Terminsstart.

Den här terminen har inte börjat galant för mig och här kommer historien om de dagarna jag har varit på Södertörn.

Första dagen var i tisdags. Jag kom dit långt före föreläsningen för att försöka hitta min studieexpedition, vilket var så gott som omöjligt och när jag väl hittade den hade de stängt. Hittar till min sal och sätter mig. Känner bara igen en enda människa, vilket är helt okej. Vår lärare kommer in. Han verkar anmält förvirrad och upprepar sig om saker en miljon gånger.
'Ja, på tisdag får ni ut förslag på uppstasämnen men om ni har något speciell intresse kanske från b-kursen så får ni välja ett eget ämne. Jag uppmuntrar till det. Det är inget man inte får. Jag kanske bara måste hitta en handledar som känner sig manad att handleda er. Man måste ha en handledare, man kanske tror att man kan handleda sig själv men så är det inte. Om man har något ämne man vill skriva om så får man det...'
Han pratar i cirklar och nämner allt han ska säga minst fem gånger. Det blir så jobbigt att lyssna på att några kurskamerater börjar skratta för sig själv tyst. Några andra skruvar på sig och jag vill bara därifrån eller skrika till honom att VI VET! DU HAR REDAN SAGT DET!
'Ja, på tisdag får ni ut förslag på uppstasämnen men om ni har något speciell intresse kanske från b-kursen så får ni välja ett eget ämne. Jag uppmuntrar till det. Det är inget man inte får. Jag kanske bara måste hitta en handledar som känner sig manad att handleda er. Man måste ha en handledare, man kanske tror att man kan handleda sig själv men så är det inte. Om man har något ämne man vill skriva om så får man det...'
Efter en och en halvtimmes plågeri sticker jag därifrån med dåligt humör. Det kändes så mycket mindre kul att börja plugga igen där och jag blir arg inombords samt för spratlig för att åka pendeltåget hem.

På onsdagen jobbar jag. Jag skulle åka till Södertörn för registrering till kursen Barns språkutveckling. Jag ser till att jag får gå en haltimme tidigare från jobbet så att jag hinner med god tid till registeringen. Trodde jag.
Mellan Brommaplan och Solna sitter jag fast i trafiken i en timme, en sträcka som brukar ta en kvart. Jag missar mitt pendeltåg och när jag väl har lyckats ta mig till Södertörn är jag mer än en halvtimme sen. Det finns ingen i den salen som är angiven och knappt någon på området. Jag rusar ut i receptionen och de vet inte heller vad jag ska göra, men en sak är säker, jag kommer inte att kunna registrera mig idag. Jag svär och blir arg igen. Jävla trafik!
Jag sätter mig på pendeltåget och åker till universitet för att gå på studentpub och dricker öl för att dränka ilskan inom mig. Pratar med folk och åker hem tidigt med en Julia som sällskap så gott som hela promenaden från Tensta till och med.

Jag vaknar tidigt i morse och dricker min morgonkopp kaffe samt lyssnar till morgonpasset. Drömmer om en bättre dag och när jag känner att jag ändå inte gör något hemma åker jag hemifrån. Plockar upp några böcker på vägen och läser en halv bok på vägen dit.
Väl på Södertörn hittar jag mina studieexpeditioner och springer omkring mellan husen. Letar lite litteratur och äter en macka. På min föreläsningar förväntar jag mig ännu en katastrof i kursen historie teori, men får det motsatta - en intresserad lektor som verkligen tycker det är viktigt att prata om teorier. Han pratar och vi diskuterar och allt sätter sig.
Jag går därifrån och känner mig genast mer motiverad till historia och lånar mer litteratur och läser gamla uppsatser innan jag åker hem.

Jag hoppas det fortsätter vara intressant och att jag orkar med litteraturen då vi har en litteraturlista som inte är nådig någonstans. Jag ser i nuläget fram emot nästa lektion och hoppas på inspirerande föreläsningar där jag blir mer intresserad att komma på ett eget uppstasämne, något som jag funderar över varje dag.
Nästa vecka börjar det på riktigt och min nya filofax är full med lektionstimmar, biblioteksbesök och jobb.
Jag är halft på väg att få ett nannyjobb och har dessutom pass på slottsboden på schemat. Mycket händer och jag tycker om det.