Jag är hemma hos mor och far igen, i Trosa och är trött efter elva timmar av lagerarbete.
Far berättade för mig sist jag var här att det skulle finnas lite jobb på lagret att göra om några dagar och eftersom jag är arbetssökande samt behöver pengar skulle det passa mig. Far berättade att det skulle vara några dagar arbete, vilket inte riktigt störde mig.
Igår tog jag mig därför ner till Trosa med tåget. När jag kliver in på lagret har det ordnas ett arbetsplats för mig längst in på lagret med stol och bord. Det är också en himla massa rader med lådor framför.
I lådorna ligger det mellan fem och tio tolvpack med olika vantar/handskar som ska märkas med en prislapp. Det betyder att jag måste öppna varje stor låda. Ta ut varje tolvpack, ta ut varje par handskar och märka dem. Sedan repetera processen baklänges, alltså lägga tillbaka vantarna i sina förpackningar och packa in i nya lådor. Det är inte ett så anstängade jobb utan ganska tråkigt och tar väldigt lång tid. Allt ska se fint ut när det är klart för att sedan kunna skickas till kunden.
Jag trodde far menade två kanske tre dagar jobb när han sa några dagars arbete. Det jag märkte när jag började jobba är att det kommer ta en jävla tid att få alla lådor klara och lite livslust dog i mig när jag märkte det igår.
Det kändes som om alla lådorna framför mig skulle ta inte dagar att göra, utan veckor.
Idag ökade jag tempot en aning och lyckades till och med komma till artikelbyte så jag slapp att titta på artikel Ponny mer. Denna nya artikeln går dessutom mycket snabbare att märka om så tempot ökade avsevärt under dagen. I morgon, ungefär vid åtta på morgonen kommer jag har klart den första raden av sex fulla med lådor. Då kommer jag också komma till ett artikelbyte till som jag hoppas att jag kommer kunna hålla ett bra tempo på. Jag uppskattade lite på tiden det kommer att ta för att göra klart alla lådor och kom fram till: ungefär 30 timmar till. Det vill säga om jag håller samma tempo och modet uppe hela tiden utan att sega ner en enda sekund. Detta vill jag klara på tre dagar, alltså på resterande dagar i den här veckan. Det är ett mycket ambistöst mål, men jag hoppas att jag tar och klarar det. Jag vill bara vara klar, vilket driver mig mycket. Dessutom är det inte alls lika mysigt att hänga inne på ett lager när det är strålande solsken ute under en längre period.
Utan ett kollektiv i närheten där man bland mycket kan sitta på den underbara söderlägesbalkongen och titta ut över Hjulstafältet och få solen i ansiktet många timmar av dagen när man pratar och skrattar med sambor.
Min plan är att stanna i Trosa tills jag är klar. Att ta en paus och åka hem känns lite som slöreri med tid och dessutom kommer det att vara så mycket jobbigare att komma tillbaka till lagerlivet om jag upplever kollektivliv under helgen. Nej, längst in i lagret med berg av lådor befinner jag mig ett tag till och motivationen är ju klar: att komma hemma till Tensta. Ett mål som lockar otroligt mycket.
torsdag, april 16, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar