Året.

Som ni vet så är jag sjuk och när man är det så kan man inte allt för mycket.
Jag har sett på TV-serier och blivit ompysslad av Sofie som fixade mat, halstabletter och näsdukar till mig idag.
Hon sov här efter gårdagens utekväll.
Jag är så glad för att hon tog hand om mig för jag vet inte riktigt annars hur jag skulle ha fått i mig mat. Min röst är värre nu är tidigare, hostan är värre när den väl är igång och att lämna lägenheten idag är bara något jag inte hade tänkt att göra.
Då är det bra att man har en vän som fixar mat och sitter med en i soffan tills man somnar efter någon timme av Scrubs.
Som kommer med vatten till en när man ber om det med en röst som verkligen inte håller.
Jag borde verkligen inte prata mer på ett tag så att rösten kan återhämta sig. Bara skriva det jag vill säga till dem jag pratar med skulle nog vara det bästa.
Tack, Sofie för idag. :)

Sofie var här nästan hela dagen och hängde med mig.
När hon drog tog jag och lade mig i ett bad och tittade lite mer på TV-serier undertiden jag skrubbade varje millimenter av min kropp. Har man massa tid så kan man lika gärna göra det som något annat.
När jag väl började trötta på att titta på TV-serier eller i alla fall kände för ett uppbehåll hamnade jag i en mapp på datorn som jag inte har besökt på länge, nämligen goth-Jenny-mappen.
Anna var i Prag hösten förra året och jag minns att det fanns lite att göra då, eftersom det inte var så mycket skolarbete och jag var sambolös i Spånga plus hade en kamera.
Vad gör man när man har tråkigt en natt och har en digitalkamera?
Jo, man fotar, men så kul är det inte att fota lägenheten och jag tänkte inte gå ut.
Så alltså, vad fotar man om inte sig själv.
Igen, det är inte så kul att fota samma gamla vanliga sig själv så man måste komma på nya sätt. Det resulterade i att jag sminkade mig väldigt svart och började posa som en goth-tjej på olika ställen i lägenheten.
Det är få som har sett de bilderna jag tog då, men jag tänkte dela med mig av några nu.

Det är så ojag, men undertiden jag tog de bilderna hade jag det väldigt roligt. Jag saknar också mitt långa hår (som var superslitet) som jag har på de bilderna.
Och nu när jag ser det kan jag inte förstå att det snart har gått ett år sen jag tog de bilderna.
Ibland känns det som om man inte gör något men sen när man tittar på bilder som man tog tidigare under året minns man hur mycket det är som egentligen har hänt.

Jag har sen dess flyttat till en större lägenhet med Anna, läst 55 högskolepoäng, träffat massa människor, rest, lärt mig dricka öl, druckit öl, hållt i förfester och hängt mycket på Stockholms universitets gula villa, fått en alternativ sambo och en extrafamilj, hånglat och haft diskutioner om förhållanden, gått på konserter, själsökt, söndagsfilmer, försökt isolera mig, blivit moster och drömt en hel del och en hel massa saker bland mycket annat.
I Ally McBeal sägs det en gång att om du kan tänka tillbaka på det gånga året utan att gråta oavsett om det är av lycka eller sorg så är det en försummat år.
Jag har verkligen inte försummat ett år för jag kan inte låta bli att gråta när jag börjar tänka tillbaka av anledningar många.
Vi har alla hört uttrycket, man har det inte bättre än vad man gör det eller om man ska citera Freke istället man gör det inte bättre än vad man har det.
Oavsett så har jag gjort eller haft det väldigt bra det senaste året.
Jag vet att det är egentligen sånthär man skriver när ett nytt år börjar, men varför kan man inte tänka tillbaka och skriva om det lika gärna nu?
I mina sjukdomstankar känns det som en väldigt bra idé.

Här är min extrafamilj (kärnfamiljemedlemarna).
Från vänster: Thömas, Mirjam, jag, Freke och Anna.
Liggandes: Amy.

Sjuklingen är nu klar med sin nostalgitripp 2006-2007.
Over and out.