Dear catastrophe waitress

Taggad och redo steg jag in på jobbet igår. Chefen sa till mig att inte vara rädd och ta för mig, vara trevlig och veta att det är bara att fråga så fort jag inte vet något. Visst, visst, tänkte jag. Jag är redo.
Uteserveringen stod på schemat trodde jag, men icke utan jag fick matsalen istället. Till början gick det bra. Snälla gäster och så vidare men ju mer kvällen gick ju mer fel gick det. Felbeställningar, glömda beställningar, strul med pengar, tappande av öl och annat. Dessutom skakade jag i hela kroppen så att bära drickor med dricka var väldigt svårt, något som jag annars brukar klara bra. Skit.
Men det är så bra personal på jobbet och jätteförstående. Som hela tiden frågar om jag vill ha hjälp och hur det går. Jag är ju ändå ny men ibland tycker jag att de är lite väl snälla mot mig, så som igår. Jag skulle nästan sparka mig själv efter igår. Skit.
Efter jobbet orkade jag inte ens ta en öl. Jag ville bara hem. Hem och sova. Glömma dagen och vara bättre idag när jag jobbar. För nu fan måste jag glänsa. Vara superbäst och göra rätt. 17-00:30-passet här kommer jag!
(förhoppingsviss hinner jag med sista tunnelbanan hem och slipper ta taxi då det är buss-strejk. Hoppas.)