Min tyskalärande vecka.

Den här veckan i DaF (Deutsch als Fremdsprache) har vi har tiden gått åt till konjuktiv II.
Konjuktiv II använder man när man har en önskan om något, allt man skulle vilja ha något. Man använder det också för att vara hövlig. Mina tyska-kunskaper är ju ännu långt ifrån topp och jag tycker att det är hysteriskt roligt att lära mig nya saker inom språket. Sånt som faktiskt används varje dag och sånt som jag inte hade någon koll på.

Så för att vara lite språknördig av mig, som kanske inte så många som läser detta uppskattar, kommer jag förklara hur man bygger konjuktiv II och markera det som är konjuktiv II med rött. Pedagogiskt inte sant?
Grunden till ena sättet att använda konjuktiv II är med verbet würden plus infinitiv (ett verb i grundform).
Så om någon frågar mig (hövligt) till exempel: Hättest du gern ein Pferd? Skulle du vilja ha en häst?
Jag kan genom att använda konjuktiv II svara: Nein, ich habe kein Pferd, aber ich hätte gern ein Pferd. eller bara Ja, ich hätte gern ein Pferd. Nej, jag har ingen häst, men jag skulle gärna vilja ha eller Ja, jag skulle gärna ha en häst. För att det ska passa till detta fiktiva exemplet.
Om jag ska resa hemifrån kanske jag frågar mina grannar om vissa saker innan jag åker, så som:
Könnten Sie bitte die Post aus dem Briefkasten nehmen? Skulle Ni (man Ni:ar ju här) snälla hämta in posten från brevlådan?
Men vänta här.. stämmer det med vad jag ovan skrev? Skrev jag inte att det är med ordet würde plus ett infinitiv? Jo, det stämmer. Man kan nämligen bilda konjuktiv II på flera olika sätt och würden är ett sätt. Det här sättet ovan bildar man genom att ta ett verb i preteritum och sedan böja det efter person. Så verbet ovan är haben (att ha) blir hatten (hade) i preteritum och i konjuktiv II hätten(skulle vilja ha). Man måste komma ihåg prickarna.

Sätt två kanske är enklare: Ich würde gern 1000 euro haben, dann würde ich nach Peru fahren. Jag skulle gärna ha 1000 euro, då skulle jag resa till Peru.
En irreal önskan alltså. Ett tänk om.
Egentligen en ganska lätt och användbar sak att kunna i språket, då det inte finns något annat sätt, har jag hört, att uttrycka en önskan på tyska. Dock är mitt huvud fullt av det just nu när jag försöker göra min läxa till i morgon och jag kan knappt se klart genom mitt konjuktiv II-moln, så det kan ha blivit några fel i denna beskrivningen. Rätta mig gärna.

För att avsluta detta inlägg så bjuder jag på en sista mening (utan några röda markeringar opedagogiskt nog) som min lärarinna gav oss som exempelmeningen: Sie hätten sich nicht zum Kurs angemeldet, wenn sie gewusst hätten, dass dieser Kurs so viel Konjuktiv II übt. Ni skulle inte anmält er på kursen, om ni visste, att i denna kurs tränas det så mycket Konjuktiv II.
Kanske stämmer?
Jag ser ändå fram emot en dag till av konjuktiv II i morgon och hoppet om att vi ska leka. Jag tycker om att leka.
Det är dessutom ännu en utmaning att förstå folk över språkgränserna i tysk klassrummet. Vi är alla "nybörjare" (nej, vi är bättre men då jag inte hittar bättre ord för så nybörjare duga) med massa olika nationaliteter.
Det finns folk från Japan, Tjeckien, Polen, Jemen, Pakistan, USA, Vietman, Iran... vissa av dessa pratar inte ens engelska så då är det bara tyskträning som gäller.
Bis Morgon!