tisdag, februari 03, 2009

Goethe-prov.

Jag pratar då och då i telefon med min tyska vän Olli.
Vi pratar numera på mist två språk, engelska och tyska. Ibland svenska också men Ollis svenska är väl sådär. Han kan typ två meningar och några ord så mycket till konversation blir det inte på svenska mer än att jag försöker förstå vad han säger.
Vi pratade här om dagen om Goethe certifikatsprovet i tyska. Något som jag sen jag kom till Tyskland har sagt att jag vill göra. Ju mer veckorna har gått har jag blivit mer rädd för provet än peppad att göra det. Gårdagens lektion gjorde mig bara mer rädd när hela klassen satt som ett frågetecken i två och en halvtimme.
Olli tycker, självklart, att jag ändå ska göra provet och fick mig att lova att jag ska göra det. Det var kanske bra att jag lovade men jag är fortfarande rädd. Högsta anledningen till min rädsla är att jag inte har gjort ett enda prov på mer än ett år. Det senaste jag gjorde på högskolan var att skriva uppsats. Salstenta har jag inte haft sen A-kursen i historia.

Provet kommer jag att göra i Stockholm i början av mars, då jag inte är kvar i Rostock när det görs här. Provet, som det inte är helt säkert att jag klarar, kostar pengar. 102 euro i Tyskland och 12000 kronor i Sverige.
Det är mycket pengar för att skriva ett prov.
Olli påpekar att det är bäst att jag gör det så fort som möjligt innan jag glömmer allt jag har lärt mig. Det är bra att ha provet.
Jag håller med. Det är bra att ha provet och det så snart som möjligt. Jag är dock väldigt orolig att 'slänger' bort pengar i onödan om jag nu inte skulle klara det.
När jag fick tillbaka ett brev jag skrev i tyska frå min lärare här om dagen blev jag också mer ledsen. Det är de där jävla småfelen som retar mig. Små kasusfel. Ibland sticker prickar in över ord där det inte ska vara det och jag blir galen på mig själv för att jag inte såg det innan jag lämnade in uppgiften.

På Goethe-institutes hemsidan finns det en självtest man kan ta för att se vilken tysknivå man ska ta. Dock får man bara reda på hur många rätt man har och man får se hur det ska vara på det sakerna som var fel. Jag vill veta vad jag gjorde för fel men fick ingen förklaring eller rättelse om hur det ska vara och varför. I mitt huvud var allt så logiskt och det verkade rätt. Nu ska jag öppna min grammtikbok över tyska och ta första steget till att börja plugga på provet.

Inga kommentarer: