Stopp.

Då var man hemma igen då.
Eller inte hemma hemma, men hemma hos mamma och pappa i Trosa.
Mamma och pappa hämta mig i Vagnhärad efter en bilresa, med ett antal komplikationer, som tog 14 timmar ungefär. Kort tid. Vägen ner tog 19 timmar efter andra komplikationer, men det är ett helt annat blogginlägg i sig.
Jag kände mig vemodig som lämnade Berlin. Den staden är för bra för att bara spendera några dagar i. Där ska man vara länge.
Nya människorna som man på vägen hem kände bra efter några dagar. KFC-frossa som sista måltid var en hit men också konstigt. Det är inte alla som köper kyckling för 500 kronor i massa olika storlekar och formar för att äta verkligen allt. Personalen och alla andra i restaurangen tittade på oss och skrattade eller likande.
Taxichaufförer är trevliga i Berlin. Man kan lära sig mycket av dem.
Döner, kebab men godare, är den bästa maten, som ska ätas på samma dönerställe varje kväll med ett sexpack Berliner-öl för fyra euro.
Kreuzsberg, Berlins söder, är klottrigt, billigt och speciellt.
TV-tornet är omöjligt att bestiga.
Att gå istället för att ta det den utbredda kollektivtrafiken slutar men att man går i mer än en timme istället för att åka fem minuter.
I Berlin har man pant på flaskor i barer. Det är konstigt.

I morgon kanske jag orkar hämta kameran och lägga upp lite bilder.
Dessutom skriva mer.
Nu ska jag stoppa lite från Berlin och softa i Trosa.
På torsdag blir det Barcelona.