Hår

Jag lovade mor för ett tag sen att hon skulle få se en bild på mitt korta hår och jag håller min löften (även om det ibland tar tid).
Bilden nedan är tagen på min födelsedag då jag och Melanie sjunger för full hals singstar ABBA. Det kan vara det bästa singstaret någonsin och anledningen till att kvällen slutade när det var morgon typ.
Så ännu en gång har jag kort hår, ännu kortare än sist. (undra hur kort det blir nästa gång jag klipper mig?) Hett värre.

Marc.

Marc är trött idag efter för lite sömn.
Detta har han tagit ut på mig. Jag är ju ändå hans "syster".
Vad jag än sa och gjorde så blev han arg .
Tills... han sprang till mig med öppna armar. Jag kramade om honom.
Nej! Nej! skriker han då. Inte så. Pussas!
Så pussas vi och allt är bra igen.
Marc är fin han.

Uppdateringar.

Jag vet att jag har varit en ganska dålig bloggare och det beror på ett del olika saker.
Jag har inte tid. Jag leker, läser, pluggar, är hemifrån och massa annat istället för att sätt mig längre än tio minuter vid en dator. Rättare sagt, jag tar mig inte tid.
Det betyder däremot inte att jag tänker mindre på vad jag ska skriva eller borde skriva. Jag har alldeles för många tankar i mitt huvud som gå runt i mitt huvud. Massa teman och alla på samma gång.
För att inte ta alla dessa teman i ett långt och förvirrat tema så tar jag en kort uppdatering.

Jag har blivit äldre och stiger i 20-års åldern. 22 för att vara lite mer exakt. Inga (fler) presenter tack. Gör en miljöinstats istället. Då blir jag gladare.
Jag har haft faster Maija och syster Teresia på besök och åkt med dem till Hamburg i mindre än 24 timmar.
Jag har läst mer tyska och lärt känna fler människor.
Gått och blivit mitt ambivalenta jag ännu en gång.
Tvingat folk att sluta prata engelska med mig och istället bara prata tyska.
Börjat drömma mindre klardrömmar och drömt desto mer önskedrömmar vilket resulterar i bättre sömn.
Sett snö i denna del av Tyskland där de sa att de inte kommer någon snö.
Frusit sönder av detta kalla regnväder som är städnigt men fortfarandet hållt mig varmare i kjol än i jeans.
Läst (snart) två av fyra böcker i Twlight-serien.
Pratat kanske lite för mycket telefon på tyska. Kroppspråk gör verkligen komminucation lättare.


Tills nästa gång jag tar mig tid att skriva hörs vi. Och då kanske jag kan bjuda på några få bilder på Frankfurt, Hamburg och annat smått och gott.
Tills den säger jag som Rostockarna Tschüßie!

Deutschesprache

Det där med språk kan vara klurigt men kul. Speciellt när man märker hur man blir bättre.
I Sverige har jag inte tänkt så mycket på min engelska som jag har gjort sen jag kom hit. Jag tycker inte att min engelska är särskilt bra. Visst har jag ett stort ordförråd men det har också flera andra. I Sverige.
När jag kommit ut i den stora världen, om ändå inte så långt bort, märker man skillander på folk englskakunskaper. Tyskar har allt dubbat och simultantolkat på TV och vad jag har hört lär mig sig inte så bra englska här. Man börjar med det sent i skolan och det läggas inte riktigt tid på. Detta kan förklara att tyskar ofta ursäktar sig med "I'm sorry, but my english is not so good" första gången man träffar dem.

Nu går jag i multikulti-klass och jag pratar gärna tyska med dem även när vi är utanför klassrummet. Det vill dock inte vissa. Engelska är deras flyktspråk och var de hittar orden lättare. Det är ju så för mig också och självklart tar jag mig fram på engelska lättare än tyska. Dock märker jag att min engelska håller en nivå som vissa av mina mutlikultiklassisar har svårt att förstå. Inte för att jag pratar fel, men för att jag kan "för många" ord. Jag gör det för svårt för dem, pratar snabbt och behöver sällan leta efter ord eller slanguttryck. Jag har lätt att förstå ordskämt som jag och amerikanen utbyter medans de andra tittar på oss lite oförstående då de inte ser den dubbla betydelsen i ordet vi just sa.

Nu har det här också litet börja sprida sig till min tyska.
Jag pratar tyska hela dagarna. Jag måste och jag vill. Det gör att mitt ordförråd ständigt växer. Det är få vardagliga saker jag behöver hjälp med och tar mig lätt fram. Jag har lätt att förstå när folk pratar med mig och grammatiken sätter sig ganska snabbt.
Detta gör att jag till och men nu förvirrar mina kurskamerater med mitt tyska ordföråd. Med att jag lär mig grammatiken snabbt och ganska lätt. Als, wenn, wann... jepp, jag vet precis var man ska sätta alla i en mening för att det ska bli rätt. Jag kan alla regler för Konjuktiv II och jag pratar utan några som helst svårigheter i futurum utan att behöva tänka på varje ord jag säger för att få det rätt.

Detta kan tyckas som endast bra för mig, vilket det mestadels är, förutom ett ställe: provtid. När man läser tyska som ett andra språk måste man inte göra ett prov för att gå vidare i nästa kurs då provet kostar och är fullt frivillig. Jag vill göra provet. Jag vill ha på papper att jag pratar bra tyska och kan det. Ingen annan i min klass vill det vilket gör att jag kanske inte kommer få göra provet. Man behöver (tror det eller ej) ha någon att prata med när man gör muntliga övningar. Det finns en chans att jag kan göra det på någon annan skola häromkring, vilket ju känns bra men samtidigt mindre bra då jag gärna vill ha lite koll på min partners språk-kapacitet. Vilket egentligen inte borde spela någon roll, fast samtidigt skulle det vara tryggt för mig.
Samtidigt tänker jag att jag kanske aldrig behöver visa, på papper, att jag kan tyska. Logiskt nog borde det gå att söka ett jobb (vilket är planen) som har tyskakunskaper som kvalifikation utan att visa ett papper. Jag skulle helt enkelt bara kunna kliva in på arbetsplatsen och göra hela arbetsintervjuen på tyska, inte sant? Eller på annat sätt visa att språket är något som jag kan.
Jag velar lite över det hela men ska ändå dra mig i kragen och gå till språkexpeditionen i morgon och fråga hur jag kan göra provet och så vidare. Om det inte gå kanske det inte är hela världen. Ich hoffe alles geht mir gut.

Feber.

Jag har feber, men inte vilken feber som helst utan Twilight-feber!
OMG liksom hur bra de den boken här.
För er som inte vet är det Twilight-hysteri i världen. Bokserien av Stephenie Meyer bestående av fyra böcker. Jag är på den första som jag inte har lagt ner sen jag började läsa. Jag lyssnar på boken nu för att inte missa en sekund av läsande när jag gör annat. Att inte missa vad som händer för jag vill verkligen veta. Det är så spännade och bra skriver.Jag undrar lite varför jag inte föll i Twlilight-fällan tidigare då jag hört och läst om boken flertalet gånger. Ibland är jag allt dum i tron om att hysteriböcker är dåliga böcker. Det stämmer definitivt inte.

Serien handlar om 17-åriga Bella Swan, som flyttar till Forks och sin far. Hon börjar highschool i den lilla staden och träffar "den underlige" Edward Cullen som hon inte kan sluta tänka på. Det börjar umgås och Bella faller mer och mer även om Edward säger till henne att det är farligt för henne att komma nära honom. Farligt för att Edward och hela hans familj är vampyrer. Bella bestämmer sig för att inte låta det hindra henne från att vara med honom.
Det är en mycket spännade historia och jag kan knappt bärja mig för vad som kommer och hända och jag kommer troligen köpa de andra böckerna senare idag. Att vänta på att läsa dem är bara onödigt.
Läs, läs, läs!!!

För er som inte läser kommer filmen på fredag i Sverige. Jag är inte säker på om jag kommer se den. Just nu är allt så mycket bättre i mitt huvud än vad jag tror att det är på film. Jag läser inte ens recentioner och likande på internet om filmen. Jag vill inte veta något än. I alla fall inte förän jag har läst ut den första boken.
Nu ska jag återvända till att läsa. Att lyssna tar för lång tid och läsande är underbart.

Bild.

Jag tycker om min bror. Det här är den mest obligatoriska bilden man ska ta när man är i Berlin.
Jag önskar att jag kunde lägga upp lite bilder från Frankfurt också men det är sådär att åka till en ny stad utan att ladda kameran. Det var i alla fall kul där, trots att jag hostar mer än någonsin nu. Det är dags för en tupplur för att orka med dagens lektion i tyska och barnlek.

Trött av drömmar.

Jag är så väldigt trött. Hostand börjar ta över igen, så som den gör varje höst.
Att gå upp före klockan sex varje morgon gör inte saken bättre. Marc skrek på mig länge igår och jag försökte vara pigg och uppmuntrande. Det gick väl sådär. Han skrek på sin mamma som redan hade åkt till jobbet så det fanns inte så mycket jag kunde göra. Huvudvärk blev resultatet. Ett huvudvärk som varade länge. På eftermiddagen kände jag mig som en dålig au-pair som inte alls kände för att leka och när föräldrarna kom hem var jag ett vrak. Utkörd.
Idag somnade jag på soffan medans vi tittade på teckant. När DVDn tog slut väckte Marc mig och jag klädde på honom innan han lade några pussel och sen var det dags för dagis. Min kropp är inte utvilad även om jag sover mer än sju timmar per natt och jag vet varför.

Det är på grund av alla mina drömmar jag har för mig på nätterna. Jag är medveten i mina drömmar och känner av varenda rörelse jag gör i sömnen så det känns aldrig som jag verkligen sover. Bilderna från drömmarna ligger kvar i huvudet lång tid efter som om mitt medvetna behöver veta vad mitt undermedveta vill oavsett om det är en bra eller mindre bra dröm.
Det känns som att jag har sovit en timme, kanske två varje gång jag vaknar och jag försöker skaka av mig morgontröttheten men den sitter där. Den går inte bort förrän timmar senare.
Jag borde kanske vara glad över att jag har ett så rikt drömliv och i mer än åttio procent av fallen kommer ihåg mina drömmar tydligt och i minsta detalj. Jag borde kanske glädjas av att jag kan och drömmer lucida drömmar, att jag är medveten om att jag drömmer. Att jag kan styra mina drömmar och i drömmen tänka att jag drömmer och därför spelar inget av de jag gör efter det någon roll. Det är ju bara en dröm. Det sägs att man minns lucida drömmar bättre än andra drömmar och det kan jag nog gå med på, men jag är inte säker. Jag har svårt att minnas en dröm jag har haft på senare tiden som inte var lucid. Det finns men är inte så många.
Till och från bestämmer jag mig för vad jag vill drömma om eller vet i förväg vart mina drömmar kommer ta vägen, speciellt när jag har läst mycket. Den här förmågan har jag mer eller mindre tränat fram då jag bestämde mig att jag ville komma ihåg fler av mina drömmar. Målet var dock aldrig att börja drömma klardrömmar.

Nu känns det lite som en börda. Jag tycker om att komma ihåg mina drömmar, oavsett tema. Jag vill bara att min kropp ska vara utvilad när jag vaknar, men jag engagerar mig för mycket i mina drömmar. Lite vill jag att jag drömmer midre och inte har en så djup REM-sömn (inget kan väcka mig när jag är i den även om jag själv är medveten om att jag drömmer). Jag ska jobba på att få utvilande sömn.

Spontanitet.

Det är långsamma tider här i Graal. Dagarna flyter förbi. Jag tar hand om Marc. Hostar och läser jättemycket.
Denna vecka har jag inte ens någon språkkurs så det gör att jag har ännu mindre att göra. Gårdagen spenderades med läxor och sen resten av dagen med TV-spel. Mycket skoj.
Och i och med all denna ledighet ska jag bege mig på äventyr. Efter att ha chattat med min tyske vän Oliver (som jag självklart träffade när jag hälsade på bror i Barcelona) kom vi fram till att vi borde gör slag i saken att ses och inte bara prata om det. Bättre förr än senare lede till att jag hittade en människa som åker från Rostock till Frankfurt och tar en liten slant betalt för bensinen. Det är ungefär hälften så billigt som att åka tåg så jag åker på torsdag. Så enkelt var det. Och stannar hela helgen i Frankfurt. Härligt värre och verkligen spontat då allt bestämdes i en handvädning. Det ska bli kul att träffa Oliver och uppleva Frankfurt och jag ser verkligen fram emot att till att det blir torsdag.

Idag är det något himla holabalo i Rostock som jag ska bege mig på. Det är medcinstudenterna som har en carnival. Idag den 11/11 klockan 11:11 (ja, på dagen inte kvällen) och bjuder på 1111 liter öl. En av mina kursare berättade om det och jag nappade direkt på idén. Verkar som ett galet kalas och jag hoppas på att flera kursare kommer.
Och på tal om kursare; På spårvagnen från skolan:
- How old are you?
- Me? I'm 22.
- Really? Oh.. I thought you're 18 or mabye 19. Right out of high school.
Ännu en gång förvånas folk av min ålder och vad jag kan minnas har ingen trott att jag är över 20 så länge jag kan komma ihåg. Jag har inte bestämt mig om det är bra eller inte.

Tim i Berlin.

Jag tycker att rubriken säger allt. Bilder på min käre bror i Berlin. Varsågod, (Tim-)Cito.

Läsare.

What Kind of Reader Are You? Your Result: Dedicated Reader You are always trying to find the time to get back to your book. You are convinced that the world would be a much better place if only everyone read more.
Literate Good Citizen
Obsessive-Compulsive Bookworm
Book Snob
Fad Reader
Non-Reader
What Kind of Reader Are You? Quiz Created on GoToQuiz Vilka underbar test man kan hitta ibland. Detta stämmer också bra på mig i nuläget. Dock für jag inte färgerna att fungera på skalan. Jag är mest Litterate Good Citizen och Obsessive-Compolsive Bookworm och inte alls Non-Reader.

Levande beskrivare.

I min tid här i Tyskland har jag lärt mig saker och det märker jag mer och mer under tysklektionerna.
Allt läsa språk är glossor, grammtik, pratade om massa saker för att man ska få in hur det språket låter och lära sig vad som är rätt. För mig är det hela inte så svårt. Tyska ligger nära svenskan och en hel del är likadant på svenska som på tyska.
Detta gör att jag har ett ganska stort försprång jämtemot mina kurskompisar från den slaviska språkgruppen och de japaner jag går med. Jag kan gissa mig till vad orden betyder utan att behöva slå upp det. Jag förstår lätt när vår lärare beskriver saker med att använda andra ord och sätta det i en kontext istället för att säga det på engelska. att rita och förklara saker förstår jag också men orden förstå jag bäst.

Genom detta har min lärare förstått att jag lätt tar in ny kunskap och gärna förklarar nya ord med andra ord om hon frågar mig. Självklart är inte all den tyska jag talar perfekt men med hjälp av kroppspråk fixar man det mesta.
Igår under lektionen var jag på g. Jag vill verkligen lära mig språket så bra som bara möjligt och få input (som med allt annat just nu) så jag anstränger mig extra. Kommer väl förbredd till varje lektion och är inte blyg med att svara på frågor även om de ibland är helt galet fel jag ger. Hur ska jag annars lära mig? Om jag inte blir rättad sker det ingen utveckling i min språk-kunskap.
Gårdagens lektion var jag väldigt mycket så. Det gick ganska käpprätt åt helvete en sekund och i den nästa frågade min lärare mig om jag kunde förklara ett ord på tyska. Och ett annat ord, och ett annat ord... Jag kände mig lite som en levande beskrivare, för en ordbok kan jag inte vara.
För mig känns det superkul om jag lyckas förklara för min multikultiklass. Om japanerna, iraniskan, jemenskan, polakerna, mexicanaren och amerikanern alla förstår av min förklaring är det ju guld. Mer kan jag inte begära. Detta betyder att min lärare har högre krav på mig än på andra. Den andra svenskan tar hon det väldigt långsamt med och förklarar flera gånger för amerikanen när han blir osäker. En bra lärare ska hjälpa dem som har svårt och utmana de som har det lätt; inte sant?
Vad jag kommer ihåg har jag aldrig varit den som blir pushad för att bli bättre, att vrekligen jobba på det jag har problem med för jag är nära. När jag läse skoltyska på sexan till trean kämpade jag för att ens klara kursen då orden aldrig satte sig i mitt huvud, trodde jag.
Nu verkar all den kunskapen komma tillbaka och jag är mer framåt för att ta fram den och våga mig på att använda den. Det är kul att se positiv förändring i en själv och märka den stora motivationen jag har för att lära mig tyska och för att vara här.

Bestämd artikel
	Maskulinum	Neutrum	Femininum	Plural (alla genus)
Nominativ	der	das	die	die
Ackusativ	den	das	die	die
Dativ	dem	dem	der	den(+n)
Genitiv	des	des	der	der

Här bjuder jag på det jag håller på med att plugga nu. Den eviga kampen om att göra rätt på den bestämda artiken.

Berlin.

Jaha. Min dator är sa gatt som död och jag orkar inte ta reda pa hur jag ska kunna skriva bokstaven a med en prick över, även om jag vet att det inte ens skulle vara nagot svart att hitta.
Jag sitter i alla fall vid familjedatorn.
MIna föräldrar samt lillebror var här i veckan och hängde. Bror och jag testade die kleine kniepe där vi drack öäl och sen fick de upptäcka Rostock själva medans jag lärde mig tyska.

Helgen spenderades i Berlin. I ett litet, men billigt, hotellrum, checkade vi in. Vi gick omkring mycket och jag kollade självklart pa Garage, där man kan köpa second hand per kilo. Tyvärr hittade jag inget och hade ingen större lust att kolla igenom allt heller.
Provade dock en kläning som var väldigt seglaraktig, och visade sig vara en byxdress. Ganska fin ända även om jag i vanliga fall inte tycker om byxdresser. Den enda shoppingen som gjordes var en röd stickad härlig mössa, vilken gjorde att jag sag lite mer lodis ut där jag gick med mina bajsbyxor och stora killjacka.
Tim och jag träffade Oscar, en Trosagrabb, och hängde med hans vänner fran Göteborg i en snygg Berlinlägenhet en lang kväll.
Bio sag, museum besöktes, marknad tittades, snöbacke med däck aktes och mer öl dracks.
Tiden gick lite för snabbt da jag alltid vill göra mer än vad man hinner pa tva dagar i Berlin. En incident när var bil höll pa att bli bortbärgad var ocksa speciell och en dyr upplevelse, men spännande. Man ska alltid parkera rätt och akta sig för bärningsbilar och poliser.

Hem kom jag och det kändes ända skönt att vara tillbaka i Graal, till det lugna lilla. Tillbaka till vardagen med tyskstudier och barnpassande. Detta trots tidig uppgang och barnprogram som jag har sett x-antal ganger för mycket för att de ska fortsätta vara bra. Det känns i alla fall som hemma och nu ska jag till och med göra läxor. Vardag, vardag, vardag här är jag.