Planering.

Det är svårt att planera saker när man inte har någon sort schema av något slag.
Det är svårt för mig att planer vad jag gör i morgon typ. Jag vet inte om jag jobbar eller kanske drar till Trosa
över dagen bara för att jag kan. Allt är en möjlighet.
Det är svårt för mig och säga vad som händer om en vecka och när mor eller far ringer mig och frågar vad jag gör om en månad känns det ännu svårare att bestämma. Speciellt när far säger "Du får väl se till att vara ledig då". Hur då?
Det är inte som att jag tackar nej till jobb i min situation. Det är inte precis som jag lever lyxliv med semsterersättningspengar och småjobbslön.
Så fort någon frågar om jag kan göra något någon dag i den nära framtiden säger jag ofta ja, men med ett nej i bakgrunden för att allt kan hända tills dess. Spontanitet och arbetsökande (ja, jag vill fortfarande säga att jag är arbetssökande även om jag har jobbat tre pass på Akkurat så är inget klart förän jag har skrivit papper där) är svår planerat.
Jag saknar lite runtin eftersom jag tycker om det. Vakna och ha en plan om vad man ska göra med dagen. Lite fasta tider på saker och ting inte bara ta saker som de kommer även om det är skönt till och från också. Njuta mer av ledig tid vilket jag aldrig riktigt känner att jag gör längre då jag är ledig alldeles för mycket.
Jag skulle kunna sätta upp projekt för mig att göra, så som att måla insidan av de två garderober jag inte har gjort det i, städa, organisera mina papper som ligger överallt, börja skriva noveller eller vad som helst. Dock känner jag mig slö och alldeles för lat för sånt när jag nu ändå har tiden.
Vad ska jag göra för att inte slöa ner mig mer? Att ha egenpåhittade rutiner håller ändå bara några dagar åt gången så något måste göras. Det gäller väl bara att börja, men var?