Till sambos.

Idag gick jag mig lite vilse i Graal-Müritz vilket slutade med att jag var ute och gick i typ två timmar och helt slut när jag väl hittade tillbaka.
I alla fall så lyssnade jag på min mp3-spelare då och snubblade på en text från Navid Modiri och Gudarna. Jag tycker den passar bra in på mig, Clara och Anna. Några rader får vi var i låten.
Första delen där är till oss alla. Jag tror ni kan lista ut resten. :) Jag tycker dock inte att någon av oss är så konstig, knäpp, sjuk, mongo eller något i den stilen.
Saknar er!

Hennes hemlighet
De tycker hon är konstig när springer rakt ut i ett ösregn
De tycker hon är konstigare när hon kommer hem
och är pisseblöt igen

De tycker hon är knäpp när hon matar fåglar på sin balkong
De tycker hon är knäppare när hon hälsar på folk hon sett på stan fast bara en gång

De tycker hon är mongo när hon gråter för en död grävling hon sett
De tycker hon är ännu mer mongo när tittar på tecknat trots att hon har fyllt tjugoett.

(Nästa del här under är speciellt till dig, Clara!)
De tycker hon är sjuk när hon pratar om att åka till Asien
De tycker hon är sjukare när hon åker till Asien och sen kommer tillbaks igen

Refr.
Men hon vet hon vet
Det är hennes hemlighet
Hon vet hon vet
De vill gärna veta vad hon vet
men hon är tyst och säger inte det
Vintern kommer hon är utom fara
hon har nåt som håller händerna varma

De tycker hon skum när hon tar kort på sniglar
en dag efter regn
De tycker hon är ännu skummare
när hon framkallar korten och sätter upp dem på väggen

De tycker hon är störd när hon skriver dikter
om allt hon har för sig
De tycker hon är störd i allt hon gör
hur hon rör sig hur hon för sig

Ha ha ha
Vad bryr hon sig om det att de skrattar?
Ha ha ha
Vad bryr hon sig om det de inte fattar?