Tosdagskväll.

Så var det dags.
Drar till Solna för att träffa Sussi för att dricka en öl.
En öl är ju tre öl och innan jag typ har sagt ordet av det sitter jag på en ny bar i gamla stan. Det bjuds på öl och drinkar.
Och sen när Jenny har druckit tillräcklickligt så kom mina vänner och snyltade.
Åkte hem och blev nöjd.
Nu sover jag i min säng och fortfarande är jag med kvällen.
Så kul!
Sussi, det här får vi göra om!
Det var fett hett. :D

Vaknar av väckarklockan allt för tidigt men snooze är en härlig, men farlig, funktion.
När jag väl kommer upp är mitt schema snedvriddet.
Jag skulle ha varit på KB då.
Det var ju min plan.
Drar i min liter av vatten och plockar ner datorn i väskan
och kommer till slut till Östermalm.
Hämtar upp mina böcker och hamnar i en soffa mellan de olika planen.
Börjar läsa. Försöker.
Ögonlocken är tugna. Världen snurrar.
Jag förstår inte vad jag gör på KB. Jag borde vara hemma i min säng.
Jag kommer inte få något gjort här just nu i alla fall.
När jag väl inser det efter ännu ett försök till att hålla mig vaken och läsa.
Då sätter jag mig upp från min konstigt liggande position och skriver detta blogginlägg.
Dags att åka hem.
Det här är inte värt det idag. Eller inte just nu i alla fall.
Det får bli senare. Nu packar jag ihop datorn och beger mig till sängens trygghet.
Sömn trumfar att plugga när ens värld snurrar.

Uppsatsisolation.

Alla min dagar ska numera spenderas på Kungliga Biblioteket på Östermalm.
Där ska jag sitta med min dator samt en hög böcker och skriva, skriva, skriva på min uppsats.
Processen går framåt.
Nu har jag en halv uppsats i alla fall.
Det gäller att få till den riktigt bra och komma fram till en slutsats och slutdiskution.
Det ska nog gå.
Jag ska göra mitt bästa så att uppsatsen blir så bra som den kan bli.
Nu bär det av till KB. Dags att ta tag i de där HFI-meddelanderna och skriva en intressant text om dem.
Här kommer jag!

Bananlådekväll.

Jag och Anna har suttit i olika rum och pluggat tills middagen.
När vi åt middag satt vi vid TVn och såg på Scrubs.
Tid: cirka 20.

- Jag har tråkigt.
- Jag med.
- Ska vi göra något?
- Vad då?
- Vet inte.
- Det finns inget annat än TV och dator.
- Nej, precis.
- Vi kan ju ta en promenad?
- Ah. Om typ tjugo minuter så att maten hinner smälta?
- Ah. Ett avsnitt till alltså.

- Eller vi kanske borde fixa bananlådor till flytten.
- Det är sant. Det är ju också ett event.

Så Anna och jag beger oss ut.
Här ska det plöjas bananlådor i olika affärer.
Börjar med ICA.
Bananlådestatus - tre stycken.
Hem med dem.

Vidare till Wilys.
Bananlådestatus - tre stycken.
Hem och lämnar dem.

Sen tar vi den långa promenaden till ICA Maxi.
Där har det många bananlådor.
Bananlådestatus - sju stycken.
Väl efter vi har fått alla bananlådor där inser vi att det kommer vara jobbigt att bära hem dem
och ringer Freke för att be honom plocka upp oss.
Lite senare kommer han och vi försöker ge oss ut på jakt vidare.
Allt har dock stängt och när vi kommer till den sista affären som har öppet så finns det inga bananlådor där.
Vi går hem.
Nu är vår hall full med bananlådor.
Vi behöver fler. Vår jakt kommer att fortsätta.

Uppsats med tankar.

Jag snubblar över tangenterna när jag gör försök till att skriva på min uppsats.
Första utkastet ska vara inne i morgon.
Tror jag.
Det finns inte någon information någonstans.
Ingen vet när man ska vara klar.
Kursare ringer och skriker hjälp.
Vi vet inte vad vi ska göra och när vi ska göra det, så jag fortsätter och snubblar över tangenterna i några sidor till.
Och hoppas att att någon förstår.
Att det går att läsa.

Koncentrationsnivån skiftar.
Jag tänker på Amsterdam. På Berlin.
På människor, platser och upplevelser.
Relationer och sånt som jag har gett mig in i av anledningar som kunde vara bättre.
Dricker te och drömmer mig bort till ett baristajobb. Tror ni inte att jag skulle passa som barista?
Ord trillar omkull och vardagen omsluter mig.
Jag har inte landat än. Vardagen kom för fort.












Jag vill leva i min bubbla av semsterhet. En stilla or utan ett enda bekymmer att tänka på.
Gå omkring och titta på hus samt träffa människor på en trevlig bar i Amsterdams centrala utkanter.
Se soluppgången från ett tågfönster och allt annat jag gjorde.

Även om gula villan är bra och Näckrosen är ett kollektiv så finns det en viss del av resan jag inte har kunnat släppa än.
Återgå till uppsatsen Jenny, återgå.
Bli klar, Jenny. Bli klar!

Hopp för frihet!

Att hoppa för frihet vid resterna av Berlinmuren var nog topp ett på listan över bra saker i Berlin.
Lycka på hög nivå med bästa sambo.

Fler bilder från resan kommer jag säkert visa senare.
Nu är jag bara glad i min Aliceklänning jag har köpt på second hand och snart på väg till babysim med Tessan, Tove och Peter.

Berlin.

Jag är i Berlin!
Det är bara nagon timme kvar tills det är dags för mig att bege mig till flygplatsen.
Planet aker till Skavsta och mor eller far kommer och hämtar mig.
Berlin har varit massa bra.
Anna och Freke har bara gjort resan jättesuper.
Vi har bott i en fin lägenhet, firat födelsedagar, druckit öl och drinkar pa olika ställe och sightsat som
man ska när man är turister.
Berlin är fint. Trots viss ologik.
Jag tycker om Berlin och vill(kommer) komma tillbaka hit igen.

Jag har pratat en del halvbra tyska ocksa eftersom jag utsags till talare under resan fick jag
beställa mat och andra saker pa tyska.
Idag var jag till och med pa en gudiad tur i en bunker pa historiska museet helt pa tyska.
Det gick bra. Jag förstod det viktigaste utan större problem.
Resten av museet var knark. Historieknark.
Väldigt, väldigt bra och intressant om Berlin och Tysklands historia.
Bland de bästa historiska museerna jag har varit pa kan jag lugnt säga.
Topp tva pa toplistan av Berlin.
Nummer ett var att se resterna av Berlinmuren.
Sen fanns det mycket annat bra ocksa.
När jag kommer hem sa kommer ni fa se de fina bilderna vi har tagit.

Tscüß!

Amsterdam.

Jag sitter pa ett internetcafe i Amsterdam.
Det har ett konstigt tagnetbord.
Det ar kallt.

Vad har hant?
Jag har shoppar, sprunigt omkring pa gator och torg, haft en gnutta kalstrofobi av hur litet mitt hotelrum ar, varit vilse, sightsingat, museeum, atit, frysit, gatt uppfor allt for manga trappor och ja mycket annat.
Jag vet inte var jag ska borja att beratta.
Dag ett var jag valdigt vilse.
Dag 2 hittade jag battre.
Undra hur dag tre blir?
Jag ska till en affar som bara saljer tandborstar. Om jag hittar.
Och sa ska jag shoppa for att sen avsluta min vistelse pa en pub i narheten av hotellet som ar
typiska Amsterdam men ol och lyssnade pa nya manniskor.
Det gjorde jag igar. Det var trevligt.

Nu ska jag rora mig ut pa Amsterdams gator for att se vad som hander.
Pa sondag ar det Berlin som galler. :)
Until next time...

Amsterdam!

Det är tre andra människor i lägenheten än jag och Anna,
men jag är den enda som är riktigt vaken och inte försöker somna om.
Nu åker jag till Amsterdam!

Inte lång tid kvar.

Det är en dag kvar, ungefär 32 timmar kvar tills det
är dags att bege sig till flygplatsen för att åka till Amsterdam.
Jag har ingen resfeber än.
Jag har heller inte börjat packa eller har en resväska.
Det känns ändå ganska okej.
Jag är redo i min ovisshet och har lånat en bok om Amsterdam.
I den står det troligen allt jag vill veta.
Hoppas jag.
Jag är redo.
Jag har ett pass. Vad mer behöver man?

På söndag åker jag vidare till Berlin.
Vad behöver jag veta mer än vad som står i en annan bok som jag har lånat?
Klart att jag är klar för Berlin (läs Beerlin).
Sen är det Skavsta och bli hämtat av mor för att hänga i Trosa en dag.
Min resa är en triangel om ni tittar på bilden.

Just nu spenderas kvällen med plugg och alkohol.
Ni kanske inte tror att det är en bra kombinationen men det funkar ganska bra.

Alkoholstauts:
Drinkar - tre stycken
öl - tre öl

Söndag morgon och dag.

Söndagens natt började ångestsovande och tron om försovning flera gånger.
När det väl är dags att gå upp visar klockan 05:50.
Minns inte ens senast när jag var vaken så tidigt.
Jag slänger i mig lite mat innan jag går som en zombie genom mörkret till en ganska folktom tunnelbana.
Förbannas över att vara vaken och på väg till jobbet så tidigt och inte på väg hem för att sova från någon fest.
Självklart stöter man på den senare sorten på tunnelbanan.
Favoriten är en som verkligen inte förstår att rulltrappan är avstängd och står och hoppar för att den ska komma igång samt skriker på den fler gånger utan att den börjar.

Väl på jobbet är det stängt och jag har ingen aning om hur jag ska komma in tills några
tonåringar börjar sparka på dörren och min skiftledare kommer och öppnar för dem.
Slinker in. Oklar på vad det är jag faktiskt ska göra vid denna tidiga timme byter jag kläder och beger mig till kassan för att stå och ta frukostbeställninngar.
Med headset på huvudet, kassa-ansvar och få gäster går frukosten bra.
Timmarna efter rast flyter förbi som en dimma med allt för många människor och barnfamiljer.
När det är en timme kvar på mitt pass vill jag verkligen bara sluta och när tiden är inne är jag på väg mot bussen med en stor shake i handen.

Hemma igen förstår min kropp hur trött den känner sig och mina knän mår ont.
Undertiden Anna lagar middag kryper jag ner i sängen och sover ett tag.
Vaknar av att Anna petar på mig och säger att det finns mat.
Revben till middag ledde till följande uttalade:
Jenny: - Det här är en så konstig kroppsdel att äta?
Anna: - Hur så? Är det mer normalt att äta rumpa?
Jenny: - Hmm. Ja, jag tycker det.
Anna: - Varför det?
Jenny: - Jag vet inte, men det känns som det. Jag ska tänka på den.
*Jenny petar på Annas revben*
Jenny: - Revben!!!

Resten av kvällen spenderas sen på soffan med film på TVn och ytterligare soffsällskap.

I internetvärldens värld får jag detta mail från min skiftledare:
"hey jenny :) starkt jobbat i helgen, galet mycket rush.
Du är alltid så fantastiskt trevlig o gullig mot alla våra gäster trots rush, försenade bopprodukter och sura 17barnsföräldrar!
-guldstjärna-!"
Så duktig är jag tydligen.

Bus på KB.

Jag är busig.
Istället för att koncentrera mig på de få sidorna jag har kvar i en bok,
som ligger precis framför mig, så sitter jag vid en dator på Kungliga Biblioteket som stänger snart.
Om en timme ungefär.
Det känns busigt.

Känns ännu konstigare att jag faktiskt, bortsett från några sidor som jag ska läsa alldeles strax,
har läst allt de som jag har beställt fram.
Hur hann jag det?
Jag som läser så långsamt och få saker lyckas tränga sig in bakom mitt pannben känns det som ibland när jag läser och känner att inget händer. Koncentrationen är någon annanstans.
Därför har jag beställt fram massa mer att läsa på måndag när jag kommer hit igen.

Dags att sluta med buset.
Läsandet fortsätter troligen följt av en chailatte som belöning eller något...

Mitt andra hem.

Mitt andra hem är numera Kungliga Biblioteket (KB) på Östermalm.
Jag vaknar på morgonen, äter frukost och beger mig efter det till KB för att spendera tid där
läsande böcker, broschyrer, uppsatser och likande som bara finns där.
Huttrande i det stora huset med endast utgång för lunch- och chailattepauser.
Sitta ibland en hög massa andra forskare med stora pärmar framför sig och övervakning samt extrem tystnad.

Nu är det mindre än en vecka kvar tills min resa till Amsterdam och vidare till Berlin.
Jag längtar men i och med att jag kommer vara borta ett tag måste jag öka tempot på pluggandet och ha ett någorlunda bra första utkast innan jag åker så att det bara är småredigering kvar när jag kommer hem.
Mitt mål är att göra KB till mitt hem så att jag kan trivas bra där och koncentrera mig på allt som behöver läsas och skrivas. Jag är redo.
P.S Det underlättar om hela världen inte ska ringa mig när jag sitter på biblioteket. Jag har telefontid efter fem. :P D.S.

Vad är det som luktar?

Efter en hel dags städande av lägenheten till och från för att göra
lägenheten presentabel för visning i morgon.
Så nu är den skinande ren.

Anna och jag bestämde oss för att fira med lite citrusparty.
Alltså köpa för mycket citurs och glo på TV.
Efter att ha lämnat lägenheten ett tag så är vi tillbaka.
Jenny till Anna:
- Vad är det som luktar?
- Det är rent.
- Ah.

Bästa idag?
Känner inte ens igen lukten av riktigt rent.
Smuts luktar gott.

90-talet är alltid hett.

Kan det bli hetare än 90-tal?
Det var 90-talspub på villan och vi var självklart där iklädda mycket vackra 90-talskläder.
Outfit: En svart magtröja med trycket Diva 54 på, svarta typ jazzbyxor med en stor ros på samt jeansjacka.
Associarer: En silverig tatuering på magen, en navelsten i naveln och de fina tovsarna i håret.
Hett, åh så hett. Under kvällens gång bytes jeansjackan mot en röd flanellskjorta. Också mycket bra.
Och som förra gången det var 90-talspub var det massa med människor där och underbar musik.
Spice girls, Martin (du är så yeah yeah wow wow!), Backstreet Boys och Blümchen bland mycket andra.

Kvällen börjades i Näckrosen med förfest och tjejiga aktiviteter som tråkade ut killarna i vårt sällskap.
Så som hårfixande, sminkade och klädombyten.
Dessutom såg vi på senaste Scrubs och sen begav vi oss några öl senare till villan.

Villan, den gula, kommer vi till efter att vårt gäng har blivit tre.
Några missade tuben och andra bara segade. Jag var med i den gruppen som ville till villan så snabbt som möjligt.
Och visst var det värt det.
Dansande och skattande. Öldrickande och allt det där som hör till.
Kvällen slutar som vanligt med att jag somnar så fort jag nuddar kudden och smsar konstigheter till vänner.
Så klart. Det är standad.
Det var en trevlig kväll.

Det enda jag önskade var att sambo var här och dagen efter hängde med mig, men hon befann sig i Prag så det är lite svårt så.
Hon kommer tillbaka om några timmar.
Det är bra det. Hon är saknad.

Ölstatus:
Fredag - sju öl.

Salt.

Kan man vara allergisk mot salt?
Inte att äta salt utan att få den på kroppen, menar jag då.
Detta på grund att mina armar kliar efter att ha fått alldeles för mycket salt på dem under kvällen jobbpass.
Kliar, kliar, kliar.

Jag är trött och ville bara tidfördrivsblogga lite.
Nästan gång jag skriver ska jag berätta om helgen som har varit och som fortfarande pågår.

Statens ljud- och bildarkiv.

Vad säger ni om denna ritning?
Det är, om ni inte ser det en ritning på ett kök från någon gång på 40-50-talet som jag har ritat helt själv.
Denna bild är på ett planlöst kök, ett dåligt kök, som gör att man måste gå mycket mer än om man har ett förnuftigt planerat kök (bild på det kommer vid senare tillfälle).

Efter att ha vaknat i morse och märkt att nordiska museets bibliotek var stängt idag och kom fram till att jag istället skulle åka till Statens ljud- och bildarktiv (SLBA). Där hade jag nämligen beställt ett klipp om Hemmens Forskningsinstitut vid namn Ett praktiskt kök.
Jag tar mig dit och är som vanligt lite förvirrad när jag väl kommer dit.
Jag har ingen aning om hur det går till och frågar mig fram igen.
Det var mycket enklare än vad jag trott så jag sitter mycket snart i ett eget rum med massa elektronik och får fram klippet på datorn.
Oj, vad underbart det var.
Klippet hanlade om familjen Lindberg som ska skaffa sig ett nytt kök, eftersom det köket de har just då inte alls håller standadmåtten som HIF (Hemmens forskningsinstitut) då har tagit fram.
Så de börjar bläddra igenom HFIs broschyr om vid namn Kök där allt står som de behöver veta. HFI har gjort detta för att underlätta husmoderns arbete i köket så att man spar på stegen och på tid samt krafter.
Snart har de en rådgivare hemma hos sig som ritar upp ritningen för det nya köket och tar också reda på vad kalaset ska kosta.
Familjen Lindbergs historia blandas med en röst som pratar om allt från köksluckor, spisar, elfahyllor och mycket mer som man bör tänka på.
Allt självklart i svartvit.
Sen ser man hur Lindbergs kök totalt ändras och visas upp med allt det praktiska det har.

När jag såg på detta kunde jag inget annat än att skratta till och från, men också inse att de flesta kök jag har varit i ser ut så som de visar. Väldigt standardiserade.
Ett kök som jag tänkte mest på var köket i villan i Trosa.
Det är så gott som en kopia, fast större, som de säger på videon att det ska se ut.
Samma som köket här i lägenheten. Det tycker jag ändå är väldigt häftigt.
Att det som HFI gjorde fortfarande är med i bilden av köket idag. Våra kök ser ut som HFI skulle vilja.
Det är lätta arbetsytor och välplanerat för att slippa så mycket spring fram och tillbaka.
Efter min tid på SLBA kunde jag inget annat än le.
Det var så bra och jag är så glad att jag har sett det där klippet de två gångerna jag såg det.
Säkerligen kommer jag åka dit igen för att se det ännu fler gånger.
Det är så kul det här.
Mitt uppsatsämne är verkligen kul.
Jag är så glad att jag ska få skriva om det känner verkligen bara att det ska bli kul.
Mig kommer man hitta på olika arkiv och bibliotek på mina lediga dagar.

Får man?

Får man vara glad och bara drömma sig bort resten av dagen
när man har haft en bra morgon och kväll dessförinnan?
Det kändes bra och sluta med att jag inte mindes något resten av dagen.
Jag drömde mig ju iväg. Då finns det inte jobbtider, bekymmer, studier och allt annat i världen.
Det är en liten bubbla jag har levt i där allt är underbart.
Hoppas jag kan fortsätta att leva lite mer i denna bubbla.

November.

I morgon, eftersom klockan är efter tolv nu, så börjar november.
Det är en hel del som ska hinnas med under den tiden.

• en uppsats ska skrivas
  
• det ska hinnas hängas på villan och speciellt på 90-talsfesten
• släkt ska träffas
• jobb, ska hinnas utföras och sökas
• Amsterdam och Berlin under några dagar var
  
• Födelsedagar ska firas
• en sväng till Trosa borde tas
  
• bannanlådor ska fyllas för att förbereda inför den kommande flytten
• umgängen av olika slag ska träffas
  och så vidare...
  

Det känns som om en hel del ska göras och hinnas med.
Och på tal om födelsedagar, om det är någon som har tänkt att köpa mig något, vilket inte alls är nödvändigt,
så vill jag ha en resväska på hjul. Senast den 13 november helst.
Det kommer bli fullt upp i november.
Om denna eländiga hosta bara försvinner så kommer jag att klara det.

Jobb, uppsats och TV samtidigt.

Så sitter man här igen vid datorn och glor på Scrubs, skriver på min uppsats, söker jobb och
umgås med sällskapet i soffan. Sminultanförmåga for the win liksom.
Varför göra en sak när man kan göra massa?

Sökte precis ett jobb på en pub nyss och fick några minuter senare veta att de vill träffa mig nästa vecka.
Jobbsökandet går framåt.
Så jag fortsätter söka lite fler jobb.
Det är ju värt det.
Man kan inte fastna på Mcd. Jag har redan varit där i fyra månader, kanske mer till och med så det funkar inte riktigt. Jag måste göra något roligare, bättre och mer stimulerande.
I kväll är det nattpass på donk som gäller. Illa, och jag drömmer så om ett bättre jobb.

Plan: sömn.

Planen var ju igår att åka hem.
Skippa party och sova istället.
Vad händer?

Jag sitter vid datorn för länge.
Pratar i telefon länge och sent på natten.
Och sen ramlar en bror liten in här precis när jag har gått och lagt mig.
Han kommer hit för att sova på soffan och jag sömnpratar lite med honom.
Han äter lite och pratar med mig som svarar halvt i sömnen på allt han säger.
När han sen har lagt sig på soffan för att sova säger jag till Tim:
- Ummhum. Precis!
- Eh. Jag sa inget.
Konversation på hög nivå.

Senare vaknar jag också av hur Anna ramlar in i lägenheten.

Hur ska man komma ihåg det där med att ställa om klockan förresten?
Jag vaknar självklart och tror att klockan är mer än vad den är och kommer på att jag inte har någon aning om när jag börjar jobbet.
Det första jag märker är att klockan är mindre än vad jag tror och blir ledsen för att jag är uppe.
Ringer till jobbet och får veta att jag inte alls började lika tidigt som jag trodde. Jaha.
Så jag spenderar lite mer tid i sängen sovandes för att nu äta frukost.
Snabbmatstimmarna lockar föga...

Nordiska museet och Söder.

Jag vaknar på fredagen och känner den där obekväma känslan av att inget kommer gå bra
men tänker inte mer på då nattens drömmar var underbara.
Upp går jag och efter allt för lång tid kommer jag iväg.
Det är dags att bli den där seriösa studenten igen och faktiskt skriva något till sin uppsats.
Efter att ha sökt på var jag ska hitta det material jag ska ha till uppsatsen kommer jag fram till att det är Nordiska museets bibliotek som gäller.
Ankomst 10:15.
Märker till min dåliga tur att bibloteket inte öppnar förrän tolv.
Turigheten känns i kroppen igen, så jag rör mig tillbaka till stan och tänker att en chailatte kommer bota all tjurighet. Väl på ett fik dricker jag nog den äckligaste chailatten sen min chailatteperiod började.
Mycket besviken tittar jag på människorna i som rör sig i Stockholmsstresen.
Klockan tickar vidare och 11:50 är jag tillbaka på Nordiska.
Då jag aldrig tidigare har varit på deras bibliotek frågar jag mig fram.
Det visar sig att man måste betala inträde på museet för att komma in på biblioteket.
I alla fall första gången.
Ja, ja inget mer att göra, tänker jag och drar fram kortet.

Jag hittar biblioteket och blir hjälpt fram av två biblotikarer som tycker det är väldigt kul med en ny låntagare och hittar det materialet jag vill ha åt mig. Skönt och väldigt bekvämt.
Jag slår mig ner på en stol och skriver och läser i några timmar invirad i filtar för att slippa kylan.
När jag inser att jag inte kommer få mer gjort och funderar på lunch beger jag mig upp en trappa.
Nu ska det kollas på utställningar.
Har jag betalat inträde ska jag se allt.
Logiskt, ja. Bra idé, nej.
Nordiska museet är stort och det är trappor upp hela tiden och fler utställningar ju längre man går och när man väl hittar ut är man förvirrad och borttappad.
Dessutom kom tjurigheten tillbaka i och med en djup blodsockersvaka.

Äter något mål på dagen (Vad kallas det när man äter mat vid fyra? Det kan ju inte vara lunch men inte heller middag. Eller hur?) och funderar på vad planen är för resten av dagen.
Den avsedda planen med att åka till Kungliga biblioteket för att plugga ett tag till och hitta mer information.
Tjurigheten har dock inte släppt än och jag kommer på att Clara måste ju vilja se första avsnittet av Scrubs säsong sju så innan jag vet av det befinner jag mig i Claras soffa.
Så klart.

Tiden flyter iväg med musik och soffhäng på en annan del av Näckrosen innan det är dags att bege sig in till stan igen för fredagsöl.
Träffar mitt sällskap på tunnelbanan och hittar något litet ställe på Söder där kvällen spenderas med killar årsmodeller 87 och öldrickande.
Jaha, ja. Så kan det gå.
Anna kommer förbi senare och kvällen (natten) blir lång.
Går och lägger mig tidigt i morgon bitti igen och vaknar för att jobba allt för tidigt.
Varför händer alltid det här?
Kan anledningen vara att de mest använda citaten underkvällen är Kvällen är ung!, Hörde jag skål? och Festen är här! som aldrig slutar.
Party kan inte ta slut när man drar såna rader hela natten.

På jobbet kommer hormortjurighet denna gång.
Himla p-medel som gör att hela jag är en öm boll hela dagen jag är där.
En timme innan jag ska sluta inser jag att det här inte kommer att gå så jag ber om att får sluta, vilket jag också får.
Jag hamnar i en säng i Tensta och power napar innan jag det är dags för middagsbjudning där.
Människor kommer och drickandet börjar. Inte för mig dock.
För trött och för oparty för att det ska gå.
Sång och mys i trånga soffor spenderas tid med innan det är dags att gå till tuben för att åka till stan.
Sambo säger att jag borde åka hem då jag håller på att bli sjuk och dessutom är så trött som jag är.
Jag håller med och därför lämnar jag sällskapet och hamnar hemma i soffan.
Sovdags kanske.
Jobbet lockar ju så mycket i morgon...

Ölstatus.
Fredag - fem öl
Lördag - ~tio centiliter öl

Uppsats.

Vad tror ni om hemmens forskningsinstitut, HFI som uppsatsprojekt?
HFIs uppgift var att underlätta hushållsarbetet och förhållanderna.
Allt skulle vara i rätt höj så att man kunde får mer tid till annat.
De ansvarade också för bättre hushållsundervisning i skolorna.
De bildades på 1940-talet så det är ganska nära i tiden så det kommer vara någolunda lätt
att hittar material till uppsatsen och det finns en del skrivet om det innan.
Man kan få med genusfrågan i det hela bland annat och det känns som om något som kan vara intressant att läsa mer om. Min kunskap är liten inom ämnet än så länge men jag jobbar på att bli kunnigare.
Om man hittar en ny vinkel inom ämnet så är det grönt.
Det kanske vore något eller vad tror ni?
Efter några timmar mer av sökande info bara jag hittar mer material, läsande och skrivande på ett prelimenärt PM så ska jag bestämma mig om det kommer att gå.

Safety dance.

http://www.youtube.com/watch?v=HcOZ6xFxJqg
Är inte detta den bästa låten som har gjort?
Jag vet att är lite sen att erkänna det här eftersom det är lite för min tid.
Den kom ju någon gång på 80-talet men jag hade lite svårt att fatta det där då. Eller/och att förstå texten.
Den har snurrat i min huvud i flera dagar och många i min omgiving.
Ssss-aaaa-ffff-eeee-tttt-yyyy, Safety-dance!

Och nej, jag tänker inte skriva om villan igen.
Ni som läser har hört historierna massa gånger och det varierar inte så mycket.
Så nej, det enda jag tänker skriva är ölstausen under helgen samt att min gymnasiekompis Magdalena var där.


Ölstatus:
Fredag-Söndag - fyra öl

Annars har jag för lite ångest.
Det känns som om jag borde ha mer av den varan.
Jag dricker för mycket chai-latte fortfarande.
Sover och drömmer underliga saker men ändå inte vilja gå upp på morgonen.
Läser Andra könet och hittar mig själv framför TVn med TV-serier och massa annat.
Livet flyter vidare och som det alltid gör.
Ölstatusen är på noll.

Mirrhäng.

Det är fredag igen och jag sitter med Mirjam i soffan.
Vi glor på Scrubs, som vanligt och dricker lite vino.
Det är snart dags att träffa Clara för att dra vidare till villan. Vi ska på östasiatiska ligan, också kallad ÖL.
Det kommer bli hett.
Allt är hett i mitt liv som ni kanske har märkt om man läser blogg. Ett hett och välanvänt ord helt enkelt.

Jag har trådlöst nätverk på min dator numera också. Yay!
Det här med att surfa i soffan är ju underbart.
Älska att ha vänner som hittar ett billigt nätverkskort till en när man har nämnt det någon gång så där.
Nya headsetet till den nya mobilen rockar.
Jag är beronde efter en enda dag. Det är en riktigt bra grej det där har jag kommit fram till.

Nu ska jag socialisera lite med Mirr.
Byta från vino till ölo.
Vänta på att någon ringer så att jag får svara i headsetet igen.
Samt se fram emot en bra kväll på villan. :)

Stenberg/Fiander-träff?

Jag har hittat mystiska blåmärken på båda mina fotleder idag.
Är det villan-skador?
Varför minns jag inte hur jag har fått dem?

Maija och Tessan, när är det dags att ses och ha tjejkväll?
Jag minns att du, Maija, nämnde det och det känns som dags.
I alla fall i min värld. Äta lite, dricka lite och umgås massa.
Det skulle vara skoj. Kan vi inte bestämma något någon dag?
Jag kan så gott som alltid. Dock inte mitt på dagen på helger när jag jobbar.

Nu sitter jag här vid datorn och spenderar lite tid innan det är dags för fika med en
kurskompis. Testar den nya mobilen jag nyss fick och dess headset. Skumma saker det där
med blåtand, radio, kamera och massa, massa saker. Jag var ju så nöjd med att min förra mobil inte hade
någon av de funktionerna. Man kunde ringa och sms sen var det väl inget mer.
Jag är också överklädd för dagens väder.
Ute blåser det och det kan inte vara särskilt varmt.
Jag har på mig en klänning med en top på samt stumpbyxor till det.
Jag kanske borde ta på mig något mer innan jag väl lämnar lägenheten.
Förutom den övervarma jackan och skorna.
Ja, ja... Nog med fördriva-tid-skrivande för nu.