Sweden rock festival.

Igår satt Anna och jag med blodpuddig(sjukt billig mat) framför oss och skulle precis äta lunch.
Då ringer min telefon och displayen visar ett nummer okänt nummer. Jag svarar. Det är chefen på Caffé Italiano som ringde. Caffé Italiano är små röda mopedbilar som drar omkring på festivaler och events med en esspresomaskin i bakutrymmet och serverar olika espresso-sorter, latte, cappo you name it.
Jag upptäckte detta företag förra året när jag var på festivalen Peace & Love i Borlänge och drack väldigt mycket av deras kaffe. Sen dess har jag blivit erbjuden att jobba hos dem på Malmöfestivalen förra året, vilket jag tyvärr inte kunde.
I år skrev jag ännu ett mail till dem och undrade om de kanske hade några jobb och därför ringde chefen mig igår.

Han pratade på. Han kände igen mig, eftersom vi både har pratas vid i person och telefon tidigare. Pratade om om konceptet och undrade om min kaffe-erfarenhet. Efter ett tag frågar han också om jag har tid och lust att åka till Sölvesborg den trejde till sjunde juni och jobba för dem under Sweden rock festival. Det är, om jag inte minns fel, Sveriges största festival, där massa 'rockmusiker' spelar. Jag får självklart festivalband och campingplats under festivalen och får dessutom jobba långa pass(kul, kul, kul!) med att tillreda kaffe åt metalmänniskor från en av de fyra mopedbilarna de har stående på festivalen. Sövlesborg är ganska långt bort härifrån så jag bad om att få tänka på saken för att ta reda på hur jag tar mig dit och se om jag har tid. Jag lovade att höra av mig idag med mitt beslut.
Jag har tid och det skulle vara superkul att åka. Det kostar dock en hel del att ta festivalbussen ner dit och det är en sådär härlig nio timmar på bussen tills man är där. Jag vet några människor som ska dit och det är ett flertal band jag kan tänka mig att se, om jag har tid. Jag känner mig dock väldigt velig.
På ena sidan så är det väl bara ta det och ha kul i några dagar i en annan stad, bo i tält och allmänt festivala. Andra sidan är att det är ganska mycket pengar att lägga ner på resan, vilket jag säkert kommer att jobba ihop ändå men jag hann faktiskt inte ens fråga om hur lönen fungerar igår, och att det är så långt bort. Jag är fast där om jag åker dit. Det finns inte en chans för mig att ta mig därifrån om det verkligen skulle vara hemskt.
Samtidigt så är det en upplevelse oavsett hur den är. Något jag med ganska stor sannolikhet inte skulle göra annars men ändå är sugen på att uppleva.

Om några timmar ska jag ringa med mitt slutgiltiga svar. Jag vet inte än vad det blir.