Nu jävlar!

Det här med att hitta ett jobb har tagit för lång tid så nu tar jag fram hårdhandskarna och ska se till att skaffa mig ett jobb. Nu!
Jag kom hem efter att ha varit hemma i Trosa och bestämde mig. Nu är det dags att verkligen ta tag i det här. Sluta vara rädd för att misslyckas och gå in med den bättre inställningen 'jag kan få vilket jobb jag vill'-inställningen. Mycket bättre, inte sant?

Nannyförmedlingen jag var på intervju för för några veckor sen hade mailat och hittat mig en familj som vill träffa mig. Jag ringde upp mamman i familjen på en gång när jag läste mailet. Hon är intresserad av att träffa mig för intervju i morgon och skulle ringa tillbaka senare när hon hade pratat med sin man. Yes!

Jag sökte mig till arbetsförmedlingshemsida där jag hittade ett jobb som har öppen intervju imorgon på dagen. Score! Jag kommer att vara där.
Jag hittade fler jobb som jag kunde tänka mig och istället för att som vanligt 'bara' skriva ett mail och vänta att höra något slängde jag mig på telefonen. Prata-i-telefonskräck-försvinn! Jag ringde fyra arbetsgivare varav två svarade.
Ena sa till mig att skicka in en skriftlig ansökan också och var glad att jag ringde. Jag skickade den skiftliga ansökningen så fort jag lagt på luren.
Den andra sa till mig att komma dit på provjobb på söndag. Yes! Då får jag chansen sa han och jag kommer vara där mer redo än någonsin för att visa mitt bästa jag.

På fredag är det dessutom Stockholm maraton och då jobbar jag som coffeecow någonstans i Stockholm. Jag firar ett år som coffee cow då, eftersom jag började coffeecowa förra året på maraton. Ska bli kul och jag hoppas nästan att jag hamnar i Humlegården igen då det var en väldigt trevlig plats att vara på förra året.

Måndag blir det jobb på dagiset där Mirjam jobbar igen. Tredje gången. Ska bli kul att se alla barnen igen.
På onsdag bär det av till Sövlesborg och Sweden rock festival och jobba för caffé italiano och jag blir borta till söndag någon gång.
Nu jävlar har jag tagit tag i det här. Det händer nu. Jag ska få ett jobb nu och det är med basta. Nu ska jag söka aktivt och mycket!

Hässleby & sällskapsspel.

Jag sitter hemma hos Rasmus och frossar i frukost. Här finns det mjukt bröd, fil, ägg och allt det där som vi knappt aldrig har hemma hos oss. Rasmus har åkt iväg för att beskikta bilen så jag är själv i ett radhus i Hässelby. P3 gör mig sällskap och försöktet till att göra riktigt hårdkokta ägg (vilket inte borde vara så svårt, men jag har redan misslyckats idag med det) går vidare.

Igår cyklade jag hit, och jag hittade på första försöket (yes! Lokalsinne ftw!) från Tensta. Jag somnade i Rasmus säng när jag väl kom hit och tog mig en tupplur. Sen blev jag bjuden på middag och vi satt och pratade. Jag kände ett välidigt behov efter middagen att spela sällskapsspel så vi gav oss ut på jakt för att hitta dem. Vi hittade massa efter ett tag och spelade klassikerna 'Vem där?' och Kalaha. Spel som jag spelade mycket när jag gick på fritids. Nationalencyklopedin-spelet slutade vi kvällen med. Det som en version av TP fast kanske lite klurigare. Frågorna varierar väldigt mycket i nivå och man ska samla böcker till sin bokhylla istället för pluppar. På varje fråga kan man också begära en ledtråd på. Visa ledtrådar gör en bara mer förvirrad medans andra hjälper lite för mycket. Däremot tycker jag att frågorna ibland också är mycket roligare än vanliga TP-frågor. Speciellt kategorin ORD där man ska kunna ord av olika slag. Helt min typ av frågor. Andra frågor var också riktigt roliga och mer lärorika än då TP.

Vi spelade spelet väldigt länge så hela natten drömde jag om frågor av de olika slag. Småstressande drömmar med frågor som jag inte kunde svaret på. Konstigheter vad man kan drömma.

-

Jag är dålig på att uppdatera vad som händer mig.
Den största anledning är att det känns som inget alls händer mig. Samma sak av humörsvägningar, kaffe, en del öl, balkonghäng och litteratur i mängder. Försöka få ihop pengar för att klara nästa månads hyra samt mat är mitt svåraste problem just nu. Självklart kommer det en räkning till Stockholms stads bostadskö, något som inte kunde komma mer olägligt. Jag har levt på ungefär 100 kronor alldeles för länge. Jag plankar på kollektivtrafik och snyltar på sambor och pojkvän för att ha råd med att äta. Det känns för deppigt att skriva om. För egentligen mår jag ju bra, förotum pengarångesten.

Nu ska jag roa mig med kaffe och feministisk litteratur samt p3 på lagom volym.

\m/

Det är bestämt nu. Jag åker på Sweden Rock. Woho!
Jag ringde till slut och pratade med ägaren av Caffé Italiano och undrade om lön och sånt. Han informerade mig att jag får helt okej lön, festivalpass samt mat under tiden jag är där. Jag tror och hoppas att det löser sig med bilskjus dit och tillbaka så att resekostnaden inte blir lika hög som med festivalbuss. Det känns roligt.
Jag har spanat in några band jag vill se, om jag hinner eftersom jag ska jobba ganska mycket och är glad över att det kommer lite folk som jag känner.
Det ska bli fantastiskt roligt att jobba med kaffe igen och stå vid en espressomaskin och göra fina latte och cappos hela dagarna. Jag ser fram emot att få göra hjärtan och löv i mjölkskummet samt prata med massa 'rockmänniskor' hela dagararna.

Min andra festivalupplevelse samt mitt andra portabla kaffejobb, here we go!

Sweden rock festival.

Igår satt Anna och jag med blodpuddig(sjukt billig mat) framför oss och skulle precis äta lunch.
Då ringer min telefon och displayen visar ett nummer okänt nummer. Jag svarar. Det är chefen på Caffé Italiano som ringde. Caffé Italiano är små röda mopedbilar som drar omkring på festivaler och events med en esspresomaskin i bakutrymmet och serverar olika espresso-sorter, latte, cappo you name it.
Jag upptäckte detta företag förra året när jag var på festivalen Peace & Love i Borlänge och drack väldigt mycket av deras kaffe. Sen dess har jag blivit erbjuden att jobba hos dem på Malmöfestivalen förra året, vilket jag tyvärr inte kunde.
I år skrev jag ännu ett mail till dem och undrade om de kanske hade några jobb och därför ringde chefen mig igår.

Han pratade på. Han kände igen mig, eftersom vi både har pratas vid i person och telefon tidigare. Pratade om om konceptet och undrade om min kaffe-erfarenhet. Efter ett tag frågar han också om jag har tid och lust att åka till Sölvesborg den trejde till sjunde juni och jobba för dem under Sweden rock festival. Det är, om jag inte minns fel, Sveriges största festival, där massa 'rockmusiker' spelar. Jag får självklart festivalband och campingplats under festivalen och får dessutom jobba långa pass(kul, kul, kul!) med att tillreda kaffe åt metalmänniskor från en av de fyra mopedbilarna de har stående på festivalen. Sövlesborg är ganska långt bort härifrån så jag bad om att få tänka på saken för att ta reda på hur jag tar mig dit och se om jag har tid. Jag lovade att höra av mig idag med mitt beslut.
Jag har tid och det skulle vara superkul att åka. Det kostar dock en hel del att ta festivalbussen ner dit och det är en sådär härlig nio timmar på bussen tills man är där. Jag vet några människor som ska dit och det är ett flertal band jag kan tänka mig att se, om jag har tid. Jag känner mig dock väldigt velig.
På ena sidan så är det väl bara ta det och ha kul i några dagar i en annan stad, bo i tält och allmänt festivala. Andra sidan är att det är ganska mycket pengar att lägga ner på resan, vilket jag säkert kommer att jobba ihop ändå men jag hann faktiskt inte ens fråga om hur lönen fungerar igår, och att det är så långt bort. Jag är fast där om jag åker dit. Det finns inte en chans för mig att ta mig därifrån om det verkligen skulle vara hemskt.
Samtidigt så är det en upplevelse oavsett hur den är. Något jag med ganska stor sannolikhet inte skulle göra annars men ändå är sugen på att uppleva.

Om några timmar ska jag ringa med mitt slutgiltiga svar. Jag vet inte än vad det blir.

Liten.

Good old times? Faster Maija skickade nyss denna bild till mig. Jag för väldigt många år sen. Jag känns så väldigt liten med tandställning, halsbandet och örhängen jag inte har använt på år samt hängslerna. Däremot är jag för frisyren och borde nästan skaffa den igen.
När jag tittar på bilden känner det så avlägset.

Det här med att vara utan jobb är fortfarande bara sådär och börjar tråka ut mig på riktigt. Anna och jag sitter hemma i lägenheten och glor. Lyssnar på p3 och bakar pizza. Tvätten går i tvättstugan. Mitt rum borde städas och resten av lägenheten för all del också. Borde ta mig till banken, men det känns som att det blir sen. Jag ska till biblioteket och se om det finns några bra filmer att låna då Sandor slash Ida DVDn inte alls fungerar. En vanlig måndag alltså.

Fredag.

Fantastiskt!
Idag ska jag vika på Mirjams jobb. Därav den tidiga uppgången. Jag ska jobba med barn hela dagen på dagiset där Mirjam jobbar. Woho vad kul det ska bli!
Synd att det bara är för en dag dock.

Sen blir det att träffa Rasmus som kommer hem till Stockholm efter alldeles för lång tid i Boden. Dyvingesamborna får också en kanadenskisk couchsurfare som kommer under dagen idag. Det kommer blir en mycket bra dag, jag känner de på mig. Ännu en kaviarmacka och mer kaffe på vägen till tuben och jag är good to go.

Annika, jag skriver en rad om dig med.
Annika skulle se till att jag gick upp i tid idag, men jag klarade det bra själv och hon ligger och sover i Annas säng. Anniko, vi ses sen idag och hittar på bus?

Peace out! Den här dagen ska ut och upplevas!

Boken, inte filmen.

Här om dagen när det var så där bra väder satte jag mig på balkongen i solen och läste. Samborna var borta på äventyr så jag var själv hemma och det var väldigt skönt. Boken jag läste, var en omläsning, av Sandor slash Ida. En ungdomsbok som vann Augustpriset för bästa ungdomsbok i början av 2000-talet.
Ida har dåliga betyg, dricker alkohol ofta, är framåt, bor i Stockholm och har en deprimerad mamma. Sandor bor utanför Göteborg, blyg, dansare, har bra betyg och en familj med en mamma som har höga krav på honom när det gäller dansen.
Ida och Sandor börjar maila med varandra en dag och delar med sig av sina problem och sin vardag.
För några år sedan kom också en filmatisering av boken, som jag inte har sett.
Jag föredrar ju alltid böcker framför film och har i mitt eget tycke ganska dålig koll på film. Jag har inte sett någon av Kill Bill-filmerna eller flera såna filmer man 'ska' ha sett. När jag går på bio letar jag mestadels 'udda' filmer, såsom A Complete History of My Sexual Failurs (senaste filmen jag såg på bio) och andra indiefilmer.

Jag tycker inte alltid att det är så kul att böcker blir film. Mest för att det känns som om boken glöms bort. Jag vägrar fortfarande att se Twilight-filmen för att jag vet att den kommer förstöra bilderna jag har fått ifrån att läsa den första Twilight-boken. Jag har inte ens sett en trailer till filmen och önskar att jag inte ens hade sett några planscher på filmen. Så är det med flera filmer, att jag inte vill se dem för att det förstör bilderna jag hade i mitt huvud jag har fått av läsningen. Därför är det ofta nej till att se filmatiseringar när jag inte har läst boken. Om jag ser en film före jag läser boken ser jag bara skådespelarna som spelar i filmen istället för att göra mina egna bilder av karaktärerna inuti mitt huvud.

Jag kan också lätt bli irriterad när jag säger att jag roar mig med Alice till exempel och folk tror att jag menar en filmatisering av boken.
Det hände självklart också med Sandor slash Ida. Hur var filmen är inte frågan jag vill ha utan hur är boken istället. Jag tycker verkligen inte om att litteraturen göms bakom filmerna och nästa 'glöms bort' på grund av filmerna. Det är synd.
Just nu läser jag Coraline av Neil Gaiman. Inte ser filmen. Jag ser i och för sig fram emot filmen som är i samma stuk som The Nightmare Berfore Christmas och kommer att visas i 3D på biografer i Stockholm.
Men först boken! Jag ser mer fram emot att läsa klart än att se filmen. Kolla in trailern här.

Kär <3

Jag har gått och kärat ner mig. Jag är verkligen huvud över klackar, head over heels. Rasmus och jag har spenderat massa tid den senaste tiden. Vi har det bra.

Det dåliga är att jag har vant mig vid att ha honom nära och att vi träffas så gott som varje dag. Att vi båda har mycket tid till varandra. Det är mycket mysigt.
Nu jobbar Rasmus hela veckan i Boden, skitlångt bort. Då blir det inga spontana cykelturer med glass, inget klättrande på honom, pussande eller nätter i samma säng.

Jag pratade med Rasmus för ett tag sen. Boden verkar som en tråkig plats och människorna han jobbat med verkar inte vara de snabbaste i världen precis. Det är bra att prata med honom på telefon men inte alls samma sak som att prata med honom när han sitter bredvid mig. Jag ser mycket fram emot fredag 15:40 då han landar i Stockholm igen.

Tove och Sofia.

Jag förde över lite bilder från kameran idag och hittade bilder på Tove och nya systerdotter Sofia. De är fina det. Tove och jag är lek-kompisar. Det är roligt. Jag ska hänga med med syster och systerdöttarna. Det är alltid lika roligt och syster tycker att jag lär Tovsan 'dåliga' saker som involverar ljud, så som att slå på kastruller och att man ska låta när man blir körd på vagnen. Hihi. Jag ser fram emot nästa gång jag är där.

Rent.

Hemma hos oss är det väl inte alltid så rent. Man ser alltid lite damm här och var, borden kan vara fulla med smulor och spisen fläckig med gårdagens mat bland annat.
Jag stör mig på detta och städar en del. I alla fall så att man inte ser det värsta.
När jag var nyhemkommen från Tyskland dammsög jag lägenheten tre gånger på en vecka för att jag inte stod ut med att se smutsen som samlades. Jag kan ta på mig städandet om jag känner att det är mycket jag som har stökat ner och om jag ser en del i lägenheten som verkligen behöver städas. Jag har mycket tid så jag kan göra det. Däremot är det inte alltid så kul att det känns som om man är den enda i hushållet som gör det.

Jag fick ett ryck på mina sambor efter att jag hade spenderat en vecka i Trosa och jag kom tillbaka och såg att lägenheten var värre än någonsin. Jag ville direkt börja städa men kände inte riktigt att det var min röra, vilket ledde till att jag skrek på sambor. Jag har ju väldigt lätt att höga mitt röstläge när jag blir det minsta irriterad. Samtidigt vet jag att skrika inte riktigt funkar när man vill ha något gjort här...

Igår när jag kom hem efter en snabbvisit i Trosa var lägenheten skinade ren. Clara har dammsugit vilket syndes vilket så fort jag öppnade dörren till lägenheten igår kväll. Annika har städad badrummet. Lägenheten skiner och hela jag blir så glad när jag det. Jag är så glad att det är städat och jag ska krama Clara extra hårt när jag ser henne nästa gång.
Jag sitter på vardagsrummssängen och tittar ut i den så rena lägenheten och ler. Vad fint vi bor.

Tim!

Idag, om ungefär en timme, kommer lillebror, Tim hem!
Han har varit borta tre månader och glassat i Sydamerika men nu är resan slut och han glädjer Sverige med att han kommer tillbaka. Jag ska bege mig till Arlanda om en halvtimme för att hämta upp honom.
Det känns jättekul att han är tillbaka för att jag har saknat honom. En hel del. Nu hoppas jag att han stannar ett tag innan han beger sig iväg på nya äventyr. Woho för Sverige, eller i alla fall Trosa-trakterna. Jag ser fram emot att se honom komma ut med väska och mörkare än någonsin på Arlanda.
Den stiliga bilden är tagen några år sen på Tims student.