Klar.

I morgon är min sista dag av tyskundervisning. Det känns skönt men samtidigt tråkigt.
Allt känns som ett väntade. Jag känner mig så klar med den här delen av Tyskland och det här livet. Jag vill tillbaka till kollektivet och laga soppa till alla samt sitta på balkongen med söderläge och läsa böcker. Jag vill hem.
Det är inte så att jag inte har det bra här, verkligen inte. Jag roas och underhåller mig. Pratar dagligen tre språk, men jag bara trött på det hela.
Jag är redo att åka hem.
Visst, jag kommer sakna det här om veckor och månader. Jag kommer verkligen sakna Marc, som säger att jag får åka men att jag måste komma tillbaka.
Jag kommer vilja komma tillbaka till Tyskland. Det är jag ganska säker på, men just den här delen just nu känns klar och jag är inte klar med Stockholm än.

Hem till rättevisemärkt presskaffe på söder och en Amy. Sitta med Clara i den röda soffan och svära över hur våra datorer inte fungerar. Skratta med Anna om småsaker. Titta på TV med Mirjam när vi vaknar för tidigit en helg. Dricka körbärsvin i Annikas nya lägenhet som vi har planerat. Få folk att åka taxi. Dansa på Debaser...