Gula villan.

Det går inte att åka hem från villan tidigt.
Oavsett hur mycket man försöker så finns det inte.
Man går när de stänger till en att de stänger och man måste gå.
Inte innan dess.
Detta betyder också självklart att man alltid missar sista tunnelbanan och då är nattbuss alternativet.
För oss känns det lite långt så vi tar taxi. Snobbigt, ja men ack så bekvämt.
Dessutom får vi alltid någon annan att betala. Ännu bättre.

På onsdagar ska villan stänga vid ett.
Igår stängde den efter två någon gång.
Jag och min nye sista-timmen-på-villan-vän, Calle pratar alltid om när vi tror att det ska ta slut.
Party tar aldrig slut i vår värld.
Och Clara kommit på att våra helger börjar på onsdagar, vilket gör allt mesta delen av vår vecka är helg och party.
Partyt tar aldrig slut.

Anna sa för ett tag sen:

"man vet att man har börjat hänga på villan igen när man vaknar med mystiska blåmärken som man inte har någon aning om hur man fick dem"
Det händer saker där helt enkelt.
Jag hittade inga blåmärken idag, men de kanske är väl gömda Ibland hittar man det efter ett tag.
Det är ett så bra ställe det där.
Incest-villa, som Isse säger. Men vad fan om man hänger där mestadelen av sin tid så hånglar man också där.
Punkt liksom. Ni vet hur det är.
På fredag är det dags igen... som vanligt.

Ölstatus
Onsdag - sju öl.