Tot.

Idag när jag gjorde Marc redo för dagis pratade vi lite om att jag snart åker tillbaka till Sverige. Så här lät det, fast på tyska.

- Du stanna?
- Ja, jag stannar i två veckor till.
- Sen flyger du.
- Ja, jag flyger tillbaka till Sverige.
- Sverige? Ja... och sen kommer du tillbaka?
- Nej..
- Med ett rött flygplan.
- Nej, jag tror att flygplanet kommer vara blått och vitt.
- Ja, och rött.
- Nej. Men går det?
- Jag vill också.
- Du vill också flyga flygplan?
- Ja. Då kommer ditt flygplan flyga *visar med händerna hur planet flyger upp och sen kraschar*.
- Nej, inga olyckor det vill jag inte. Då dör jag.
*Marc visar igen hur flyplanet krashar*
- Död!
- Marc! Det vill jag inte.
- Nej, inte död.
- Bra.
Marc fortsätter hela vägen till dagis prata om hur mitt flygplan kommer krascha och hur jag ska göra för att överleva. Ibland säger han att jag ska förbi stående och ibland att jag ska sitta och ta det lugnt. Han påpekar också att jag inte ska dö. Jättekul morgonkonveration.