En helt vanlig tisdag.

Det är fantastiskt att ha en sambo som Anna.
Anna och jag spenderar våra kvällar med att äta middag klockan sju och titta på SVT2s 'Vem vet mest?' följt av 'The Weckest Link' på en brittisk kanal. Mer än en timme frågesport med andra ord. Dygnest bästa timme brukar vi kalla det.
Idag var vi båda sena till dygnets bästa timme och ville ha något annat. Anna hade köpt dip och jag skalade morötter medans Anna skar andra grönsaker. Sen kopplade vi in datorn till TVn och tog oss till SVTplay för att se tre avsnitt av litterturprogrammet Babel under tiden vi dippade våra grönsaker i dipen. Självhjälpsböcker, föräldraberättelser, vad som gör saker läskiga är bara några av temarna vi hann gå igenom med en och en halvtimme Babel.
Vi bokade också biljetter för att gå på en Babel-inspelning på fredag, vilket jag ser väldigt mycket fram till. Litteraturtönteri med väntetider.

Den här aktivteten eller likande SVT-aktiga aktiviteter känns som något bara jag och Anna kan göra. Vi blir ofta nerröstade när vi försöker se något i vår unga pensionärstil med de andra samborna möts vi med höga protester och röstas ned. Vi förlorar alltid kampen mot fjärkontrollen och får istället se något osvenskt på någon reklamkanal.'
Ibland försvinner vi därför också från evenemang där vi röstas ut och smyger bort till oss för att vara sådärna unga pensinärer som vi är.
Dessa tillfällen med Anna har jag saknat när jag har varit i Tyskland mer än vad jag tidigare trodde. Det är lugna trygga tillställningar med en underbar Anna. Jag ser redan fram emot nästa gång.

Vilken bra idé.

Jag får mail då och då av gemenskap:grön, en sida som säljer ekologiska och rättvisemärkta produkter. De säljer också återvunna saker, som en bänk eller sminkväskor gjorda av säkerhetsbälten. När jag tittade igenom sidan blev jag sugen att köpa en sak.
Nämligen en Mighty Wallet, som videon visar. Något som jag tycker var en superbra idé. Den håller inte för alltid men länge och är supersmal även när man packar den som mest.Dessutom är den gjord av återvunna material och kan återanvändas när dess livlängd är slut. Den finns i flertalet varationer, men jag tycker nog mest om den i videon. Det enda jag saknar är ett myntfack, men annars ser jag den som genial. Man kan skriva på den också när man inte hittar annat papper om man behöver. Bara en så bra idé alltså. När jag blir mindre fattig ska jag införskaffa mig en. Vad tycker ni om den?

Allt.

Jag är grym på tyska. Fick precis svar att jag klarade provet bra. Skitnice att veta. Det var nog värt att göra provet ändå, trots ångest.
Deklarationspapperna kom i posten idag så jag har redan skickat in min deklaration också. Allt stämde så det var bara att godkänna och trycka okej på hemsidan. Dock får man väl inte återbäringen snabbare.

Annars har jag sovit för länge idag och bråkade lite samt skämdes för svenska komiker i ett dåligt Tv-program. Handlat en del mat till kollektivet, men insåg min svaghet och fyllde bara dramaten till hälften. Blivit lite arg på Rasmus som sa att han inte tycker om böner och föredrar köttfärssås framför chili con carne. Saknat Annika som har flyttat från Tensta till en egen lägenhet i Sollentuna.
Om ett tag ska till syster om ett tag och bli bjuden på middag och leka med Tovsingen. Systerdotter måste lära sig bus av någon som inte är hennes bröder, så jag tar det som mitt jobb. Det kommer att bli en fortsatt bra torsdag.

Mässa.

Idag vakande jag av telefonen som ringde. Okänt mobilnummer så jag tog bort tröttheten ur min röst och svarade. Det var chefen på restaurangen som jag pratade med igår. Han började prata om tider för helgen och ju mer han pratade förstod jag att jag inte alls skulle jobba på restaurangen utan på en mässa som äger rum i helgen.
Det är nämligen så att det är någon sorts hälsomässa som utspelar sig i helgen där jag ska jobba för restaurangen där jag har sökt jobb. I Liljeholmen kommer jag vara och få folk intresserade i vad det än är jag ska visa. Jag är en bra säljare bara jag kommer in i det kommer det med största sannolikhet gå bra. Heldags betalt jobb de båda dagarna och i olika stånd tydligen. Jag kände att jag fick lite för mycket information för att vara nyvaken, men jag fick med det viktiga som tider och plats. Chefen låter dessutom trevlig så jag fortsätter att hålla tummarna och tänka positivt.

Tecken på liv.

Jag har spenderat många timmar med att söka jobb. Skriva fina små mailpresentationer av mig själv samt förbättra mitt CV och läst massa jobbannonser på arbetsförmedlingenshemsida. Inte så mycket har hänt sen dock. Jag har fått några svar nej eller inget alls. Så ganska låg respons och jag fortsätter att söka jobb och fråga vänner om de vet något jag kan söka.
Idag ringde mig ett okänt nummer. Det visade sig vara chefen på en restaurang vid slussen som frågade om jag ville provjobba där i helgen. Inget jag säger nej till precis. Så jag ser fram emot att provjobba där redan nu och göra mitt bästa för att få jobbet där också.
Det är verkligen ett jobb jag vill ha. Det finns tecken på liv från arbetsmarknaden även om det har tagit tid.

Status quo.

Det känns som alla dagar en repis. För lite sömn, massa kaffe, jobbsökande, saknad, smsade och svartåkning på kollektivtrafik. Nya människor kommer och går från vår soffa/vardagsrumssäng. Jag får ständigt mail om folk som vill sova hos oss från massa olika länder. Jag känner att jag tar alldeles för mycket ansvar vilket gör mig mer trött.
Vissa dagar orkar jag bry. Andra går förbi som gråa moln och jag vill bara börja om.
Min energi tas upp av småsaker av ingen vikt. Idag har jag blivit arg på allt från att det inte finns ett bra samåkningsnätverk i Sverige och saknat mitfahrgelegenheit. Känt alldeles för mycket när jag tittade på Germany's next Top Model och irriterat mig på min dåliga tidsplanering.
Jag bryr mig så fruktansvärt lite och låter mig vara så. Jag ser fram emot nätterna där jag har lugn från mina tankar även om det bara är för några timmar.
I mina drömmar drömmer jag om att sova, konstiga utflykter och TV-serier.

I natt sov jag bara några timmar. Rastlösheten tog över och jag var någonstans mellan lycka och tårar när jag vakande. Jag låter mig vara ärlig och rakt ut öppen, något jag inte visste skulle ta på min krafter heller.
Jag har kokat en kanna kaffe och ser grått utanför fönstret. Jag är i vänteläge men jag vet inte på vad.. Jag är i status quo.

Nu.

Jag har inte sovit bra på flera nätter. Min kropp gör ont. Kaffe finns i mängder i min kropp för att jag ska hålla mig vaken. Jag tar på mig för mycket ansvar över sånt jag inte egentligen behöver bry mig om. Mitt puls blir allt högre. En tickade känsla i bakhuvudet hela tiden. Jag måste ha ett jobb och känner för varje sekund att jag slösar tid som inte jobbar.
Jag smög mig in på McDonalds idag och kände hur min själ grät när jag lämnat mitt CV där. När jag kom hem började jag söka massa jobb som jag inte brinner för.
Mitt huvud surrar av allt jag försöker göra mycket mer än vad jag orkar. Allt är lite för mycket även och tiden springer iväg från mig.
Allt jag vill just nu är att få ett jobb och börja sova bra om nätterna igen. Det skulle lyfta den där stora bördan från mina axlar.

Tensta, yao.

Jag är i Sverige!
Stockholm närmare bestämt. Hemma i Tensta. Sitter i den röda soffa med Annas dator i knät och musik-tv på den stora TV. Två tyskar har sovit på vardagsrummssängen. Nu ska vi ut och uppleva Stockholm genom att gå genom stan och se allt. Dagen är mulen men jag är glad. Trött och lite sliten men har svensk bryggkaffe framför mig och ser fram emot att återse innerstads Stockholm och fika med mer bra kaffe och förhoppingsvis lite sol som sticker fram. Jag är tillbaka till det gamla svenska mobilnumret och smsgalen, så som jag är i Sverige. Fler tyskar kommer senare idag. Jag kommer ha så mzcket hjälp på Goethe-provet nu.
Det känns skönt att vara hemma igen.

Sia - Academia

Om jag var ett nummer skulle jag säkert också vara infinty plus one eller pi. Pi rockar.
Jag lyssnar mycket på Sias senaste skiva Some Pepole Have Real Problems och tycker om hennes Academia, speciellt texten.

You can be my alphabet and I will be your calculator
And together we'll work out on the escalator
I will time you as you run up the down
And you'll measure my footsteps as I pleasure this town
The mean of our heights is divided by the nights
Which is times'd by the daggers and the root of all our fights,
The pass of your poem is to swathe me in your knowing
And the beauty of the word is that you don't have to show it

Oh academia you can't pick me up
Soothe me with your words when I need your love

I am a dash and you are a dot
When will you see that I am all that you've got
I'm a binary code that you cracked long ago
But to you I'm just a novel that you wish you'd never wrote
I'm greater than x and lesser than y, so why is it
That I still can't catch your eye?
You're a cryptic crossword, a song I've never heard
While I sit here drawing circles I'm afraid of being hurt

Oh academia you can't pick me up
Soothe me with your words when I need your love

You're a difficult equation with a knack for heart evasion
Will you listen to my proof or will you add another page on
It appears to me the graph has come and stolen all the laughs
It appears to me the pen has over analysed again
And if I am a number I'm infinity plus one
And if you are five words you are afraid to be the one
And if you are a number you're infinity plus one
And if I am four words then I am needing all your love

Oh academia you can't pick me up
Soothe me with your words when I need your love
Academia

Övervikt 2.

Jag kom till insikten att övervikt inte är det bästa som finns i världen så nu har jag löst problemet med att packa massa saker som jag inte kommer behöva i en låda. Tejpat igen och skrivit mitt namn och adress på. Lådan väger 14kg. Så mycket i övervikt får jag inte ens ha för det flygbolaget jag flyger med plus att det skulle vara in i helvete dyrt. Jag är som vanligt fattig.

Idag är min sista dag här och om någon timme drar jag till Rostock för fika med Ruben och Olivia. Ikväll blir det grekisk middag med min tyska familj. Imorgon är det avfärd tidigt till Berlin innan det är dags att flyga hem. Jag ser fram emot det hela. Stockholm, här kommer jag!

Övervikt.

Jag har aldrig varit bra på det där med att packa. Jag packar saker i ojämna lådor när jag flyttar och proppar mest ner saker för att jag bara vill bli klar. När det är dags att packa upp blir det obra och jag hittar ingenting.
Samma gäller packning inför resor. Jag oftast tar jag bara en liten ryggsäck. Dock när det gäller längre resor, alltså som nu när jag ska hem härifrån, vet jag inte var alla saker kommer från. Jag har varit här ett halvår och åkte båt hit, ergo ingen viktgräns. Det betyde att jag konkade en stor resväska som var mycket tyngre än vad jag klarade. Nu flyger jag hem. Jag har 23kg i tillåten vikt på bagaget som checkas in, två fulla resväskor, samt åtta kilo i handbagage.
Förra veckan trodde jag att jag lätt skulle klara det utan att det skulle vara för svårt. Nu inser jag att det inte alls kommer vara så. Jag har packat det mesta nu och tvättar det som behöver tvättas. Mina resväskor har passerat den tillåtna gränsen och mitt handbagage kommer ännu en gång vara fullt av böcker. Jag suckade djupt när jag såg att vågen visade att det inte skulle gå ihop. Övervikt är det nya svarta?

Min far har betalat flera tusen i övervikt när han skulle tillbaka från Kina och mor brukar lyckas med övervikt när hon flyger tillbaka från Peru. Det kanske hör till min familj att tycka om övervikt. Ja, argummentet skicka saker hem har också slagit mig, men när vi tittade upp priser på det insåg vi att överviktspriset är billigare än postpriset. Konstigt, men sant.
Mitt största problem just nu är hur jag ska orka rulla runt mitt bagage från tåget till flygplatsen. Jag har fortfarande inga arm-muskler och mer än 30kg är mycket för mig. Jag börjar samma kraft redan nu.