Fixat.

Den där provångesten jag hade försvinner långsamt ju mer jag plugga och inser att jag kommer att klara det med minst ett gut i betyg.
Idag har jag fixat resa till Berlin, där ifrån jag flyger den sjätte, med samfärd dagen innan. Billigt och bra. Jag sover hos Melanies föräldrar den natten och på något sätt kommer jag komma ut till flygplatsen sen. Det borde inte vara så svårt.
Jag har packat och vägt mina väskor. Just nu är det hela på ~25kg. 23kg får jag ha med mig samt åtta kilo handbagage. Allt är inte än packat men jag är ganska säker på att jag fixar det. I västa fall får jag väl pugga ut en hundring eller två för övervikt, så det går.

Ikväll blir det med största sannolikhet min sista utekväll i Rostock. Det blir en multikultigrupp som går. USA/Porto Rico, Japan, Sverige(x2) och Frankrike är med. Ska bli mycket roligt och jag längtar tills det är dags.
Smart som jag alltid är, har jag lyckats boka in tandemcykeltur i Rostock på söndag mycket tidigare än vad jag tror att jag orkar. Det kommer säkert bli super. Människan jag ska tamdema med heter Henry. Han och jag har tänkt att träffa varandra tidigare, när jag var ny i området, men det blev aldrig av. Detta genom couchsurfing-sidan. Häromdan tog han kontakt med mig igen och det visar sig att han åker till Stockholm på fredag, precis som jag, och behöver en soffa och sova på. Självklart. Fixat.

Veckan som kommer tror jag kommer flyga iväg. Det blir tvätt, packning, gym, fika, plugg och så vidare. Innan jag vet ordet av det kommer jag vara på flygplatsen i väntan att stiga på ett plan. Allt känns så fixat och klart. Det är inte mycket tid kvar och jag känner mig redo. Let's get this show on the road!

Every Goliath Has Its David

coward. I've got puppy eyes that I'm not afraid to use.

Semla.

Här om dagen var det fettisdagen, alltstå dagen för semlor. Semlor är något jag älskar och brukar äta alldeles för många varje semelperiod. Varje gång jag går förbi ett kafé eller konditori som säljer semlor köper jag minst en. Den enda som jag känner som slår mig i semelätning är syster stor. Jag har saknat semlor sen jag hörde att man kan köpa de i Sverige för några veckor sen när försäljningen började. Jag och Oliva, den andra svenskan här, har flera gånger pratat om att vi ska baka semlor när det är dags.
Igår bakade vi en kladdkaka istället och kom fram till var man kan köpa semlor. Säkert inte alls lika goda som i Sverige men bättre än inget alls, nämligen IKEA. Vad gör en svensk i utlandet när den får hemlängtan? Just ja, åker till IKEA.
Idén kom till oss och vi insåg att det måste utföras så snart som möjligt, så om en timme åker jag till IKEA och äter mig supermätt på semlor. Semlor, semlor och temlor.

Jag har också instuerat välkommskommiten som möter mig på flygplatsen den sjätte mars (en vecka kvar!) att ta med sig semlor. Jag ser fram emot det.

Provrunda, del ett.

Idag har jag gjort ett halvt Goethe-prov. Det var läsförståelse- och hörförståelsedelarna jag gjorde. Goethe-institutets hemsida har ett provtest som jag igår skrev ut också med lösningar så att jag kan rätta mig själv och se vad jag ska öva på.
Jag tog det väldigt seriöst. Jag satte mig vid matbordet och gjorde delarna. Det kändes lite när man gick i femman/sexan och ska göra nationella provet i engelska, förutom att jag var ensam. Läsdelen gick helt okej. Jag är lite missnöjd med mig själv på de felen jag gjorde. Slutresultatet blev 69% rätta svar. Jag svor för mig själv när jag hade rättat klart. Jag ska klara mer än så och mitt mål är 75%.

Sen gick jag vidare till hörförståelsen. Ljudfilen körde jag igång på datorn och lyssnade igenom mig en halvtimme av samtal om olika saker medans jag svarade rätt eller fel på påståenden. Vid rättadet gick hördelen bättre. 90% rätt och jag vet egentligen att jag kan bättre än så. Att förstå det jag hör är det minsta problemet jag har.
Jag är väl nöjd så här i efterhand och vet vad jag behöver plugga mer på i läsdelen.
Imorgon ska jag ta del två, skrivförståelse. Min svåraste.
Jag kommer nog ta och prata lite för mig själv om det angivna temat, men det är ju något jag inte kan rätta mig själv på precis. Vi får se hur det hela går. Idag känner jag mig mer redo för när det är dags på riktigt. Jag kommer vara klar när jag är tillbaka.

Språksjälvförtroende.

Under min tid här har det pratas mycket om språksjälvförtroende. Att man ska våga prata. Kasta sig ut och prova sin tyska. Därmed ska man lära sig och höra språket så att man med magkänsla kan avgöra rätt från fel. Det sa min lärare.
Jag har tänkte en del på det där och kommit fram till att mitt språksjälvförstroende varierar väldigt mycket.

Mestadels har jag inga som helst problem att prata tyska. Det bubblar ur min mun och jag klarar det okej. 'Det bubblar' är också det som är en del av problemet. Det kommer ut ur min mun utan mycket större tanke, vilket gör att jag gör onödiga fel, som jag vet rätt på och kan rätta sekunden efter, och som jag stör mig på. Man får inte alltid en chans att rätta sig dock, och jag tycker inte längre att det viktigaste är att göra sig förståd utan jag har högre krav på mig själv än så. Jag ska kunna prata så korrekt som möjligt. Om jag har lärt mig något så ska jag kunna det utan att tänka. Punkt.

Tyska är också hittills det ända språket jag skäms på och faktiskt kan vara nervös på. På svenska och engelska har jag lämnat det för länge sen. Det är väldigt sällan jag skäms för något. Tyskan gör mig osäker till och från. När jag pratar länge med tyskar känns det som mest. Det handlar om att jag är rädd att de inte ska förstå mig. Att mina uttal är långt bort frå de de riktiga tyska uttalet. Att mina mening blir luddiga för att jag försöker förklara något som egentligen är svårt för min språkliga nivå, vilket jag försöker mig på för ofta för att det ska vara bra för mitt språksjälvförtroende. Jag hoppar i lite väl djupa vatten, men jag kan inte låta bli. Speciellt inte när det gäller Sverige. Om någon frågar mig om något om Sverige eller påstår något ger jag mig bara in i konversationen oavsett om det handlar om invandrarfrågor eller mängden reklam i TV.
Just nu är mitt språksjälvförstroende lågt. Jag är rädd för Goethe-certifikatet som kommer allt närmare och närmare. Mitt mål är att nå minst 240 av 300 poäng. Det skulle ge resultatet Gut vilket jag gissar skulle motsvara ett VG i svenska betyg.
Jag sätter verkligen press på mig själv. Vissa dagar undrar jag hur svårt det kan vara. Jag kan tyska, det är bara köra och göra sitt bästa. Det kommer bli bra.
Andra dagar sitter jag med en uppslagen grammatika som jag läser grundligt igenom. Läser massa på tyska för att samla ord till mitt ordföråd. Jag känner mig på dessa dagar väldigt stressad och att tiden inte räcker till. Känslan av att vilja ge upp kommer till ytan ibland, men den trycker jag snabbt ner igen.
Jag ger inte upp. Jag måste klara det här. Jag ska klara det här. Jag kommer klara det här.

Jag ser inte fram emot dagen, utan bara när jag väl är klar. När det inte finns något mer jag kan göra än att vänta två veckor på mitt provresultat. Dit längtar jag.

Desperat!

Igår insåg jag på riktigt att jag snart är tillbaka i Sverige och att inget mer kommer vara gratis. Jag har bott ett halvår med gratis hyra, mat och tågkort. I Stockholm är det hyra och mat som ska betalas. Flygbiljett hem samt transsport till och från flygplatsen. Sl-kort(låg prioriet just nu) och säkert en hel del annat som jag kommer inse att jag behöver när jag kommer tillbaka.
När man bor gratis och allt är typ gratis får man ju inte heller så mycket lön, vilket har fungerat bra här. Sverige är dock dyrare än Tyskland och jag insåg ganska snabbt att jag måste ha ett jobb så snart som möjligt.

Jag kommer, till Stockholm den sjätte mars verkar det som, och kan tidigast börja jobba tionde mars på grund av Goetheprovet. Det gör att jag söker jobb som en tok. Jag är desperat och jag har inte tid att ha krav på de jobben jag söker. Hur desperat jag är märkte jag när skickat ett mail till en förre detta arbetskollega på McDonalds och frågade om de behövder personal. Jag tyckte verkligen inte om, men inget jag ångrar då det är något som är bra att ha på CVet. Min själ grät lite över tanken att börja jobba där igen.
Det finns några jobb jag verkligen vill ha, så som ett baristajobb, och andra jag bara söker. Jag menar inte att säga att det är 'dålig' jobb, bara jobb jag är mindre sugen på och inte brinner för lika mycket.
Alla tips om arbetsplatser som söker tas emot. Någon som behöver en trevlig fyra(fem) språkig servismännska som kan sälja med kaffe-intresse och barnkärlek?

----
Update:
13:00 - Jag har sökt 16 jobb idag plus tagit kontakt med gamla jobb. Jag förtjänar en tupplur.

Torn & citat.

Filmat i Berlin.
Vi hamnde på kareokebar i Berlin. De berättade för oss att de har de flesta låtarna, vilket inte alls var sant, och att det bara var att skriva ner namn och artist på ett papper så får man sjunga. Natalie Imbruglias Torn villes sjungas. Dock fanns den inte! Skam.
Så här går vi sent på natten och sjunger den för full hals. Jag tror att man hör mitt vårl, för man kan knappast kalla det sång, mest. Vad man ser är typ inget.

Vi skrev också en citatlista i Berlin.
Väldigt intärn och man förstår inget om man inte var med, tror jag. Den kommer här också.
Det är Amo som står för det flersta citaten, precis så som det brukar vara.

Måste de kolla pass på ALLA?!? - Amy
Jag vill ligga med mat. - Amy
Allas öl är Antons öl. - Amy
Jag vill ta mat till dagis. - Amy
Jag vill ta mat och göra saker med mat. - Amy
Amy kan kissa utan trosor! - Clara
VEM är Puck? - Anna
Clara, clara - tänk PUNK! - Anna
MOAHAHAHA - Clara
När isen smälter!!! och tills dess - har jag ett SUGRÖR! - Anton
Because you're getting SO BIG otherwise - främling
I wish I was a rabbit in a hat. - Annika
Det ska inte vara vätska - det ska vara mjölk! - Annika
Jag vill ta mig i skrevet lite grann! - Amy
Det slutar inte förän man har en mystisk sjukdom. - Annika

Amy om hennes kille/fästman Elias.
Jag måste umgås med lite killar - inte bara Elias!
Elias är liksom HÄR! *Amy pekar på sina bröst*
Jag har Elias - jag måste träffa MÄN!
Män är pojkar. Så Elias är en man...

Jag tror inte att jag är kissfärdig? - Clara
Jag bara tänker på Johans kalsonger hela tiden. - Jenny
Annika - Det är dagis utan barn.
Jenny - Det är himmlen.
Min stol kommer ligga med Anton. - Amy
Anton är ändå en pojke. - Amy
Den är så god så det pirrar i armarna. - Anna
En GRUL! - Annika
Vem behöver text när man kan headbanga? - Anton
Jag har mer fett på min näsa. - Clara

Telefon.

Igår kväll hade jag en riktig telefonkväll. Jag är egentligen inte ett så stort fan av telefonerande men det är nödvändigt när man bor långt bort.

Jag pratade med mor och far om Peru, avstånd i Sverige och hemresa bland annat.
Därefter satte jag mig i soffan för att titta på en tysk komedi, Sonnenallee. Då ringde telefonen och Olli var på andra änden av telefonlinjen. Vi satt båda framför TVn och kommenterade filmen på tyska, pratade om tysk grammatik, långa resor, svenska och dumma skoluppgifter. Jag lät mig efter en timmes telefonerande också övertalas att åka till Frankfurt över helgen.
Därefter tog jag och slog nummret till en främlig och pratade på tyska om att få åka med till Frankfurt från Rostock. Jag vet att min tyska per telefon när jag ska vara informativ och fråga saker behöver förbättringar, artighetsmässigt mest, men jag lyckades bra att ta mig igenom samtalet. Prata stunt på tyska i telefon är däremot numera en barnlek. En plats finns nu för mig till Frankfurt och det var väldigt mycket billigare än att åka tåg.
Jag ringde Olli lite snabbt och berättade att jag hittade en resa dit. Olli berömde mig för att min tyska bra nog att klara såna saker själv och sa att jag har blivit mycket bättre på tyska sen vi började prata med varandra i telefon, i oktober, då jag knappt vågade prata tyska och snabbt gick över till engelska.

Sista samtalet gick till Tensta. Jag pratar med Mirjam, Anna och Annika och får reda på vad som händer där. Det var så fint att höra deras röster igen. Höra vad det har för sig och bli uppdaterad om allt som händer i deras liv.
Från att prata svenska och tyska samt lyssna till lite finska gjorde mitt huvud inga knutar. Jag är glad att språkväxlingar bara år bättre och bättre för mig.

Lek, lek.

Tot.

Idag när jag gjorde Marc redo för dagis pratade vi lite om att jag snart åker tillbaka till Sverige. Så här lät det, fast på tyska.

- Du stanna?
- Ja, jag stannar i två veckor till.
- Sen flyger du.
- Ja, jag flyger tillbaka till Sverige.
- Sverige? Ja... och sen kommer du tillbaka?
- Nej..
- Med ett rött flygplan.
- Nej, jag tror att flygplanet kommer vara blått och vitt.
- Ja, och rött.
- Nej. Men går det?
- Jag vill också.
- Du vill också flyga flygplan?
- Ja. Då kommer ditt flygplan flyga *visar med händerna hur planet flyger upp och sen kraschar*.
- Nej, inga olyckor det vill jag inte. Då dör jag.
*Marc visar igen hur flyplanet krashar*
- Död!
- Marc! Det vill jag inte.
- Nej, inte död.
- Bra.
Marc fortsätter hela vägen till dagis prata om hur mitt flygplan kommer krascha och hur jag ska göra för att överleva. Ibland säger han att jag ska förbi stående och ibland att jag ska sitta och ta det lugnt. Han påpekar också att jag inte ska dö. Jättekul morgonkonveration.

Klar.

I morgon är min sista dag av tyskundervisning. Det känns skönt men samtidigt tråkigt.
Allt känns som ett väntade. Jag känner mig så klar med den här delen av Tyskland och det här livet. Jag vill tillbaka till kollektivet och laga soppa till alla samt sitta på balkongen med söderläge och läsa böcker. Jag vill hem.
Det är inte så att jag inte har det bra här, verkligen inte. Jag roas och underhåller mig. Pratar dagligen tre språk, men jag bara trött på det hela.
Jag är redo att åka hem.
Visst, jag kommer sakna det här om veckor och månader. Jag kommer verkligen sakna Marc, som säger att jag får åka men att jag måste komma tillbaka.
Jag kommer vilja komma tillbaka till Tyskland. Det är jag ganska säker på, men just den här delen just nu känns klar och jag är inte klar med Stockholm än.

Hem till rättevisemärkt presskaffe på söder och en Amy. Sitta med Clara i den röda soffan och svära över hur våra datorer inte fungerar. Skratta med Anna om småsaker. Titta på TV med Mirjam när vi vaknar för tidigit en helg. Dricka körbärsvin i Annikas nya lägenhet som vi har planerat. Få folk att åka taxi. Dansa på Debaser...

Ruben blev 20.

Min kursare Anthony/Ruben flydde år i söndags. Det firades.
Kvällen började hos Ruben. Jag, Chihiro och Yoshimi kom dit för att spela wii ett tag innan det var dags att gå vidare ut. Mycket kul, men tusan vad dålig jag var på de flesta wii-spelen och Ruben slog oss alltid eftersom han har tränat för mycket. Mycket trevligt och skratt.
Sen drog vi vidare till en gayklubb som Ruben valt. Ruben är ju sådär härligt bögig.
Alla hjärtansdagsfirande, men vi firade Ruben. Ruben och jag dansade som galna, tills vi genomsvettiga. Vi pratade med nya människor och både jag och Ruben suktade efter bartendern.
Det var en mycket trevlig kväll som slutade när klubben stängde tidigit på morgonen. Då gick vi hem och möte en av Rubens kompisar. Han kallade mig babe lite för många gånger och försökte slå mig i historiekunskap, vilket självklart inte gick. Ruben skämdes för mig och Stephan som gick och skrek på varandra eftersom vi båda tyckte vi hade rätt i vad vi sa. Det var ett mycket trevlig sätt att gå hem på och jag somnade pladask när vi väl var hos Ruben igen.
En sak är säker, detta kommer att upprepas och jag är nummera Rubens girl, wingwoman style.

Tensta i Berlin.

Berlin-måsten. Jag hade en underbar helg med Tensta. Min fötter värker eftersom vi gick hela tiden. Jag är fortfarande trött och sliten, men det var så kul.
Att återse Berlin är alltid värt. Jag planerar att ta mig dit fler gånger i år. Jag ska vara där mellan sjunde och nionde november och fira tjugo år sen muren föll.
Sen att se 'hela' Tensta igen var underbart. Vi kramades, drack öl, dansade och drev omkring i Berlin mestadels trötta och åt hela tiden. Vi tog en miljon bilder och skrattade massa.
Det var som att vara hemma fast i Berlin och gör att jag längtar lite mer hem till Tensta.
Det var en väldigt mysresa och jag känner mig verkligen lycklig efter den. Jag har verkligen fantastiska vänner.

Like can lead to likelike.

Jag tittade nyss på senaste avsnittet Scrubs och tycker om Kate Micuccis gästspel där och låten hon sjunger med Ted. Jag diggar. Mycket.

Nörd.

Jag sitter och chattar med min vän David.
Vi skriver om film och kom på tal om dubbningar. I Tyskland är ju allt dubbat.
Jag ser väldigt få filmer och serier som är dubbade här. En av de få jag ser är är The Simpson.
Tyskarna tycker om Simpson och säger att de är bra dubbade. Dock för mig som bara känner till Simpsons på englska märker jag hur vissa skämt går förlorade och stör mig bara på hur de låter tyska. En av mina favoritserier är ju Scrubs, i alla fall till och med säsong sex.

Tiikeri sagt:
Scrubs på tyska är helt hemskt.
Dafvid sagt:
hahah, det kan jag tänka mig
du får lära dig att läsa läpparna och kolla på scrubs utan volym
Tiikeri sagt:
Ja, det skulle jag lätt kunna göra eftersom jag kan de flesta avsnitten nästan utantill.
Dafvid sagt:
hahahah
nörd =D

Det stämmer. Jag kan nästan ordgrant många Scrubs-avsnitt, speciellt från säsong fyra och fem. Jag är lätt TV-serienörd. Jag följer för tillfället fem TV-serier och då har jag dragit ner på serietittandet sen jag kom till Tyskland. Jag tycker om min sorts nördighet.

Goethe-prov.

Jag pratar då och då i telefon med min tyska vän Olli.
Vi pratar numera på mist två språk, engelska och tyska. Ibland svenska också men Ollis svenska är väl sådär. Han kan typ två meningar och några ord så mycket till konversation blir det inte på svenska mer än att jag försöker förstå vad han säger.
Vi pratade här om dagen om Goethe certifikatsprovet i tyska. Något som jag sen jag kom till Tyskland har sagt att jag vill göra. Ju mer veckorna har gått har jag blivit mer rädd för provet än peppad att göra det. Gårdagens lektion gjorde mig bara mer rädd när hela klassen satt som ett frågetecken i två och en halvtimme.
Olli tycker, självklart, att jag ändå ska göra provet och fick mig att lova att jag ska göra det. Det var kanske bra att jag lovade men jag är fortfarande rädd. Högsta anledningen till min rädsla är att jag inte har gjort ett enda prov på mer än ett år. Det senaste jag gjorde på högskolan var att skriva uppsats. Salstenta har jag inte haft sen A-kursen i historia.

Provet kommer jag att göra i Stockholm i början av mars, då jag inte är kvar i Rostock när det görs här. Provet, som det inte är helt säkert att jag klarar, kostar pengar. 102 euro i Tyskland och 12000 kronor i Sverige.
Det är mycket pengar för att skriva ett prov.
Olli påpekar att det är bäst att jag gör det så fort som möjligt innan jag glömmer allt jag har lärt mig. Det är bra att ha provet.
Jag håller med. Det är bra att ha provet och det så snart som möjligt. Jag är dock väldigt orolig att 'slänger' bort pengar i onödan om jag nu inte skulle klara det.
När jag fick tillbaka ett brev jag skrev i tyska frå min lärare här om dagen blev jag också mer ledsen. Det är de där jävla småfelen som retar mig. Små kasusfel. Ibland sticker prickar in över ord där det inte ska vara det och jag blir galen på mig själv för att jag inte såg det innan jag lämnade in uppgiften.

På Goethe-institutes hemsidan finns det en självtest man kan ta för att se vilken tysknivå man ska ta. Dock får man bara reda på hur många rätt man har och man får se hur det ska vara på det sakerna som var fel. Jag vill veta vad jag gjorde för fel men fick ingen förklaring eller rättelse om hur det ska vara och varför. I mitt huvud var allt så logiskt och det verkade rätt. Nu ska jag öppna min grammtikbok över tyska och ta första steget till att börja plugga på provet.

Torsdag = Berlin

Jag är mindre arg än sist jag skrev.
Lite ledsen för att min multikultiklass är splitrad och folk har börjat göra andra saker emedan jag sitter kvar i skolbäcken någon vecka till.
Vi hade avslutningsöl i torsdags. Mycket trevligt men sorgligt att inte träffa vissa av dem tre gånger i veckan mer. Dessutom lärde jag mig mycket om Japan av min japanska kurskompis, Chihiro. Ja, hon heter Chihiro precis som huvudrollen i den japanska filmen "Spirited Away" och skojade om att hennes föräldrar är svin.

Det som jag ser fram emot nu är torsdag.
Jag har tagit ledigt från au-pairande och kommer inte att finnas i skolan på lektionen.
Istället tar jag och sätter mig i en bil och drar till Berlin. Jag har hittat en medfärd som kostar mindre än halva priset av tåget. Jag tycker om mitfahrtgelegenheit. Det är bra med sammordnade bilresor.
Till Berlin kommer också mitt Tenstacrew bestående av Amy, Anna, Annika, Anton, Clara och Mirjam. Vi ska umgås hela helgen i den underbara huvudstaden. Det ska bli så kul att träffa alla igen och Berlin. Vi ska rocka den där staden.
Jag räknar ner dagarna tills det är dags. Jag är så glad.