Nordiska museet och Söder.

Jag vaknar på fredagen och känner den där obekväma känslan av att inget kommer gå bra
men tänker inte mer på då nattens drömmar var underbara.
Upp går jag och efter allt för lång tid kommer jag iväg.
Det är dags att bli den där seriösa studenten igen och faktiskt skriva något till sin uppsats.
Efter att ha sökt på var jag ska hitta det material jag ska ha till uppsatsen kommer jag fram till att det är Nordiska museets bibliotek som gäller.
Ankomst 10:15.
Märker till min dåliga tur att bibloteket inte öppnar förrän tolv.
Turigheten känns i kroppen igen, så jag rör mig tillbaka till stan och tänker att en chailatte kommer bota all tjurighet. Väl på ett fik dricker jag nog den äckligaste chailatten sen min chailatteperiod började.
Mycket besviken tittar jag på människorna i som rör sig i Stockholmsstresen.
Klockan tickar vidare och 11:50 är jag tillbaka på Nordiska.
Då jag aldrig tidigare har varit på deras bibliotek frågar jag mig fram.
Det visar sig att man måste betala inträde på museet för att komma in på biblioteket.
I alla fall första gången.
Ja, ja inget mer att göra, tänker jag och drar fram kortet.

Jag hittar biblioteket och blir hjälpt fram av två biblotikarer som tycker det är väldigt kul med en ny låntagare och hittar det materialet jag vill ha åt mig. Skönt och väldigt bekvämt.
Jag slår mig ner på en stol och skriver och läser i några timmar invirad i filtar för att slippa kylan.
När jag inser att jag inte kommer få mer gjort och funderar på lunch beger jag mig upp en trappa.
Nu ska det kollas på utställningar.
Har jag betalat inträde ska jag se allt.
Logiskt, ja. Bra idé, nej.
Nordiska museet är stort och det är trappor upp hela tiden och fler utställningar ju längre man går och när man väl hittar ut är man förvirrad och borttappad.
Dessutom kom tjurigheten tillbaka i och med en djup blodsockersvaka.

Äter något mål på dagen (Vad kallas det när man äter mat vid fyra? Det kan ju inte vara lunch men inte heller middag. Eller hur?) och funderar på vad planen är för resten av dagen.
Den avsedda planen med att åka till Kungliga biblioteket för att plugga ett tag till och hitta mer information.
Tjurigheten har dock inte släppt än och jag kommer på att Clara måste ju vilja se första avsnittet av Scrubs säsong sju så innan jag vet av det befinner jag mig i Claras soffa.
Så klart.

Tiden flyter iväg med musik och soffhäng på en annan del av Näckrosen innan det är dags att bege sig in till stan igen för fredagsöl.
Träffar mitt sällskap på tunnelbanan och hittar något litet ställe på Söder där kvällen spenderas med killar årsmodeller 87 och öldrickande.
Jaha, ja. Så kan det gå.
Anna kommer förbi senare och kvällen (natten) blir lång.
Går och lägger mig tidigt i morgon bitti igen och vaknar för att jobba allt för tidigt.
Varför händer alltid det här?
Kan anledningen vara att de mest använda citaten underkvällen är Kvällen är ung!, Hörde jag skål? och Festen är här! som aldrig slutar.
Party kan inte ta slut när man drar såna rader hela natten.

På jobbet kommer hormortjurighet denna gång.
Himla p-medel som gör att hela jag är en öm boll hela dagen jag är där.
En timme innan jag ska sluta inser jag att det här inte kommer att gå så jag ber om att får sluta, vilket jag också får.
Jag hamnar i en säng i Tensta och power napar innan jag det är dags för middagsbjudning där.
Människor kommer och drickandet börjar. Inte för mig dock.
För trött och för oparty för att det ska gå.
Sång och mys i trånga soffor spenderas tid med innan det är dags att gå till tuben för att åka till stan.
Sambo säger att jag borde åka hem då jag håller på att bli sjuk och dessutom är så trött som jag är.
Jag håller med och därför lämnar jag sällskapet och hamnar hemma i soffan.
Sovdags kanske.
Jobbet lockar ju så mycket i morgon...

Ölstatus.
Fredag - fem öl
Lördag - ~tio centiliter öl