Värk och hosta.

För några dagar sen slutade mitt huvud att göra ont. Hjärnskakning över.
Det var så väldigt skönt att inte ha de där konstanta huvudvärket som gjorde det svårt att koncentrera sig på något annat. En hel dag fick jag uppleva utan smärta sen satte det igång igen.

Efter några vändor till ungdomsmottagningen kom jag fram till att jag ska ha en kopparspiral insatt så jag bokade tid på mödravårdscentralen. I tisdags var jag där. Det enda jag tänkte på var att det här är bästa sättet att vara barnfri utan hormoner i fem år. Smärtan måste vara värt det.
Och ja, det gjorde ont. Själva insättningen gjorde ont och efteråt gjorde det också ont resten av dagen.

Anno är sjuk och hostar massa och sover massa för att försöka kurera sig. Jag märkte att jag också började hosta och igår låg jag dubbelvikt hostandes och trodde jag skulle dö. Hela Dyvingegränd var sjukligar igår. Anna och jag hostade och Obban var förkyld deluxe.
Anniko tog hand om oss och lagade lunch och läste saga för oss. Det var fint. Anniko är bra på att ta hand om oss.
Jag gick och lade mig med inställningen att jag ska vara frisk när jag vaknade. Positiv inställningen. Låg helt stilla hela natten på rygg någonstans mellan svett och frossa. Sov till och från i tolv timmar. När jag vaknade kändes allt bättre igen.
Jag hostar inte. Det slutade jag med under natten. Jag är lite förkyld fortfarande men det gör mig ingenting då det är inget mot så jag kände mig igår.
Allt känns bättre igen.
Jag är redo för Berlin imorgon. Oh. Nu blir det 20år sen muren föll-firande för mig i fem dagar från och med imorgon.