I'm back, baby doll!

Jag är tillbaka.
Jag har krossat sjukdomen och kommit till andra sida där jag mår mycket bättre.
Jag låter inte än som jag gjorde förut men bättringen är något som gör sin gång just nu.
"I'm back, baby doll!" som Ted i TV-serien How I Met Your Mother skulle säga.

Vad firar jag det med då?
Jo, jag tar med mig en av mina favoritmänniskor Ida till Gröna lund för att åka lite attrationer
samt, kvällens höjdpunk, att se Anna Ternheim live.
Vi börjar med att åka berg- och dalbanan. En klassiker som aldrig blir gammal.
Forsatte med Vilda musen och sedan för att testa den nya kvasten.
Liten besvikelse även om jag hade hört att den skulle vara mesigt innan.
Vi hittar godisremar på vägen och går omkring lite i området.
Hittar en dansmaskin och dansar oss lite varma.
Äter en burgare och softar för att sen gå i Lustiga huset.
Idas skräckblandade förtjustig av lustiga huset kommer jag sent att glömma.

Timmarna flöt förbi och innan vi visste av det så var det dags att ställa sig vid scenen och vänta på att Anna skulle komma ut.
Ut kommer hon med en gitarr runt sig och spelar lugnt i underbara toner själv på scenen. Oh, oh så underbart det var.
Efter ett par lugna låtar kommer det ut en band som är bakom henne på scen och det blir riktigt drag i vissa låtar och det lika underbara stämningen håller i sig hela vägen till slutet.
Det blir en sådan övergång från det lugna ensamma till bandet och en Anna Ternheim som ligger ner på scenen med gitarren och spelar sista tonerna av en låt, men båda är lika vackra.
När jag stod där och lyssnade var det så otroligt fint och den stunden ville jag stanna i länge.
Efter underfär en timme så lämnar Ternheim oss själva och mig kvar i en annan värld där jag varit med henne den sista timmen. Oj, oj. Det var vackert.
Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men det är definitivt något jag vill uppleva om och om igen.
Så när Anna Ternheim spelar i närheten kommer jag att vara där.

När det var slut trängdes vi kalla på en buss efter kyllan och stillastående ett tag.
Hemma igen gör vi te och poppar musik inför morgondagens event.
Förutom det viktigaste i morgon, Toves dop, så är det också Pop dakar.
Gratis festival eller vad man nu kallar det vid Stockholms universitet med en del liveband.
Ida ska volentära och jag ska dit på kvällen och dricka öl samt poppa ett tag.
Oh, oh. Vilken helg det kommer att bli.

Tidsfördriv 2.

Nedanstående lista roade jag mig med tidigare idag.

1. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln första gången imorse?
Jag har fett hår och ser fortfarande sjuk ut.

2. Hur mycket kontanter har du på dig?
För mycket.

3. Vem ligger fyra på missade samtal-listan på din mobil?
Eh. Ingen.

4. Vilken är din favorit-ringsignal på din mobil?
Jag tycker om min The Killers - Sams town men annars
är det tigern som morrar.

5. Vad har du på dig på överkroppen just nu?
Brottarlinne och hoodkofta.

6. Vad är det för märke på skorna du har på dig?
Ingen skor på mig nu, men annars är det billiga skor.

7. Ett ljust eller mörkt rum?
Dagsljus.

8. Vad gjorde du vid midnatt?
Glodde på TV.

9. Vad står det i ditt senast mottagna SMS?
"Ja de är bra det annars skulle jag dö, har kollat på tre chris avsnitt
redan. Vad gör du? Varför ingen msn?"

10. Var ligger ditt närmaste Seven Eleven?
Eh.. På Fridhemsplan?

11. Till vem sa du "jag älskar dig" senast?
Ojsan hoppsan. Har inte sagt det på ett tag.

12. Vilken pälsbeklädda sak rörde du senast?
Ingen aning. Något i Trosa?

13. Hur många olika sorters droger har du nyttjat de senaste tre dagarna?
Hostmedicin, värktabletter och halstabletter. Det har typ varit mitt knark.

14. Hur många rullar film ligger och väntar på att bli framkallade?
Digitalavärlden har tagit över så inga.

15. Vilken ålder har varit bäst hittills?
Jag tycker om 20. Det har varit ett bra år.

16. Din värsta fiende?
Fiender? Fritösoljor som gör huden äcklig.

17. Vad har du för skrivbordsbild på datorn just nu?
En bild på systerdotter Tove.

18. Vad var det senaste du sa till någon?
Tack, tror jag det var.

19. En miljon dollar eller förmågan att flyga?
Hmm. Svår. Verkar kul att flyga ju och pengar är inte så viktigt ändå.
Tror ändå att det blir pengar.

20. Gillar du någon särskild lite extra mycket just nu?
Nja.

21. Senaste låten du lyssnade på?
Shout out louds - You are dreaming

Soppa.

Jag sitter hemma och kommer på att jag vill ha soppa till middag för någon dag sen.
Självklart lämnar jag inte lägenheten för att handla saker att ha i soppan.
Att lämna lägenheten är jobbigt, speciellt när man är sjuk så jag tager vad jag haver.
Kött eller likande har vi sällan hemma numera. Om vi har det hemma brukas det ätas upp ganska snabbt.
Så det jag hittar är grönsaker. Morötter, prujolök och vitlök.
Mumsig soppa med massa kryddor samt några skivor rostad bröd vid sida blir det.
När jag har mumsat i mig några skålar soppa kommer Anna hem och undrar vad jag har ätit.
Soppa, svara jag. Hon kollar på resterna från soppan och säger: Du vet att du måste äta också.
Det är ju bara morötter i purjolök i. Det är inte mat.
Är inte soppa mat?
Gott var det i alla fall och jag blev mätt.

USA?

Jag har några kontakter i USA som jag skriver med på nätet ibland.
På så sätt är internet underbart. Man kan få kontakter runt om i världen.
Förutom att jag har lovat att guida några tvillingar i Stockholm nästa sommar när de kommer
hit så frågar dessa kontakter när jag ska komma dit och hälsa på dem.
Lite smikrande att de vill träffa mig, men jag avböjder då jag varken har pengar eller tid
att göra det.

För några dagar sen frågade en Stenbergare(inte släkting utan har bara samma namn) i USA
om jag kunde komma dit snart.
Jag avbjöde som vanligt. Det är långt till USA och dyrt att åka.
Svaret jag får på det är:
"Jenny, I could help you out with the cost of the ticket, it really is pretty cheap to come over here. And while you are here, it will be incredibly inexpensive! I got you covered!"
Vad svarar man på det?
Gratis resa till USA tydligen och gratis uppehåll. Skumt...

Sjuklingen Jenny.

Jag har varit sjuk i några dagar nu men idag nådde det sin pik.
Jag har hostat, varit förkyld och haft huvudvärk i flera dagar.
Jag har hostat så mycket att jag inte ens har någon röst kvar längre.
Idag utökades det otroliga buksmärtor så pass att jag inte kunde röra mig
på ett bra tag. Allt var bara jobbigt.
Så jag tar fram telefonen och ringer mamma, som är läkare och får på något sätt fram mina symptom till henne genom smärtan.
Direkt säger hon att jag måste ta mig till akuten speciellt eftersom magsmärtorna under den tiden är så enorma. Hon ringer min syster som kommer och plockar upp mig för att köra mig till Karolinskas akutmottagning.

Iväg far vi med enorm konstant smärta i magen och en glad syster och systerdotter i framsättet av bilen.
Väl framme ska jag registera mig. Igen förklarar jag alla symptom, men den kvinna som ska registera mig tycker inte alls jag har några allvarliga symptom och hänvisar mig till vårdcentralen eller min husdoktor.
Då börjar jag och syster, mest syster eftersom jag inte hade eller har någon röst, att ringa.
Vi tar reda på vilken vårdcental jag tillhör. Ringer dit och får reda på att jag inte kommer få någon tid där idag. Om jag vill få det får jag ringa närakuten.
Sagt och gjort.
Vi ringer vidare. Står i telefonkö länge för att komma fram till närakuten.
Beskriver alla symptom igen och de säger: Ni borde åka till Karolinska.
VI ÄR PÅ KAROLINSKA! tänker jag högt.
Vi var fortfarande där och bestämmer oss för att försöka igen för att få en tid.

Jag går fram till samma kvinna igen. Förklarar symptomen ännu en gång och berättar att jag har ringt runt och de har sagt att jag faktiskt ska vara här.
Okej, säger hon och jag får betala samt vänta.
Snabbare än vad jag har tänkt lämnar syster mig och jag ligger på en bår där jag testas för olika saker.
Det tas blodprov för att se vad som kan vara fel med mig.

Så hamnar jag i vänterummet igen för att vänta på att en läkare ska ha tid med mig. Det gick snabbt och snart ligger jag på en bår igen och försöker få fram alla symptom med en röst som knappt existerar.
Underläkaren lyssnar på mina lungor och klämmer på min onda mage så att det gör riktigt ont.
Aj, aj, hojtar jag.
Magen är mjuk i alla fall vilket är ett bra tecken.
Om magen är hård så är det värre.
Lärkaren försvinner sedan för att kolla om det har kommit några provresultat än
och jag blir lämnad ensam.

Under tiden jag ligger där ensam kommer min mamma in till rummet.
Hon börjar så klart att göra samma sak som läkaren nyss gjorde.
Ställde samma frågor och trycker på min mage ännu mer.
Vi väntar och väntar för att få några resutlat och sen kommer underläkaren med en överläkare in i rummet.
Överläkaren krämmer lite mer på min mage och säger att alla mina värden är normal. Något förhöjt var något.
Mamma frågar självklart ut dem massa om de olika proverna för att höra att allt stämmer. Det är bra att ha en mamma som kan såna grejer så man får reda på allt hur det står till med en som man kanske inte kan eller förstår annars.
Ingen vet alltså varför jag har konstant smärta i magen, men om det blir värre får jag komma tillbaka.

Så var den vistelsen slut. Jag och mamma lämnar Karolinska.
Mamma får mig att lova att om jag blir sämre ska jag så fort jag bara kan hoppa in i en taxi och åka tillbaka.
Då kan det vara blindtarmen, hotar hon.
Karolinska i två timmar och sen middag med mamma avslutar denna berättelse.

Året.

Som ni vet så är jag sjuk och när man är det så kan man inte allt för mycket.
Jag har sett på TV-serier och blivit ompysslad av Sofie som fixade mat, halstabletter och näsdukar till mig idag.
Hon sov här efter gårdagens utekväll.
Jag är så glad för att hon tog hand om mig för jag vet inte riktigt annars hur jag skulle ha fått i mig mat. Min röst är värre nu är tidigare, hostan är värre när den väl är igång och att lämna lägenheten idag är bara något jag inte hade tänkt att göra.
Då är det bra att man har en vän som fixar mat och sitter med en i soffan tills man somnar efter någon timme av Scrubs.
Som kommer med vatten till en när man ber om det med en röst som verkligen inte håller.
Jag borde verkligen inte prata mer på ett tag så att rösten kan återhämta sig. Bara skriva det jag vill säga till dem jag pratar med skulle nog vara det bästa.
Tack, Sofie för idag. :)

Sofie var här nästan hela dagen och hängde med mig.
När hon drog tog jag och lade mig i ett bad och tittade lite mer på TV-serier undertiden jag skrubbade varje millimenter av min kropp. Har man massa tid så kan man lika gärna göra det som något annat.
När jag väl började trötta på att titta på TV-serier eller i alla fall kände för ett uppbehåll hamnade jag i en mapp på datorn som jag inte har besökt på länge, nämligen goth-Jenny-mappen.
Anna var i Prag hösten förra året och jag minns att det fanns lite att göra då, eftersom det inte var så mycket skolarbete och jag var sambolös i Spånga plus hade en kamera.
Vad gör man när man har tråkigt en natt och har en digitalkamera?
Jo, man fotar, men så kul är det inte att fota lägenheten och jag tänkte inte gå ut.
Så alltså, vad fotar man om inte sig själv.
Igen, det är inte så kul att fota samma gamla vanliga sig själv så man måste komma på nya sätt. Det resulterade i att jag sminkade mig väldigt svart och började posa som en goth-tjej på olika ställen i lägenheten.
Det är få som har sett de bilderna jag tog då, men jag tänkte dela med mig av några nu.

Det är så ojag, men undertiden jag tog de bilderna hade jag det väldigt roligt. Jag saknar också mitt långa hår (som var superslitet) som jag har på de bilderna.
Och nu när jag ser det kan jag inte förstå att det snart har gått ett år sen jag tog de bilderna.
Ibland känns det som om man inte gör något men sen när man tittar på bilder som man tog tidigare under året minns man hur mycket det är som egentligen har hänt.

Jag har sen dess flyttat till en större lägenhet med Anna, läst 55 högskolepoäng, träffat massa människor, rest, lärt mig dricka öl, druckit öl, hållt i förfester och hängt mycket på Stockholms universitets gula villa, fått en alternativ sambo och en extrafamilj, hånglat och haft diskutioner om förhållanden, gått på konserter, själsökt, söndagsfilmer, försökt isolera mig, blivit moster och drömt en hel del och en hel massa saker bland mycket annat.
I Ally McBeal sägs det en gång att om du kan tänka tillbaka på det gånga året utan att gråta oavsett om det är av lycka eller sorg så är det en försummat år.
Jag har verkligen inte försummat ett år för jag kan inte låta bli att gråta när jag börjar tänka tillbaka av anledningar många.
Vi har alla hört uttrycket, man har det inte bättre än vad man gör det eller om man ska citera Freke istället man gör det inte bättre än vad man har det.
Oavsett så har jag gjort eller haft det väldigt bra det senaste året.
Jag vet att det är egentligen sånthär man skriver när ett nytt år börjar, men varför kan man inte tänka tillbaka och skriva om det lika gärna nu?
I mina sjukdomstankar känns det som en väldigt bra idé.

Här är min extrafamilj (kärnfamiljemedlemarna).
Från vänster: Thömas, Mirjam, jag, Freke och Anna.
Liggandes: Amy.

Sjuklingen är nu klar med sin nostalgitripp 2006-2007.
Over and out.

Oh SKWBN....

Efter att ha varit sjuk och stått i mitt egna lilla bås på jobbet,
alltså drive thought-luckan under allt för många timmar än vad som en bra för en sjukling
så begav jag mig hem för att göra mig redo för kvällen strappaser.

Väl hemma börjar jag med att ta en tupplur på ett tag.
Känns som om det behövs om man ska orka sig ut under kvällen.
Blir väckt av mobilen som ringer. Det är chefen som undrade om jag kunde jobba
i morgon. Om jag kände mig tillräckligt frisk för det.
Visst, säger jag. Jag jobbade ändå idag så varför inte, tänker jag.
Kan jag komma två timmar tidigare också? Ja, så klart.
Sen somnar jag om ett tag.
Anna ligger i rummet bredvid och jag känner att det är alldelles för jobbigt att prata på grund
av sjukdomen så jag smsar henne och frågar vad vi ska äta till middag.
Gratis sms är ack så kul.
Efter ett tag kommer vi fram till att det blir pizza/sallad till middag.

Klockan blir kväll och vårat nya inneställe, Filmstadens kök & bar, förkortas FKB (som ligger några meter härifrån), ska besöka innan vi beger oss ut i Stockholmsnatten.
Min röst har gått från att vara någolunda till att bli en kraksande-tonårspojke-i-målbrottet-röst
med oväntade höjligar och den spricker lätt. Detta struntar jag så klart i och är på väg ut.
Jag ska möta Clara och Janie på FKB och de andra skulle komma senare.

- PARTY MODE ON! kraksar jag så högt jag bara kan med min förstörda röst, till Anna som är kvar i lägenheten.
Två sekunder senare kommer jag tillbaka.
- Jag kanske ska ta lite hostmedicin innan jag går, kracksar jag.
Anna sa senare att det var ett av hennes favoritögonblick under kvällen.

Till FKB kommer jag och efter ett tag kommer även Clara och Janie.
Vi pratar och dricker öl i väntan på att resten av gänget ska sluta upp.
FKB är vårt stammishak. Det ligger nära och har ett bra pris på öl så vi har varit där en hel del under sommaren.
Så utan att fråga får vi in nötter av olika smak och senare även en tallrik med vattenmelon.
Helt gratis så klart. Vi bara tackar och tar emot.
Sedan tar gänget och beger sig.
Clara, Janie, jag, Anna, Freke, Sofie, Ice_Blue och Johnatan ska vidare till Debaser vid slussen för
att se Suburban Kids With Biblical Names (SKWBN) live.
Underbart. Anna och jag har poppat dem tidigare under kvällen och är redo.
Pojkarna bli dock väldigt skeptiska till att gå dit när de ser kön som vi ska stå i för att komma in.
Flickorna, utom Clara då, håller oss lugna. Clara är nämligen 19 och det är 20års-gräns.
Hon är nervös och säger att hon inte kommer kunna komma in. In kommer hon och vi andra.
Och vem ser vi?
Är det inte Kabba krabban?
Jo, visst är de det.
Kabba är Tims kompis som åkte med mig, Anna och sofie till Prag.
Chokade att se honom där och vi snacker en stund.
En trevlig pojk.

Efter att ha lyssnat på lite indie och dansat loss lite framför scenen kommer SKWBN ut på scen.
Min röst är nu verkligen död men jag skriker och klappar ändå.
Det var underbart att höra dem igen. De spelar min och Annas absoluta favorit Funeral faces och en hel del nytt.
Det var hett och bra. Jag skriker mig ännu hesare och dansar loss med Anna.
Oh SKWBN var har ni varit sen vi såg er sist live? Ni är ju så underbara.
http://www.youtube.com/watch?v=ZrGMXi3zrnM <- om ni vill se/höra.

Boysen är fortfarande skeptiska och står och dricker öl bakom oss. Anna och jag pratar om att vi kanske ska sluta ta med oss såna partypoopers nästa gång. I alla fall när det är något så bra som SKWBNs.
När de väl slutar poppar de andra loss, även boysen till indiepop och det blir vacker pardans.
Själv känner jag mig helt körd och sitter på en stol.
Tittar på de andra.
Jag inser att jag måste hem och känner mig värre nu i kroppen, vilket kanske i och för sig inte är så konstigt.
Tar med mig Anna och går hem.
Jag säger till henne att det kanske inte är så bra att jag jobbar dagen därpå.
Hon håller med och jag inser att jag måste ringa jobbet och säga det.
Som tur är har McD öppet länge så när vi kommer hem ringer jag och får fram att jag inte kommer kunna göra något på jobbet i med ingen röst.
Folk som jobbar natt är alldelles för pigga och skriker saker i bakgrunden om att man kan vara sjuk på dagen men inte på kvällen och det är klarat att jag ska jobba.
Men inte, jag tar ledig och hostar sönder mig under morgnen.
Jag ska jobba på det där att bli frisk idag och försöka klara det så bra som möjligt.
Snart är jag och min röst tillbaka. Kanske...

Sysselsättning.

Som sjukling får man ta och sysselsätta sig och hoppas på att bli friskare genom att
sysselsätta sig på ett lugnt sätt.
Mitt sätt har varit TV-serier.
Jag har sett på "Dexter", "Everybody hates Chris", "Will & Grace", "Scrubs" och "That 70's show".
Samtidigt har jag legat på soffan för att inte ta ut mig för mycket.
Så fort jag rör mig skakar hela jag och jag blir utmattad av att inte göra något.
Det känns lite jobbigt.

Jag har också varit tvuvgen att ta mig ett varv till apoteket för att fylla på med mediciner så som nässpray,
halstabbetter och värktabletter.
Det känns inte så bra att behöva lägenheten och känna sig som en stor snorboll som går omkring och
hostar på människor hela tiden.

Jobbet ringde också för ett tag sen och frågade mig om jag tänkte vara sjuk i morgon också.
Jag vill inte, har varken tid eller råd att vara sjuk så vi bestämde oss för att jag i alla fall skulle komma dit och se om det går att jobba. I värsta fall får jag väl gå hem igen.
Jag ska bli frisk. Det funkar ju inte och ligga här, även om det är kul med TV-serier ett tag,
och förlora pengar som jag annars skulle ha tjänat.
Tror ni som jag att öl hjälper mot sjukdomen? :P

Ont, hosta och lite sömn.

Under hela natten har jag haft svårt att sova.
Sovit korta stunder och sen väckte hostan mig och en näsa som rinner.
Ont i halsen och blandningar mellan att frysa och vara kall samt konstant tröst.
När klockan blir fem ger jag upp att ens försöka sova.
På mitt jobbschema står det att jag ska jobba 09:30 idag, men jag inser ganska snabbt
att det inte kommer att gå. Man vill inte ha sina hamburgare nerhostade eller bli nersnorad av tjejen i kassan.
Jag ringer jobbet så fort de öppnar och pratar med chefen.
Till en början får jag inte ut några ord för att halsen är torr och äckligt trots liter av vatten timmarna tidigare.
Jag har en bra arbetsmoral och känner mig därför dålig när jag ringer bara några timmar innan mitt pass och säger att jag inte kommer kunna jobba.
Väl efter det så tänker jag att det är dags att ändå försöka sig på sömn och somna genom att glo på TV-serier på soffan. Runt om mig ligger tusentals använda näsdukar och andra oanvända som jag använder mer och mer.
Hostar, dricker vatten och svettas.
Efter en halvtimme känner jag att ögonlocken blir tugna och jag somnar i en allt för konstig position i soffan i några timmar.

När jag vaknar mår jag lite bättre.
Inte tillräckligt bra för att göra något men lite mer klar i huvudet och hostattackerna kommer allt mer sällan.
Huvudet dunkar och kroppen känns konstig.
Jag tror att jag är ganska sjuk nu.

Äventyret.

Då var jag tillbaka från mitt Motala och Tranås äventyr som jag har haft under några dagar.
Det var mycket trevligt. Många aktiviteter och nya människor hela tiden.

Det börjar med att jag kommer till Motala och promenerar med Ida till lägenheten där hon bor.
Vi hänger ett tag och äter lunch för att sedan göra oss i ordning för kvällens aktiviteter.
Det är nämligen så att vi skulle på förlovnings-/inflyttingsfest i Tranås. Klara blir vi och sätter oss i en bil för att åka på en liten roadtrip några mil.
Väl framme är partyt i full gång. Alla pratar med alla och umgås.
Några timmar går och sen är det dags för att gå ut och göra Tranås osäkert.
Vi vinklar iväg och det är vi som är festen på stället. Dock stänger de tidigt så vi drar tillbaka till där vi kom från för att efterfesta en smula.
Värdparet somnar först, men vi andra har det trevligt ett tag tills tröttheten når oss. Själv somnar jag på en soffa och vaknar med att se fyra par fötter bakom mig. Fyra flickorna jag var med hade nämligen somnat på en luftmaddrass för två på vardagsrumsgolvet.

Nästa dag är där och vi vaknar och beger oss med bilen tillbaka till Motala något trötta.
Idas far fyller år och det ska firas i deras sommarställe utanför Motala.
Efter några timmar av soffliggande i lägenheten blir vi upphämtade för att åka till landet.
Där träffar jag alla Idas närmaste släktingar och leker landsliv.
Mycket trevligt var det med aktiviteter som badminton och kubbspel samt trevligt sällskap.

Då var ännu en dag slut och vi beger oss till lägenheten.
Jag somnar så fort mitt huvud nuddar kudden.
Sista Motaladagen är kommen.
Det blir en lugn dag.
Ida och jag driver omkring bland affärer i Motala.
Senare träffar vi Elsa för att fika på ett café.
Sitter där och pratar och umgås till det är dags att gå till tågstationen och åka tillbaka till Stockholm.
Känns lite konstigt just då, eftersom man har slängs in i ett annat liv under några dagar och
så plötsligt ska man tillbaka till sitt "vanliga" liv och till jobbet.

Jag far iväg.
Ser på Södermanland utanför fönstret och smuttar på te.
Plötsligt är jag framme i Stockholm.
Kommer hem i någon timme och sen blir jag upphämtad igen för att åka för att till internationell mark,
nämligen Arlanda.
Mor kommer hem från Peru och min invalid till far hade frågat mig tidigare om jag ville följa med.
Vi kommer dit och jag kör omkring med far i rullstol. Vi fikar för alldeles för mycket pengar,
och sen ser vi mamma komma med en stor väska och massa grejer med sig.
Kör tillbaka invalidfar till bilen och åker tillbaka till Stockholm.
Väl hemma somnar jag för att sova tills det är dags för en dag på jobbet.
En dag i vardagen.

Kvällen & helg

Så är ännu en jobbvecka passerat förbi och det har gått och blivit helg.
En helg då jag också är helt ledig.
Ikväll ska det därför firas med att gå på gula villans första pub för terminen.
Mirjam kommer hit om ett tag för att vara här innan vi åker vidare.
Sen blir det kära återseende av människor man inte har sett på ett tag.

Lördag morgon ska spenderas på tåg i några timmar för att ta mig till Östergötland
för att träffa Ida i några dagar. Vara på äventyr i annan stad helt enkelt
Ska bli skoj det med. Det var ett tag sen jag träffade Ida också.


Ida vinkar där, med peacetecken, mig välkommen och jag vinkar farväl till er läsare i några dagar.

Fynd.

Idag är det torsdag och jag är ledig.
Min dag började med en promenad i regn och väldigt äckligt fuktig värme.
På något sätt hamnade jag inne i stan efter att hoppat på en buss.
Där fortsatte promenerandet gata upp och gata ner.
Hittar ett mysigt kafé och sätter mig där för att äta en sen frukost.
Sitter där och tittar på människorna åt och drack te.
Efter ett där drar jag vidare ut i staden och fortsätter och promenera.
Drottinggatan blev min nästa destination där jag började fönstershoppa.
Gick in i flera affärer för att titta runt.
Letade efter fynd i form av brottarlinnen och båturringade tröjor.
Dessa tycker jag blir svårare och svårare att hitta (för en rimlig peng)
och jag vill alltid ha fler av de sorterna. De passar väldigt bra för mina bredda axlar.

Letadet började dåligt, men jag roade mig med att kolla på skor och allt annat som fanns i
de olika affärerna.
Kom in på JC för att titta på den nya ekologiska kollektitionen som de har där.
Fina grejer var det som verkade riktigt sköna, men tyvärr lite för dyra för min ficka.
Tittade också på Fairtrade-kläderna på Top Shop. Riktigt fina, men sånt får man ta någon annan gång kanske.
Jag letar bland reavaror och i ett hörn hittar jag en hel rad med brottarlinnen i flera olika färger till det otroliga priset 29 kronor/styck.
Överlycklig blir jag och tar med mig ett linne av varje färg in i provrummet och provar vad som funkar.
Färgerna som väljs är orange (perfekt till min hudfärg), solgul och brunt.
Färger jag inte alltid brukar ha men lite färg skadar väl inte tänker jag och fortsätter vara överlycklig över mitt fynd. Man blir ju så glad när man hittar något som verkligen passar och man har letat efter. :)

Gunga benen.

Vad underbart det kan vara, trots regn, att sitta på en uteservering och
lyssna på livemusik av Johan Borgert och Holy Madre med en öl i handen.
Gunga fötterna och njuta av skön musik och människor som skyddar sig mot regnet.
Med en god vän sitta och digga musiken och drömma sig bort till en annan värld.
Man kan ha det så bra ibland.

Sambo.

Min sambo har åkt till Norge och när hon kommer hem är jag på äventyr i andra delar av Sverige.
Vi träffas inte så mycket och så har det varit hela sommaren.
En gör något där och den andra är någon annanstans och sen byter man plats typ. Den andra är borta och den första är hemma.
Jag saknar min sambo.
Denna bild är tagen under vår minisemster i Trosa som vi hade för ett tag sen.
Visst är vi vackra?

Mat och vikt.

Jag har levt, som ni vet, på typ hamburgare och gröt.
Visst, jag har ätit en del andra saker också men mest så känns det som
om jag bara har ätit det.
Så igår kom jag fram till att jag kanske borde väga mig för att se vad
som har hänt viktmässigt med min kropp sen Mcd-tiden började.
Jag ställer mig på vågen och väntar på det värsta men när vågen visar
att den är klar så ser jag att skillnaden i min vikt, på nästan tre månader på McD är
ungefär ett kilo, vilket verkligen märks.
Jag berättar det för några vänner som direkt säger att om de skulle ha ätit som jag
på tre månader så skulle de vara tjocka nu, men så funkar verkligen inte min kropp.
Vet inte om jag ska vara stolt eller bekymrad över resultater. Jag bara konstaterar.

Telefonsamtal.

Telefonen ringer.
Privat nummer.

- Hej, det är Jenny.
- Hej, jag heter Johanna och ringer från Burger King.
Jag har en ansökan från dig på ett heltidsjobb du har sökt här.
- Ja, men nu är jag redan anställd någon annanstans.
- Okej. Tack då. Då vet jag.
-klick-

Snabbmatsbranschen vill ha mig.
Jag är hett.
Till historien hör också att samtidigt som jag ansökte dit så sökte
jag också jobbet på McD, alltså cirka fyra månader sen.
De är lite segare den där andra snabbmatskejdan.

Goda gärningar?

Idag var jag på jobbet och en man kom fram i luckan på
drive throughen och pratade en hel del om en massa med mig.
Om att han är konstnär som hade målat en tavla till en polisstation
och så fortsatte han och pratade om en hel del andra saker.
I slutet av samtalet gav han mig en hundralapp som han sa att jag
skulle göra goda gärningar för.
Han menade att någon måste börja göra goda gärningar och att han nu börjar
så då får jag fortsätta. Då kunde han få fler att göra goda gärningar.
Jag skulle till exempel bjuda någon på mat eller ge till någon som inte har några pengar.

Så nu sitter jag med en hundrig extra och funderar på vad jag ska göra med den.
Ska jag göra någon god gärning och vad ska det vara för god gärning i såna fall?
Har ni några tips att komma med?

Uppdatering om brännsår.

Det var ett tag sen jag skrev om mina brännsår och
det finns uppdateringar om det.
Jag har, tro det eller ej, inte bränt mig mer sen jag skrev sist
och dessutom har de brännsåren jag skrev om sist försvunnit.
De syns inte och jag kan alltså glömma att mina armar skulle vara
fulla med brännsår efter en sommar på jobbet.
Jag är lite chockad Jag trodde ju att jag skulle ha ett minne av jobbet
resten av livet i form av ett sår.

Nu är det dags att dra iväg till jobbet för ännu ett lunchpass.
Jag har lyckas få på kvällspass också de närmsta tre veckorna, men annars
är det bara lunch som gäller.
Kom förbi om ni vill skratta åt mig i mina mcd-kläder eller äta lite mat.

Rock and roll lifestyle.

Sen sist så jobbar jag fortfarande lunch på donken.
Det funkar ganska bra. Man märker att folk är på semester
eftersom det inte alls är lika mycket att göra nu som tidigare månader.
Jag slutar runt 15-16 varje dag jag jobbar och efter det då är mitt liv
fullt av events och saker som man ska uppleva.
Ofta är dessa events alkoholfyllda.
Jag och några vänner har börjat hänga på en pub som ligger två sekunder från
lägenheten om man går där de har öl och som är ett bra häng.
Vi började hänga där i torsdags och sen dess har vi varit stammisar.

Förutom häng där så har det varit singstarkväll med drinkar.
Väldigt högljuda sånger som sjöngs i allsång och skriksång.
Skoj var det och när jag och Clara rockade loss på
"Somebody told me" av The Killers och då var det verkligen drag.
Vi grejade den så fint även om det är massa text. Underbart.
Andra låtar, som "Ice ice baby" med Vanilla Ice var däremot svårare,
men överlag var kvällen hur kul som helst.

Igår var det den internationella pizzadagen och då blev det pizzabak och
ätande av allt för mycket pizza i Tensta.
Gör man massa pizza känner man behovet att äta massa pizza och man blir
riktigt, riktigt mätt att man inte orkar röra sig.
Snarare, Jenny somnar på en säng ett tag.
Skönt i och för sig, men ganska osocialt.
Ikväll blir det biokväll med några vänner. Ska bli kul det med.
Sommaren är bra, trots jobbet.