Sämsta dagen, verkligen sämsta.

I fredags var jag, Clara, Amy, Elias och Freke på villan. Det är inte något som händer så ofta längre men då hände det.
Amy hade ångest när hon kom till en ganska tom villa. Detta slutade med att vi hamnade vi baren med varsin shot i handen. Några gånger. Blandat med öl. Massa dans på ett tomt dansgolv och pratades med utbytesstudenter. Dessutom var Clara och jag citatmaskiner som skrek saker som "The world is our oaster!" och hade massa vodkalogiska tankar bland annat. Vi hade roligt och kom hem med sista tunnelbanan överutmattade. Däckade i våra sängar och vaknade få timmar senare.

Lördagen kom sen att bli årets sämsta dag.
Jag var så bakis att jag inte viste var jag skulle ta vägen. Eller jo, det visste jag. Jag skulle till modecenter och träffa mor och far. Det tog tusen år att ta sig dit och jag ville dö hela vägen. Världen var ett dålig ställe.
Väl framme på modecenter trängdes folk och kastade sig över billiga kläder i ett hus med dålig luft. Saker och ting blev inte precis bättre.

Följade konveration utspelade sig mellan mig och mor:
- Vad fin du är.
- Mamma, jag vill dö!
- Jaha. När kom du hem igår då?
- Eh. Halv fyra..
- Och när vakande du?
- Vid nio.
- Och du har inte ätit frukost än?
- Nej. Det är äckligt att äta när man vaknar.
- Ah. Det där kallas bakfyllo.
- Nej, mamma. Det kallas bakfylla.
- Ja, bakfylla. Du ser sliten ut. Du borde gå hem och duscha.
Resten av dagen flöt förbi i en koma när jag bara ville dö men gjorde alldeles för mycket.
Var hos syster och åt jättemycket grillat så att jag var mätt fortfarande morgonen efter.
Lekte med Tove och umgicks med folk samt somnade försent igen. Lördagens soundtrack var så mycket Ida Marias "Oh my god" som har textraden "Find a cure for my life". Allt jag ville var att den där känslan av att jag skulle dö vilken sekund som helst skulle försvinna. Clara och jag ville dö på soffan samtidigt när vi lyssnade på "We're going to die at the same time", den engelska versionen av Säkert! - Vi kommer att dö samtidigt.
Jag är så väldigt opå alkohol och funderar om det är ens värt att dricka något alkoholrelaterat någonsin igen (minst på valborg i alla fall). Det känns så väldigt ovärt att någonsin må så som jag mådde då. Jag hatar hetsiga löningsfredagar.