Tisdag.

Då sitter jag här i mitt rum med datorn i knäat och lyssnar på svensk musik.
Marc har gått och lagt sig för en stund sen. Det känns skönt. Vi har lekt hela dagen idag sen jag hämtade honom från Kindergarten. Galet jobbigt och Marc var svettigast när hans sängdags kom.

Annars har jag varit på ett ganska dålig äventyr som tog för många timmar. Det var till posten, till bilreparatören och sen ta s-bahn till folkuniversitet i Rostock (vilket i och för sig var kul) och sen tillbaka för att hämta bilen och vi fick vänta alldeles för länge.
I Rostock drack jag och Melanie kaffe och väntade på att registeringen skulle börja. Väl där anmäler sig Melanie på polska (så klart) och sen kom det svåra, att förstå.
Hon skulle skulle registera mig pratade självklart bara tyska och frågade saker om hur mycket tyska jag har läst och så vidare. Det gick okej tills det kom till de svårare frågorna. Damen frågade nämligen om jag ville ta Gothe-testet i tyska (vilket är som att ta Cambriges certifikat i engelska fast men tyska då) eller om jag vill gå den lätta vägen och säkert få bästa betyg på en lättare kurs. Hon verkade bestämd på att jag kan massa tyska och skulle klara av att läsa den svårare kursen också även om hon själv sa att den var jättesvår och det var inte så jättemånga som klarade den. Det var ganska självklart att jag valde den lättare kursen.
Dock skulle jag egentligen ha en ännu lättare kurs för att träna upp allt jag har glömt, men blev satt på kurs B1 och tillsagd att jag får byta om det är för lätt. Jaha.
Det är väl bara försöka. Jag tror att jag ska klara det om jag verkligen vill och annars är det bara att byta kurs om det verkligen inte funkar.
Kursen börjar den sjätte oktober så det är långt kvar så jag får väl försöka putsa på min tyska lite undertiden.

Sen har jag bara lekt med Marc mångt och mycket hela tiden tills hans läggdags. Jag är slut och har ont i nacken. Jag tror vi lekte lite för konstigt ett tag där eftersom kroppen är konstigt stel och så. Det är bara att vänja sig. Jag ska ju vara den bästa aupairen till Marc. Det känns som om han tycker mer och mer om mig och att han tycker om mitt sällskap. Han är ju ett ensambarn så det är roligt att vara sällskap till honom mestadels.
Mitt mål är att lära honom att dela med sig mera och att inte få konstiga raseriutbrott på minsta lilla som går över på tre minuter men som är ett helevete undertiden de pågår. Det kanske är klurigt men jag har ett halvår på mig.

Here we go!