Livet i prickar.

Ni som läser kanske har förstått av tidigare inlägg att jag älskar klänningar.
I veckan som har varit skaffade jag mig en ny. En svart knälång klänning med (ganska stora) vita prickar på second hand (så klart).
Den har en A-formad urringning och korta ärmar. Ganska mycket en 50-60-tals klänning och jag ser lite ut som en bakgrundssångerska, en doa, i den. Det känns så väldigt hett.
Igår hade jag den klänningen på mig.

Idag när jag kommer hem från jobbet utsliten och smutsig hänger det en ny klänning i min lampa.
Det är en jättefin röd klänning med små vita prickar, djup urrringing i V-form och sidenband. Sambosarna visste att jag hade spanat in den klänningen, men aldrig trodde att den skulle passa. Storlek 34 är litet.
De hade i alla fall köpt den till mig och påstod att jag så klart skulle komma in i den.
Efter en dusch drar jag på mig klänningen och så den sitter. Underbart. Lite stor över brösten men annars helt perfekt. Det är kärlek förklädd i en klänning. Även om jag bara ska gå några hundra meter hem till Mirjam för middag så hade jag klänningen på mig och drog också på mig mina röda pumps.
Jag kände mig så underbart fin för visst var jag det.
Det var lycka in i själen. Livet i prickar är bra.

Everything is going wrong but we're so happy.
Lets dance to Joy division av The Wombats