Epilator.

Anna har pratat om mycket om att skaffa en epilator, en hårborttagningsmaskin, till hushållet. Jag har inte tyckt att det har varit så nödvändigt och därför har vi inte skaffat det.
Här om dagen pratade vi om det igen när Clara var med. Det visade sig att hon redan hade en epilator.
Idag var det dags att prova det.
Vi tog fram den lilla farliga maskinen och satte på den. Den lät och snurrade mycket. Läskigt. Clara pratade dessutom om hur ont det gör men jag skulle ändå prova.
Anledningar: jag var nyfiken på hur det är samt att jag har längs hår på benen av sambosarna.
Efter nerkylning av det enda benet för att håren ska stå upp börjades det. Eller jag velade för alltid när sambosarna tittade på och gav olika råd om hur jag skulle börja.
Tills slut började jag och aj. Det gjorde ont, men efter ett tag vande jag mig. Dock är epilatorn jobbig på så sätt att den inte kommer åt överallt och det tar lång tid att få bort allt hår. Det kändes som för alltid jag höll på med den där maskinen innan jag var någorlunda nöjd.
Dock kände jag inte alls för att göra det andra benet sen och det jobbigaste är ju att börja så jag struntade i det. Jag tror att jag håller mig till andra medel av hårbortagning och känner mig glad över att vi aldrig köpte ondskans hårbortagning samt har ett orakat ben.
Epilatorn kanske får någon till chans någon annan gång men just nu känns den så väldigt ovärd för jag förstår inte alls varför människor (kvinnor) köper den lilla maskinen för massa hundralappar. Usch.