Fylla.

Det har gått dagar.
Dagar med fylla.
Eller, ja. Firanden kanske man ska säga, för det låter lite finare och stämmer också.
I lördags tog jag tåget till Uppsala för att träffa Ida.
I hennes korridor skulle det vara förfest innan utgång på nation.
Ida fyllde nämligen år i söndags. Så där var jag.
I ett litet korridorkök med massa kostvetare runt om mig. I ett litet korridorsrum på golvet tittades på schalger med allt för fulla människor som skriker och fyller rummet.
På Norrlands nation senare dansas det. Norrlands är stort. Det är lätt att man går ifrån varandra. Detta händer också. Flera gånger. Vid ett tillfälle orkar jag inte ens leta efter Ida och gänget utan börjar prata/dansa med radom kille. Han bjuder på öl och vi pratar ett tag till.
Sen hittar jag Ida igen och glömmer den radom killen. Det sämsta var dock att jag gav mitt riktiga nummer. Jag måste sluta göra det.
I vilket fall slutar kvällen med nattmat på en full snabbmatsresurang och vinglade tillbaka till Idas korridorsrum mitt i natten. Hemma, 04:30.

Dagen därpå spenderas promenerade på Uppsalas gator och drickandes kaffe med Ida. Löve.
Underbar dag som slutar med ännu mer kaffe med två främlingar/nya bekanta och Mirjam.
Sömntrötterier hemma i soffan efter en hel dag av full rulle och kanske för mycket kaffe. Även om det inte kändes.

I går var det jävla St Patricks Day.
Denna spenderas på jobbet till 19:30. Därefter irländsk pub. Massa människor. Gratis öl. Snus och cigg (varför i hela världen?). Prat med en kock och nostalgiska espresso house fyllesamtal med en kollega i kilt.
Allt det där. Kvällen slutar lite i konstigheter men jag lyckas få tre hela timmars kvalitetssömn innan det är dags för öppningspass på jobbet. Åker hemifrån 05:20.
Klockan elva känner jag att det är dags att sluta dagen men det är massa timmar kvar tills mitt pass tar slut och jag knarkade kaffe för att ens kunna hålla mig vid liv. Usch, vilken hemsk dag det är.
Den bara fortsatte dålig och sämre. Karma kanske?