Min ton.

Jag är en egen människa och det är inte så många som förstår mig när det gäller vissa saker. En av de sakerna är min ton, alltså mitt tonläge. Jag har starka vändingar och drag som låter mycket hårdare än vad det är.

Här om kvällen pratade jag i telefon när jag var på väg hem. Rasmus ringde och undrade var jag tog vägen för att jag försvann iväg lite väl snabbt. Jag svarade något som lät väldigt mycket argare än vad jag menade det. Jag menade bara orden som kom ur min, inte tonen.
Detta händer lite då och då. Folk missförstår mig, eller tolkar för mycket på tonen, vilket leder till att folk lätt tror att jag är arg på dem eller skriker på dem.
Så är oftast inte alls fallet, utan bara så jag låter. Ibland tänker jag inte ens på det. Det så jag pratar normalt. Jag är högljud med massa svängingar i rösten och humöret. Det är sån jag är och det är tur att jag har Anna som sambo som förstår mig och kan förklara när jag inte förstår att missförstår min tonläge.