Utelåst.

Jag är så dum ibland.
Dagen började som vanligt. Vaknade och fick veta att Marc fortfarande sov så jag gick upp.
Efter en timme vakande han och skrek. Det gick sådär till en början men han lugnade sig ganska snabbt. Sen åt vi frukost ihop och tittade på barnprogram.
Jag hjälpte Marc att klä på sig och sen gick vi till dagis. När jag stängde igen dörren bakom mig skrek jag "Nein!". Jag hade inga nycklar på mig. Mina nycklar låg i mitt rum och ingen var hemma samt att jag inte hade någon mobil på mig. Jag kan inte mina värdföräldrar telefonnummer i huvudet och visste att Melanie hade glömt sin mobil hemma.
Så vi gick till dagis. Där frågade jag, lite pinsamt, om att få låna telefonen eftersom jag hade låst mig ute. Dock hade dagiset bara Melanies nummer och hennes mobil låg, som skrivet, också hemma. Inga andra nummer.
Telefonkatalogen plockas fram och en av dagisfröknarna ringer till marinens växel, där båda mina värdföräldrarna jobbar. Hon förklarar problemet och får tag i Melanie. Hon förstod problemet och sa till mig att vänta utanför huset.

Jag gick tillbaka till huset och satte mig utanför. Där satt jag. Bara väntande. Jag hade inget alls att göra. Ingen bok i min innerficka, ingen mp3-spelare att sjunga med till eller något alls. Halvtimmen jag fick vänta gick ändå ganska snabbt och jag blev insläppt i huset. Det kändes lite väl oansvarsfullt av mig att glömma nyckeln så att min värdmamma fick köra nästan en timme fram och tillbaka från och tilll jobbet för att släppa in mig. Dumt, dumt, dumt.