Bomdomdiditodum boomdididum....

Då var det dags för inlägget om helgen.
Lördag dag spenderades med syskon (utom den lille) och Tove hos mor och far i Trosa.
Ett tag blev jag lämnad ensam och hittade Tims nya testbågar till de nya brillorna han ska skaffa. Och så hade jag en kamera. Tada - en bild som jag själv tycker ser emo ut.
Om man har sådär tjocka svara bågar så blir det så, eller som Tim beskriv det om när han har de på sig och varför han inte tycker om dem "jag ser ju ut som en sån jäkla american teenager". Ganska bra beskrivet.
Det åts tårta och bullar för att fira invalidfars födelsedag.
Pratades och umgick i ett tag.

Sen blev klockan en del och jag blev skjusad till tåget för att ta mig tillbaka till Stockholm. Det var ju nämligen så att jag skulle på konsert och se Shout out louds.
Väl i Stockholm möter jag upp Anna och Semir vid Medbogarplatsen för att äta. Ida möter oss också för att följa med till konserten, så vi beger oss över till konsterten.
Vi kommer dit, dricker öl och lyssnar på förband och dansar lite smått.
Tiden går och i och med det blir jag allt tröttare och dessutom blir det allt trängare där vi står.
När bandet väl börjar står vi trångt packade, men försöker hoppa och studsa undertiden.
Dock är inte de inte så bra. Låtarna känns igen och visst det är kul, men tröttheten och gamlingen inom en som står och trängs får nog så innan det är slut går jag och Anna ut. Luft och frihet. Ingen kö till garderoben.
Efter konserten har jag dock haft bomdidumande på hjärnan från deras låt "Impossible".
Det hänger med var jag än är och gör.
Vi hamnar på ett snabbmatshak för att dricka bort törsten och sedan följa Ida till Mariatorget.
Väl hemma gör jag den klassiska somnar så fort min kropp nuddar sängen.

Söndagen spenderas på ett allt för stressigt jobb.
Dåligt planerat med människor och ett pass på allt för många timmar utan rast resulterar att jag blir tjurig.
Jag måste ta och skaffa ett nytt jobb snart...