Lättnad.

Idag på jobbet skällde min bitch till chef ut mig för något jag gjorde igår.
Hon frågade hur jag tänkte när jag gjorde det felet och bara bara ryckte på axlarna. Jag kände inte att det är värt att orka säga emot henne mer. Hon är minst årets sämsta chef och det kan de flesta hålla med om på jobbet.
Inget spelar ändå någon roll längre och det enda jag gör är att skratta inombords åt hennes ilska som inte leder någonstans.

Jag vet att jag var ledsen när jag blev av med jobbet men nu när lite tid har gått känns det som om det var det bästa som skulle kunna hända.
Hela jag känns lättare. Allt är lättare. Jag har mindre ångest och mindre stress. Tid för mig. Kan planera spontana saker som jag har viljat göra under en tid. Planera inför nästa termin och börja tänka efter vad jag verkligen vill.
De planerna handlar om andra saker än Stureplansjobb.
Jag känner mig glad och vet att allt kommer att lösa sig. Hur är jag inte säker på än men det känns lättare.

Inget kan få mig att sluta vara så glad som jag har varit de senaste dagarna.
Såhär glad är jag. (även om det här är en gammal bild) Hela tiden. Det känns skönt. Världen är lite vackrare nu.