Argt språk.

Jag är lite arg, eller ganska arg, på min mutlikultiklass. Så det här inlägget kommer vara ett argt inlägg om varför folk som går i min klass påstår sig vilja lära sig språket men inte gör något för att det ska hända. Jag måste avreagera mig.

Igår var jag på högskolan, som varje måndag. Jag kom tidigt så jag satte mig ner och började läsa. Boken jag läste vad Der kleine Prinz av fransosen Antoine de Saint-Exupéry. En klassiker, som säkert många känner igen. Den lille prinsen heter den på svenska. Jag läste den på tyska. Det är en kort bok på ~100 sidor med bilder utan vidare svårt språk.
Folk började droppa in i klassrummet och iraniern Arezoo satte sig brevid mig. Hon tittade på min bok och utbrister att boken är på tyska.
Ja, svarar jag. Vi läser ändå inte nybörjartyska och om jag vill lära mig språket bra är läsning på tyska bra för det. Arezoo tittade på mig och berättade en sekund senare att på tyska kan hon inte läsa. Hon undrade om boken var lätt att förstå och jag svarade ja. Hon skakade på huvudet och upprepade att det inte går för henne att läsa på tyska.
Arezoo har bott i Tyskland i över ett år, närmare två år om jag inte minns fel.

När vi sedan hade rast suckade de flesta eftersom de inte förstod tyskans imperativ, något som man hör dagligen i det tyska språket.
Jag pratade med några i klassen som beklagade sig om hur jobbigt tyska är. Jag tycker också att tyska är jobbigt ibland men jag pluggar för att få det rätt och pratar tyska med tyskar.
Det fann en av min kurskompisar konstigt.
- I don't speak german with germans.
- Why not?
- First of all I wouldn't understand them. And I don't meet any germans. All the pepole I met are from other countrys so everyone speaks wrong german.
- Yes, but you are in Germany?
- Yes, but I don't need german.
Denna polska tjej har varit i Tyskland två månader längre än jag. Hon pratar aldrig tyska förutom på lektionerna och umgås bara med utbytesstudenter. Med dem pratar hon bara engelska.
Dock har hon förstått att hon inte kan så mycket tyska som hon borde och försöker prata mer, men ger lätt upp när hon inte kan ett ord och byter språk direkt till engelska.

Brasillaniskan i min klass har bott i Tyskland två år och pratar troligen sämst tyska i min klass. Hon gör fel på regelbunda verb och allt som kommer ut ur hennes mun, vilket är väldigt mycket, är mer fel än rätt både uttalsmässigt och grammatiskt.
De här människorna är bara några exempel från min klass. Alla påstår dock att de vill lära sig språket.

Här om dagen sa vår lärare till mig att jag pratar för snabbt när jag pratar tyska för mina kurskamerater ska förstå. Något som jag berättade för Melanie senare som nästan blev arg eftersom jag pratar precis i samma tempo som hon och Sebastian. Hon sa att målet borde väl vara att prata som tyskarna pratar, i samma tempo och det är inte mitt problem om de andra inte förstår mig. Jag blev lite arg. Om jag nu spenderar min tid med att lära mig språket och använda det hela tiden, borde jag då inte få beröm då för att jag kan prata i normalt tyskt tempo?

Jag blir så irriterad på människor som om och om påstrår att de vill lära sig språket men inte gör något. Inte använder det och tror att på något magiskt sätt ska de kunna språket flytande när de vaknar en morgon. De bor många år i landet utan att använda språket eller inte ens bryr sig de säger saker fel och att tyskar har svårt att förstå dem.
Tror de att det räcker att går på tyska undervisning tre gånger i veckan för att lära sig språket om man aldrig använder det utanför klassrummet?
Varje gång vissa av dessa människor pratar tyska gör det ont i mig när de gör fel på saker vi pratat om i undervisningen flertalet gånger. Hur de inte bryr sig och tittar på mig för att jag ska komma på det tyska ordet för saker och ting.

Det är väldigt onödigt att jag lägger ner energi på att bli arg på det hela. Det är inte mitt problem, det är deras. Jag bara trodde att folk som flyttar utomlands också lär sig språket. Vad är det för mening att stanna i ett land om man inte kan språket? (kärlek räcker inte!) Jag förstår det inte.

Jag vet. Persiska, polska och portugiska är längre bort från tyskan språkmässigtsett än svenska och tyska. Båda germanska språk. De andra från andra 'språkgrupper'. Dock finns det undantagen också. Japanerna, spanjoren och australiensiskan pratar bra tyska. De påstår inte bara att de vill lära sig tyska utan gör det också.
När jag kommer tillbaka till Sverige vill jag kunna visa att jag kan tyska. Inte flytande, inte helt korrekt, men jag kan prata och klarar mig på min tyska.
När jag kommer tillbaka till Tyskland, efter en tid i Sverige, ska jag hoppa upp ett steg i språknivån för just nu känns det lite som om jag förlorar undervisningstimmar genom att gå igenom samma saker om och om igen.
Nu har jag avreagerat mig och ska ta djupa andetag innan jag kliver in i klassrummet idag så att jag inte exploderar.