Språksjälvförtroende.

Under min tid här har det pratas mycket om språksjälvförtroende. Att man ska våga prata. Kasta sig ut och prova sin tyska. Därmed ska man lära sig och höra språket så att man med magkänsla kan avgöra rätt från fel. Det sa min lärare.
Jag har tänkte en del på det där och kommit fram till att mitt språksjälvförstroende varierar väldigt mycket.

Mestadels har jag inga som helst problem att prata tyska. Det bubblar ur min mun och jag klarar det okej. 'Det bubblar' är också det som är en del av problemet. Det kommer ut ur min mun utan mycket större tanke, vilket gör att jag gör onödiga fel, som jag vet rätt på och kan rätta sekunden efter, och som jag stör mig på. Man får inte alltid en chans att rätta sig dock, och jag tycker inte längre att det viktigaste är att göra sig förståd utan jag har högre krav på mig själv än så. Jag ska kunna prata så korrekt som möjligt. Om jag har lärt mig något så ska jag kunna det utan att tänka. Punkt.

Tyska är också hittills det ända språket jag skäms på och faktiskt kan vara nervös på. På svenska och engelska har jag lämnat det för länge sen. Det är väldigt sällan jag skäms för något. Tyskan gör mig osäker till och från. När jag pratar länge med tyskar känns det som mest. Det handlar om att jag är rädd att de inte ska förstå mig. Att mina uttal är långt bort frå de de riktiga tyska uttalet. Att mina mening blir luddiga för att jag försöker förklara något som egentligen är svårt för min språkliga nivå, vilket jag försöker mig på för ofta för att det ska vara bra för mitt språksjälvförtroende. Jag hoppar i lite väl djupa vatten, men jag kan inte låta bli. Speciellt inte när det gäller Sverige. Om någon frågar mig om något om Sverige eller påstår något ger jag mig bara in i konversationen oavsett om det handlar om invandrarfrågor eller mängden reklam i TV.
Just nu är mitt språksjälvförstroende lågt. Jag är rädd för Goethe-certifikatet som kommer allt närmare och närmare. Mitt mål är att nå minst 240 av 300 poäng. Det skulle ge resultatet Gut vilket jag gissar skulle motsvara ett VG i svenska betyg.
Jag sätter verkligen press på mig själv. Vissa dagar undrar jag hur svårt det kan vara. Jag kan tyska, det är bara köra och göra sitt bästa. Det kommer bli bra.
Andra dagar sitter jag med en uppslagen grammatika som jag läser grundligt igenom. Läser massa på tyska för att samla ord till mitt ordföråd. Jag känner mig på dessa dagar väldigt stressad och att tiden inte räcker till. Känslan av att vilja ge upp kommer till ytan ibland, men den trycker jag snabbt ner igen.
Jag ger inte upp. Jag måste klara det här. Jag ska klara det här. Jag kommer klara det här.

Jag ser inte fram emot dagen, utan bara när jag väl är klar. När det inte finns något mer jag kan göra än att vänta två veckor på mitt provresultat. Dit längtar jag.