Vakna.

Jag sover och drömmer äckliga drömmar om ostädade badrum med överflödande toaletter.
Någonstans hör jag små steg. Kanske i sömnen, kanske i verkligen.
- Jenni. Vakna.
- Va? Vad?
- Vakna. Okej?
- Eh.
- Vakna. Inte en minut till. Okej.
- Mm.
Jag går upp. Drar på mig ett par byxor och en tjocktröja och går ut ur mitt rum. Jag tror att jag ska till soffan för att somna om vid TVn.
Dock kommer jag inte så långt.
- Pyssla?
- Nu?
- Ja.
- Vill du inte se på TV istället?
- Nej. TVn sover fortfarande.
- Jaha.
- Pyssla?
- Okej.
Marc tar fram sin play-doh-låda och plockar fram lite lera som han börjar krama med fingrarna. Jag sitter bredvid. Tyst. Oförstående av att jag faktiskt är vaken.
- Pyssla!
- Mm.
- Potatis.
Marc tar små bitar av leran och gör små bollar som han kallar potatis.
- Sten.
Samma små bitar som han gör är också stenar så klart.
Det är så jag blir väckt en vanlig söndagsmorgon i mitt tyska hem.