Val.

Jag har funderat på det där med fria val när det kommer till en treåring.
Jag har aldrig jobbat med barn innan jag kom till Graal-Müritz och har ingen som helst utbildning vad det gäller barn men tycker väldigt mycket om de små liven och kommer bra överrens med dem. Självklart har jag lärt mig en hel den sen jag kom hit genom att lära känna Marc och se hur föräldrarna väljer att uppfostra honom.
Marc är en stor personlighet som gärna leker själv, men också tillsammans. Som går och tar sig en frukt när han är sugen på det och säger till om vad han vill göra. Något som jag finner bra. Han väljer vad han vill göra och gör det, om nu inte annat sägs till honom. Man ska prata med honom och berätta vad som händer om tio minuter, (då går vi till dagis, okej?) vad som händer i helgen (om du är snäll i veckan åker vi karusell i helgen, ja?) och så vidare samt lyssna på vad han svarar. Om han svara ja så brukar han snällt gå med på det han ska göra. Säger han nej eller inte än, så får man prata lite mer med honom om saken. Han har stor vilja och det är så svårt att få honom att lyssna ibland när han har bestämt sig. Det är bara att diskutera med honom och hoppas på att han ändrar sig eller förstår att det man vill är för hans bästa.

Varje morgon låter jag honom själv bestämma vilken mössa och sjal (då valmöjligheter på jacka och skor inte riktigt finns nu när det blir kallare för varje dag som går) han vill ha och ibland bestämmer han något annat han vill ha med sig eller att han vill åka kickboard till dagis. Han väljer också vad han vill äta till frukost, så klart.
Vissa saker måste jag självklart säga nej om. Så som att han vill ha gummistövlar på sig när solen skiner. Gummmistövlar är toppen och jag skulle gärna ha de på mig hela tiden men vet att det inte är ultimat. Visst när det regnar för man inga blöta fötter men annars blir de lätt kalla och funkar verkligen tyvärr inte alltid. Hur mycket jag och Marc än vill det.
Sen då, hur mycket mer ska jag låta honom välja?
Jag vet att valet inte är upp till mig heller då jag inte är förälder, men jag spenderar ändå någon timme per dag ensam med honom och då är det jag som ska bestämma.

Idag lät jag honom gå till dagis med ett paraply. Inte för att det regnade men för att han ville ha det. I min värld är det inte en så stor grej. Om han vill gå de 500 meterna till dagis med ett paraply så varsågod. Det är inget att diskutera och jag är ganska säker på att om jag hade sagt nej om jag hade berättat att sånt får man ha när det regnar skulle han ha låtit paraplyt vara så som han gör när jag säger samma sak om gummistövlar. Samtidigt så gör inte paraplyt honom på något sätt kallare eller mer osäker (så som kickboarden gör efter regn då halkfaktorn är hög) eller på annat sätt illa honom. Det är bara något han håller över huvudet.
När vi kom till dagis undrade en av dagisfröknarna om det regnade på grund av det. Nej, nej och jag tror vi fick en liten frågade om ändå glad blick på paraplyt.
Hur stor nog är man att göra sina egna beslut vid tre års ålder? Självklart beror det på barnet och dess utveckling, men hur många egna beslut ska/kan han gör själv?