Iron Maiden på uteservingen.

Igår jobbade jag lunch och det var en ganska rörig lunch. Folk kom oregelbundet och det blev en hel del att göra.
Desstuom är det en ny tjej på jobbet som inte riktigt kan servera, vilket stör mig något enormt. Jag ska inte påstå att jag är världen bästa servitris men jag tar aldrig en tallrik med två händer och inte heller två tallrikar med två händer (om det inte är musslor då, men det är ju ett undantag). Så jag stör mig lite väl för mycket på henne och det känns som om jag måste göra det mesta av allt.
Lunchen slutar vi servera vid två och då börjarde jag öppna uteserveringen mer. Nya tjejen fick gå hem eftersom hon inte kan tappa öl och a cartémenyn så då blev det bara jag och min tillfälliga chef kvar. I varsin bar. Hon inne, jag ute. Snart strömande det in folk på uteserveringen, folk som skulle se Iron Maiden senare och som drack mycket öl. Plus andra gäster som åt mat och jag sprang omkring som tokig på min uteservering med öl, menyer, mat och annat. Hällde upp öl som tar tid att tappa upp.
Till slut kom min avbytare och jag pustade ut. Mina ben var helt körda och jag orkade inte mer. När jag väl kom hem efter ett misslyckat äventyr efter jobbet rörde jag mig så lite som möjligt. Tog ett bad och anstängde mig till minsta mån. Det var skönt.
Idag har jag fortfarande ont i fötterna och ett långpass på jobbet väntar mig, 11-20?. Frågetecknet är där för att när man jobbar det passet vet man inte säkert när man ska sluta. Chansen att man stannar längre är ganska stor och det är ett ganska krävande pass. Ja, ja. Näst sista passet den här vecka. Det kommer gå bra.